Fredric Andersson " "Man får inte bli nöjd

(Fredric har hittat känslan. FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE/ARKIV)

Åttonde raka segern, andra plats i tabellen och en allt större lucka neråt till de jagande lagen. Det går bra nu för SSK.

– Ja det rullar på bra! Det blir en bra känsla i laget och truppen. Allt tror på det vi gör då kan det bli så här ibland, säger en jätteglad Fredric Andersson.

Men vinster kommer inte från ovan. Det är lätt att tas ner på jorden, titta bara på DIF:s märkliga tokdipp där 12 vinster på fjorton matcher följdes av två förluster mot bottenlag. Nu ska jag inte jämföra lagen i övrigt men visst är det viktigt att hålla i minnet att inget kommer av sig själv.

– Den här bra känslan håller så klart i sig när man vinner men det är kanske det också att även när vi vinner så tänker vi att varje match är lika viktigt. Man måste hitta den känslan och det hjälper vår coach och hela laget varandra med. För man får inte blir nöjd, man försöker skita i de matcher som man redan spelat fast de segrarna i sig också ger bra självförtroende, så nu om vi leder med ett mål inför tredje så är det ändå sällan nervöst.

 Ge exempel på hur ni håller känslan av att varje match är lika viktig vid liv då?

– Jag tycker att alla är noggranna med sina rutiner. Alla gör exakt likadant varje match, så man påminner sig själv om att det är viktigt. Det kan till och med vara lite grinigt på träningar och sånt för laddningen startar nästan redan på träningen, det här att man påminner sig själv om att inte slappna av här. Sedan försöker man säga det till sig själv med ord, när man fokuserar innan start. Det är mest såna vanliga saker som man ofta säger men som ändå inte får glömmas bort, säger Fredric Andersson.

Det låter som han är närmare hundra men än så länge står det bara 24 år på körkortet. Trots det är han redan en av de som förväntas leda laget. Att vara en av de så kallade kulturbärarna i laget.

– Det är väl främst vi kaptener som ska vara det – (Johan) Jonsson, Tony (Lagerström) och jag. Innan matchen försöker man få in lite bra grejer i grabbarna och så Robban då. Han har ju varit med så länge så han behöver inte säga så mycket han visar mer på isen vad som gäller, säger Andersson och fortsätter:

– Nyllet har ju kommit in nu, han har en del bra grejer att säga också. Han kan rita och komma med idéer och förklara att man inte kan slappna av. Det måste vara bra fart, bra passningar, allt noggrant. Han har ställt sig upp några gånger och sagt såna saker. Sedan är det ju fler, jag har säkert glömt någon nu, som tar tag i det. Det är inte bara två, tre stycken och när alla tar ansvar så blir det bra.

Matchen mot Troja blev också bra. Nu var jag inte där men jag följde LTs liverapportering och det såg ut att vara en ganska lugn seger för SSK där Damien Fleury inledde målskyttet, och Micke Nylander fyllde på i första, 16-åringen David Pastrnak utökade till 3-1 i andra och Fredric Andersson satte spiken i kistan (4-1) i slutet av tredje.

Var det lika lugnt som det låter?

– Det tycker jag. Vi gjorde en bättre match än vi har gjort de tre senaste, gjorde lite bättre val, hade lite bättre linjer, spelade lite rakare och gjorde det svårt för Troja att komma till i chanser. Samtidigt visste vi att de har vunnit fyra av de fem senaste matcherna, bland annat mot Malmö och Mora borta. Det var vi medvetna om och vi hade skrivit upp på tavlan att de är formstarka. Då påminns man om att de är ett bra lag som kommer att jobba hårt, de tacklar mycket, är ganska unga grabbar som bara kör. Jag tror alla hos oss var förberedda på att vi måste köra på bra vi med för att vinna.

Har ni lättare eller svårare för någon typ av lag?

– Nej inte lättare och svårare men det vi har gjort är att klara av att vinna oavsett om det är lag på under eller övre halvan och oberoende av hur matcherna har sett ut så har vi alltid lyckats hitta ett sätt att vinna. Matcherna ser ju lite olika ut beroende på om det är Leksand eller Karlskrona man möter och man får jobba med skallen då, säga till sig själv att det är hårt jobb som gäller. De på nedre halvan tycker förmodligen att det är skitkul att spela mot lag som Leksand, Djurgården och oss i SSK och några lag till. Men är man förberedd mentalt och jobbar lite hårt eller hårdare än dem så går det bra.

Det låter ju sjukt enkelt?

– Ja det känns så när man vinner, he, he. Men sedan har man inga svar på vad som hänt när man förlorar… konstaterar Fredric Andersson.

Ett och annat hårt prövat SSK-fan undrar säkert när bubblan brister. Det är lätt att känna så när man presterar bättre än förväntat men just den lilla osäkerheten är bra säger SSK-forwarden.

– Personligen så tänker jag ibland att fan någon gång kommer vi ju att torska och när jag kommer till hallen så blir jag personligen alltid lite nervös, oavsett vilka vi möter, och tänker att fan torskar vi och de vinner så ser läget inte alls lika bra ut. Man tänker att det är så mycket skönare att ta poäng. Sedan blir vissa inte nervösa alls men för mig är det i alla fall bra så man blir lite påmind om att varenda match är lika viktig.

Man inser att man inte är odödlig?

– Exakt och så blir det en skön känsla i kroppen att fan nu är det match! Det här är på riktigt! Sedan är man ju inte bortskämd med att vinna hela tiden heller, det brukar ju alltid avgöras in i det sista i SSK, det gör att de flesta i laget blir ödmjuka och fortsätter ta varje match på allvar.

 Det blir kanske en konstig jämförelse men om du jämför hur det är i laget nu med hur det var i laget när ni åkte ut och hade tretton matcher kvar, hur är det då?

– Skillnaden är väl att när vi åkte ut var det ruggigt jävla jämnt om vi skulle gå till slutspel eller kvalet så det kanske var lite mer spänt. Men det är ofta bra stämning i laget i alla fall – det har det varit i de lag som jag har varit i – utan det är just om man torskar hela tiden som det blir tråkigt. För det är ju sjukt tråkigt att förlora och det måste man komma ihåg, så tråkigt att man inte vill göra det, säger Fredric Andersson.

Om han nu är 24 och bara har hunnit en bit in i sin karriär så är Micke Nylander desto mer erfaren. Trots det är det gammgubben i laget som driver på som om han vore 24 han med.

– Han kör på i full fart varje träning, kör full fart på varje match, sedan har han ju gjort 80 poäng i NHL (per säsong, gjorde 79 respektive 83 i Rangers Maries anm) och har ruggiga kvaliteter. Han är inte yngst i laget men det finns fortfarande krut i honom. Han har ju speeden, tekniken och inte minst huvudet.

Det måste vara inspirerande att se den glöden hos någon som varit med så länge?

– Ja det känns nästan sjukt. Man minns ju när man var liten och såg honom i VM och NHL så det känns lite konstigt men också bra att han ändå visar att man måste köra hårt på träning och ge hundra hela tiden. Jag tror att de flesta som blivit så bra som honom, de är sådär. Man måste ha den glöden, jag tror inte man tappar den. Det är ruggigt skönt att se hur mycket han älskar hockey.