För tunn bredd i DIF?

(En fantastisk bild av Johan Sahlén av hur mycket som händer på en gång. FOTO JOHAN SAHLÉN)

Är väldigt sist på den här pucken och under skärtorsdagskvällen är det ju dags för femte kvartsfinalen - den där DIF måste vinna för att inte försvinna ur slutspelet - men det blir några tankar om fjärde här och nu först.

Jag såg matchen, delvis med ett öga, och på tv. Och funderade sedan på vad det är som fattas. För något är det uppenbarligen som gör att Djurgården inte nådde upp till den nivå som de har visat att de kan spela på.


För dåligt tränade är en teori som har florerat. Inte bra att inleda slutspelet med åttondel är en annan teori som förts fram av en av alla hockeyexperter.

Men ingen av de två anledningarna håller tycker jag.

SÅ jobbigt är det inte för en hockeyspelare på den här nivån att spela tre matcher mer än motståndaren. Eller att ha spelat 55 matcher innan kvartsfinalerna.

Förra säsongen var ju till exempel 55 matcher lång och inte knäade samtliga lag inför slutspelet för det.

Djurgården var riktigt bra under play in. Det borde ha gett självförtroende och fart i buggarna inför kvartsfinalen medan Frölunda borde ha varit lite segare inledningsvis - och ju även var det i halva första kvarten.


(Thoresen bjuder Robin Figren på en flygtur. FOTO JOHAN SAHLÉN)

Men nej. Det är något annat. Något som hänt emellanåt för DIF de senaste säsongerna och det är att laget hamnar i något slags konstigt status quoläge. Jag vet verkligen inte varför. Jag har pratat med spelare om det här ibland och fått medhåll där att emellanåt så hamnar DIF i någon slags "spelar bra men räcker inte hela vägen fram" mode.

Och då finns det ändå speed, skills och killer mode i laget. Det visade man inte minst mot Brynäs även om man då kan visa att Frölunda är ett bättre lag just nu än vad Brynäs var i play in.

Ser man rätt krasst på antal mål i kvartsfinalen så har DIF gjort 2+3+2+1 = åtta mål. Robin Alvarez har stått för tre av dessa. Frölunda har gjort 13 mål. Finländske supertalangen Artturi Lehkonen har gjort fyra av dessa. Så ja, göteborgslaget har varit mer effektiva. Varför? Enligt mig för att man spelar med mer fantasi och även med större pondus framför motståndarkassen.


(Andreas Englund är den där man helst inte vill möta i en match. Kolla killerlooken i ögonen. Aj! FOTO JOHAN SAHLÉN)

Båda lagens har stjärnor som har nätat (Thoresen i DIF, Lasch i Frölunda tex ) och stjärnor som inte fått till det alls målmässigt. Men känslan är väl att Frölunda har fler kreativa hot även i cirkeln utanför de största namnen. Har Lasch en dålig dag kliver en Oscar Fantenberg eller Joey Crabb fram.

 Det finns fler alternativ. Spetsen i bredden blir påtaglig och väger tungt  till Frölundas del tycker jag.
För det är lite tunnare i breddspetsen (om man kan säga så) i DIF. Har inte de "vanliga " toppnamnen en bra dag så räcker man inte till riktigt.

När Matt Anderson inte får till det som han och Linus Hultström samt Patrick Thoresen fick till det i play in så blir det lite avvaktande spel. För många som jobbar och sliter i väntan på ett ryck men inte själva tar det där självklara klivet fram .

 Om det sedan avgör eller om det blir en studspuck hit eller dit är som alltid svårt att sia om men det kanske kan vara lite av en delförklaring i alla fall till att Frölunda har Djurgården i ett strypgrepp inför match fem.