Sörensen " Man känner att nu har vi slagit dem på alla sätt och vis"

(Sörensen både inledde och avslutade Djurgårdens galna målfest. FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)

Marcus Sörensen har gjort totalt fyra mål den här säsongen. Tre av dem har kommit mot BIK Karlskoga, ett i oktober och två på fredagskvällen på Hovet i den kanske galnaste vändningen på väldigt länge.

– Jag tänkte innan att jag har ju gjort mål mot dem förr, varför skulle jag inte göra det igen, säger Djurgårdsforwarden.

Han själv kom in i matchen efter några veckor med feber och tung förkylning. Då brukar man vara seg i kroppen fast man är frisk och visst kändes benen tunga. Även om det såg ut att vara precis tvärtom:

– Jag har haft feber och en förkylning som har suttit i ett tag så jag kände efter första perioden att jag var helt slut, kunde knappt andas.  Men det är bara sånt man känner i periodpausen, inte när man sedan är där ute igen, säger Sörensen med ett leende.

Väl ute på isen flög han fram. När resten av laget höll krampaktigt hårt i klubborna skapade han flera chanser på egen hand. Och till slut gick den förlösande 1-1-kvitteringen in efter att pucken dansat lite på mållinjen:

– Jag åkte bakom målet precis då och såg att pucken stod på högkant. Ett tag såg jag ingen mållinje och då kände jag att den kanske var inne. Men jag vågade inte tro någonting – då. Utan hoppades bara.

Känslan när domaren signalerade för mål?

– Det var så jävla skönt, det var… det var det vi behövde. Vi behövde få ett mål sedan skulle det släppa för oss.

Och släppte var precis vad det gjorde. Eller som Viasats expert Leffe Strömberg beskrev det, ” Får man av korken är det lätt att hälla ut ketchupen”.

Men vad hände? Egentligen? När DIF vände 0-1 till seger 6-1 på en galen tredjeperiod:

– Ja… sex mål?! Var väl det som hände. Nä men det var en bra vändning. Vi… eller jag, visste i alla fall att vi skulle få in två puckar. Jag bara visste att vi skulle vinna, jag kände det på mig. Vi har haft så bra tredje perioder plus att vi kände att vi hade mycket mer att ge, så därför kände jag att det är bara att släppa på gasen. Så kom vi i väg.

När kände du det?

– Nej men det var direkt efter att vi kom in till tredje perioden. När vi skulle gå ut till tredje.

Har du själv varit med om en sån här match tidigare? Där ditt lag gör sex mål i en period? Och tre mål på en minut och fem sekunder?

– Nej. Det tror jag faktiskt inte. Det var jättekul. Och vi hade lite flyt också…

( FOTO JOHANNA LUNDBERG)

Går det att beskriva känslan ute på isen när man ser att allting går in plötsligt?

– Nej… men det kändes… det kändes som att det är våran tur. Vi hade torskat två mot de här så det kändes att det var våran tur att vinna och det gjorde vi.

När Dustin Johner lyckades göra mål utan att själv träffa mål, då pucken gick i plexit, studsade in över BIK Karlskoga målet, landade på Karlskogabacken Henrik Larssons röv och styrdes sedan in av den mellan benen på Joel Gistedt som fram till målkalaset var rena rama muren.

Hur tänker man som spelare när man ser ett sånt mål?

– Att nu kommer vi att vinna det här. Men jag kände redan när vi gick ut till tredje… och sedan när vi fick ettan, tvåan… då kände jag att nu håller vi i det här. Sedan kom trean då kände jag att nu släpper det helt, sedan kom fyran och femman och sexan så det var jätteskönt.

Kände ni att de tappade modet?

– Nja, det kändes ändå som att de försökte men vi spelade så bra så att de fick inga farliga lägen.

Du gjorde ett mål till, 6-1, vad säger du om det målet?

– De tyckte det var en offside, jag tyckte inte det. Jag klappade lite i isen för jag ville ha pucken där. Jag kände att jag har ett bra läge fastän backarna var framför mig och då fick jag pucken rätt på bladet. Det var bara att skjuta direkt. Jag såg inte hur den gick in men in gick den. Det var fin pass av Linkan. Det finns ingen bättre passningsläggare, så är det!

Karlskoga blev lite griniga sedan. När fick du såret på hakan?

– Jag får pucken i mittzonen och han (Daniel Wessner) kommer bakifrån och tacklar mig så att jag flyger framåt och in i någon spelare. Jag vet inte vem men det är inte så jäkla snyggt att komma bakifrån kanske men… det är hockey.

(Holmqvist stod upp för DIF. Det gillade Sörensen. FOTO JOHANNA LUNDBERG)

Och det var fler som ventilerade sina heta känslor. Djurgårdens Michael Holmqvist fick halvvägs in i tredje matchstraff (gamepenalty) efter en rejäl holmgång i mittcirkeln med Pathrik Westerholm som slapp matchstraff men fick två plus två för fajten. Och i båset mös Marcus Sörensen och de andra Djurgårdsspelarna.

– Det är underbart. Det är så skönt att han (Micke Holmqvist) står upp där. Han visar vilka som äger Hovet. Man känner att nu har vi slagit dem på alla sätt och vis.

Hur tror du det kommer kännas när ni möter Karlskoga nästa gång?

– Att nu vet vi att vi kan vinna mot dem. De är inte mycket bättre än oss utan det är vi som har gjort två halvbra matcher och vi gör en okej match, eller en bra tredje period och så hade vi lite tur nu som slår dem med 6-1. Men vi kommer inte ha med något av det här till nästa match utan det är helt nya förutsättningar.

BIK Karlskoga har varit ett litet pain in the ass för Djurgården ända sedan kvalserien då man tog poäng av DIF, något som bidrog till degraderingen.

– Ja jag var inte med här förra året men jag minns när vi mötte dem med Borås. De är inte roliga att möta men bara man vinner får det se ut hur som helst, bara det är hockey och inga fula saker.

Men du var lite orolig när ni började dra iväg att de skulle börja flippa ut där hörde jag?

– Jo men det är väl lite så som de spelar också. Men sedan… de är hockeyspelare de också. De blir ju griniga, sånt kan hända. De leder med 1-0 inför sista, det är klart att man blir grinig. Så att det skulle nog hände vilket lag som helst att man blir grinig i ett sånt läge.

Men vad gjorde det en sån här kväll? Efter en sån här vändning som fick ett nästan fullsatt Hovet att gå totalt bananas. Och med en gigantisk klack som drog med sig hela hallen och fick Hovet att vibrera av ett mäktigt tryck.  

– När fansen är så här då finns inget roligare än att vända en match på det här viset...

Kan man känna vibrationerna av ljudet där nere?

– Ja man känner ju… när de stod och hoppade (till ”Den som inte hoppar han är…”) på slutet då bara garvade jag. När de hoppade allihopa. Det är helt sjukt som spelare att se det. Det är nästan så att man vill hoppa själv som spelare i båset. Det är fantastiskt.