”Det ska låta och det kommer det nog att göra”

(Marcus Bohman. Foto www.hockeymedmariehallman.se)

SSK sladdade in som sista lag i slutspelsserien efter en rörig säsong där avslutningen av säsongen varit minst sagt händelserik.

Katastrofstarten i september, tränarbyten, spelare in och ut, Fromgate, Liwinggate, avstängning på Weigel i näst sista matchen följt av avstängning på Victor Andersson i matchen därpå. Förlust 2-8 i näst sista grundseriematchen och så vidare.

Men. Trots allt detta. Så finns uppenbarligen något i laget som gör SSK till katten i slutspelsserien, den med nio liv. Och det är just mot de bättre lagen som SSK har spelat bäst även om det inte alltid blivit vinst i de matcherna.

Gårdagens seger över AIK innebär att SSK nu tog de tre poäng som krävdes för att inte bli avhängda och med vittring på att det faktiskt går – även om läget är tufft – verkar vara det luktsalt som Södertälje behövde.

Oavsett det som hänt och varför så måste det ju finnas någon typ av karaktär och moral i laget som gör att man bara vägrar ge upp. Det finns en hel del rutin här, kanske spelar det in. Sedan har man spelare som Marcus Bohman som inte bara har SSK utan även insikten av att ”vi är ett lag som måste jobba jäkligt hårt för att vinna matcher” tatuerat i pannan. 

Lägg därtill en krävande men också helhjärtat passionerad publik som helt klart var det som fick matchen att väga över mot AIK. SSK formligen bars fram av fansen som med tanke på hur diskret publik som Almtuna har, nu har alla möjligheter att totaldominera ljudbilden i onsdagens bortamatch i Uppsala.

Här är snack med Bohman efter AIK-matchen och inför det som är kvar av säsongen:

Copyright ljud och bild: www.hockeymedmariehallman.se