Den där fallskärmen...

Det vart ju - med rätta -livat när det förra veckan blev klart att Djurgården de facto kommer att behöva avstå en del av SHL ersättningen kommande säsong, pengar som istället kommer gå till AIK.

Och det är ett knepigt beslut ur många aspekter som väcker många frågor.

När och hur kom man fram till det här? Varför ska nykomligen dela med sig av reklampengar till den som ramlar ur? Och påverkar inte fallskärmen den sportsliga rättvisan även i HockeyAllsvenskan. För att nämna några frågor som varit uppe och luftats sedan beslutet kom.

Ett annan fråga man kan ställa sig är om Djurgården faktiskt varit med och lagt grunden till det man nu kallar 

orättvist, på alldeles egen hand. För några år sedan.

Frågan har nämligen varit uppe på tapeten förr. Den 18 februari skrev Sportbladets Petter Öhrling och Tomas Ros om att en fallskärm var på gång. (se faximil på bilden). Djurgården och Timrå som då båda spelade i SHL var alltså med och drog upp planerna för detta.

Faximil från Aftonbladet. Hela artikeln finns här om ni vill läsa den

Det skulle vara intressant att veta hur DIF och Timrå röstade den gången. För eller emot att  nykomlingen får avstå 6,5 miljoner som 25 procent utgjorde då? Band man ris mot den egna ryggen två år senare? I så fall kan man ju knappast klaga nu då det förslag man själva var med och drog upp genomförs. Var man emot så är det däremot extra förståeligt att man reagerar starkt nu.

Vad tycker jag då? Jag är kluven, men inte till frågan om vem som ska betala. Det jag är kluven till är om det ska vara en fallskärm överhuvudtaget.

Det som talar för en fallskärm – är ju att en hel organisation rasar ihop så fort man åker ur SHL.  Det är inte rimligt. Att klubbarna i HockeyAllsvenskan också har bra organisationer gynnar svensk ishockey i stort. 

Frågan är ju bara hur man ska kontrollera att fallskärmspengarna går till att behålla en bra organisation och inte rätt ner i ett par nyförvärvs plånböcker? Eller rätt ner i ett svart skuldhål lför den delen...

Klubbarna har ju redan idag valet att lägga pengar på organisation istället för spelare men får man ekonomisk hjälp med organisationen så kan man lägga stålars på spelare… En inte helt lätt fråga det där även jag sympatiserar med tanken att en felstuds i sista matchen för säsongen ska sänka hela organisationen hos den som åker ur.

Men ska nu en fallskärm betalas ut så ska kostnaden självklart inte dras enbart från den som kommer upp som ”nykomling” i högsta serien. Det är ju lätt absurt att den som är ny i serien ska betala för den som åker ur. Självklart borde samtliga lag i SHL kunna lägga ut en halv miljon kronor var per säsong, i en pott som sedan används som fallskärm. Om man nu ska ha en.

För hur man än vänder och vrider på det så får ju det lag som ramlar ur en ekonomisk fördel som inget av lagen i HockeyAllsvenskan kan drömma om. 6-7 miljoner är enormt mycket pengar för ett lag i HockeyAllsvenskan och varför ska konkurrensen lagen emellan snedvridas på grund av att ett lag åker ur SHL.

Så min åsikt är alltså:

Fallskärm? Jag vet faktiskt inte. Kan diskuteras, finns både bra argument för och emot men om den finns så ska kostnaden för den delas solidariskt av lagen i SHL.

Här kan man dessutom se väldigt olika åsikter i HockeyAllsvenskan. De lag som har en chans att gå upp i SHL är lite mer förlåtande och tycker okej då, De lag som har sämst chans att gå upp tycker att vad fan är det här? Ska ett lag FÅ bidrag som är större än vår budget. Det är med andra ord som vanligt, alla tänker på sig och sitt.

Och det är det stora problemet i hela den här soppan. Att var och en tänker på sitt och sitt allena. Man tar beslut utifrån den egna plånboken och har inga visioner eller ambitioner tänka på svensk ishockey i stort.

Vi har en situation där tolv lag = SHL-lagen just nu styr och ställer och dikterar allt som händer i svensk ishockey.  Lagen i HockeyAllsvenskan försöker (och lyckas emellanåt) sticka upp men makten finns hos de tolv lag som för närvarande råkar vara med i SHL.

Och just att de som råkar vara inne i värmen bestämmer är ju ett problem i sig. Vad bryr sig de om lagen ute i kylan, division ett hockeyn och serierna under där?

Visst, några bryr sig säkert men när besluten tas så är det med den egna plånboken som måttstock för vad som är bra för svensk hockey.

Distrikten verkar ha abdikerat helt.För inte så många år sedan styrdes svensk ishockey av distriken, som i sin tur representerar alla nivåer i svensk ishockey. Men distrikten har lyckats rationalisera bort sig själva, medvetet eller omedvetet men så har det blivit.

Förr togs alla viktiga beslut på Svenska Ishockeyförbundets årsmöte där distrikten var de som röstade och hade makten. Men med åren blev det mer och mer kohandel och när årsmötet hölls var besluten redan fattade bakom stängda dörrar någon annanstans. Årsmötet blev en formalitet och distriktens alla åsikter blev mest en besvärande och tidsödande faktor som nu skuffats ut i något hörn någonstans.

Visst finns fördelar i att SHL lagen får bestämma själv om sin egen liga, till exempel om det ska sjungas nationalsång innan matcherna eller inte. Men nackdelen i att tolv lag fattar beslut som sedan i en dominoeffekt påverkar svensk hockey genom alla led är inte att leka med.

Om nu tröga distrikt och dammiga årsmötet hör till det förgångna skulle man ju ändå önska att det tillkom någon ny slags övergripande syn och samarbete, över seriegränserna där man inte bara såg till den egna plånboken och omvärlden utan faktiskt även arbetade med helheten. Ett samarbete där SHL, HA och division 1- klubbarna som alla bedriver elitverksamhet om än med olika styrka samlades, lyssnade, tog intryck och faktiskt samarbetade istället för att köra över den som står på trappsteget under hela tiden.

När det gäller fallskärmen så finns ju föresten ytterligare några frågor att ställa. Bryter inte den nya ordningen mot bolagsordningen i SHL där det står att man ska dela lika på alla reklamintäkter?

Jo det gör den så klart, så vida inte SHL har hunnit ta ett möte och på mötet ändrat skrivningen i bolagsordningen. Eftersom det har tillkommit och försvunnit delägare (= DIF in och AIK ut) så har man säkert haft ett konstituerande möte där man skulle kunnat ha som punkt att ändra på skrivningen i bolagsordningen.

Och OM man har gjort det, så kan det ta några veckor innan det finns på pränt offentligt men gäller gör det från då det har klubbats. Å andra sidan har SHL kanske gjort en jätteblunder och missat att ändra i bolagsordningen? Det lär visa sig efter de granskningar som myndigheterna gör.

En annan fråga man ställer sig är ju hur det blir kommande säsong då SHL utökas och minst två lag från HockeyAllsvenskan går upp? Lek med tanken att ett SHL-lag åker ur och tre nya kommer upp från HA. 

Vem ska då betala vad? För vem? Ska de dela sinsemellan eller hur tänker de sig det här? Egentligen?

Sista ordet lär inte vara sagt i den här soppan. Frågorna hopar sig och SHL svarar helst inte och när de gör det så är det god dag yxskaft. Det skadar svensk ishockey och det är inte okej.