Over and out för AIK och SSK

(AIK o SSK har spelat färdigt för säsongen. Foto www.hockeymedmariehallman.se)

Over and out. Så kan man sammanfatta omgång sex för såväl AIK som SSK då båda lagen har spelat färdigt för säsongen.

Det blev istället Oskarshamn, som kom in med noll bonuspoäng och som näst sista lag in i slutspelsserien som nu går vidare till play off mot Leksand.

AIK som kom in med tre bonuspoäng och hemmaplansfördel i form av tre hemmamatcher lyckades inte vinna mer än en enda match i slutspelsserien på ordinarie tid, och då den mot det allra sämsta laget, det vill säga Pantern med uddamålet 2-1.

Hur Gnaget kunde slarva bort det guldläget man hade när man kom in i slutspelsserien får bland andra Anders Gozzi och Thomas Mitell fundera på men helt förvånande är det ändå inte.

AIK hade en brant lutande formkurva – neråt under avslutningen av serien också. Dvs under den tid när man ska vara som bäst.

Man radade upp fem raka torsk från och med 2-3 den 17 februari mot Oskarshamn borta, tog en vinst på övertid, en vinst vid full tid och inledde slutspelsserien med en övertidsvinst mot Almtuna. 

Därefter förlust mot SSK, den där one and only vinsten mot Pantern, strafftorsk mot Oskarshamn och förlust vid full tid mot Löven.

Det  hade – ironiskt nog – kunnat gå ändå om man bara inte hade tappat två poäng där i slutet av omgång fyra mot just… trumvirvel… Oskarshamn. Och så får man ju inte glömma att AIK hade jobbat sig upp på en av de två platser som innebär allsvensk final men tappade såväl den som sin fina målskillnad gentemot Leksand när man gör en minst sagt undermålig insats mot Västervik i den där 4-7 matchen... Men det är ju ingen idé för AIK att fundera på om inte.

Det man får fundera på är varför AIK inte lyckats nå ända fram tre säsonger i rad, varför man är med men ändå inte, varför det är – trots mantran från Mitell om att den här säsongen skulle det INTE vara… berg och dalbana i matcherna och från match till match. Och varför hade AIK så svårt att vinna matcher där man antingen gjorde första målet och/eller fick en bra start och även ökade på med ett par mål för att sedan tappa allt på slutet.

Den här trenden att AIK först vann allsvenska finalen och tog sig till direktkval men förlorade där mot Karlskrona för att året efter torska mot BIK Karlskoga i sjunde avgörande i play off till direktkvalet till att denna säsong vara med men ändå inte nå ända fram nu heller och dessutom ryka redan i slutspelsserien. Den känns inte bra får man väl säga.

Samtidigt ska man veta att Anders Gozzi inte kan trolla med knäna. Tänk om alla de som sitter och klagar hemma under matcherna och klagar på just Gozzi och allt annat gick till Hovet i stället, så att AIK kunde bygga ett starkare lag. Ett lag där det inte är nästan utan går hela vägen fram.

Med det sagt så måste man väl ändå tycka att det är starkt av AIK att med sina begränsade resurser vara med där framme när det ska avgöras. Synd bara att man inte räcker ända fram.

En viktig första åtgärd borde vara att se till att Christian Sandberg stannar i klubben. När talangerna som kommer fram alternativt blommar ut försvinner varje säsong har han varit en drivkraft och konstant som ett annars ganska rörigt AIK behöver. Han är värd varje krona.

SSK fick till motsats mot AIK ett lyft under slutspelsserien.

Med tanke på den katastrofala inledningen av säsongen med sex raka förluster och en målskillnad på 8-22 på dessa matcher följt av tränarbyte följt av Falks kollaps och nytt tränarbyte, följt av avancemang uppåt följt av en tung dipp ner mot negativt kval vilket man slapp spela men med viss möda. 

SSK var sista lag att sladda in i slutspelsserien då Modo klappade ihop i sista matchen i grundserien. Hade en del brakförluster, tex 2-8 så sent som i näst sista grundserieomgången. Lägg därtill Jonas Liwings avstängning pga något som hänt på krogen, Fromgate med mera så gör man ändå en riktigt stark slutspelsserie och är därmed bäst när det gäller – när det negativa strecket drogs, när det gällde att ta sig vidare in i slutspelsserien och när det gällde att prestera där.

SSK vann fyra av de fem matcherna, en fler än Oskarshamn faktiskt, men målskillnad avgjorde och det med sju mål till Oskarshamns fördel. Men då ska man ha i minnet att Oskarshamn mötte ett Almtuna som lagt av för säsongen som det verkar utifrån rapporterna varpå det blev storseger 6-0.

Det finns en kraft i det här laget och en rejäl urkraft i SSKs publik som trots att man kastats mellan hopp och förtvivlan hela säsongen (och några år före det i rad) sluter upp under slutspelsserien både hemma och borta och tillsammans med laget är på vippen att stå för en storskräll deluxe.

Jag är övertygad om att SSK hade slagit ut Leksand. Kanske inte på skicklighet men på grund av det bisarra men imponerande driv man – både på isen och på läktarna -  haft att ta sig ur och framåt ur allt strul som varit under den här säsongen.

Nu verkar det av ryktena att döma bli en del spelarroteringar även i SSK efter säsongen och inför nästa. Hur det än blir med spelare in och ut så har kommande säsongs lag en hel del att leva upp till. 

Om George Sörensen, som varit helt fenomenal ja rent utav som en maskin mestadels, blir kvar eller inte kommer bli viktigt. Han ryktas såklart vara på väg bort efter den här supersäsongen, vi får se vad det blir där till slut.