Fimpen Eklund "Ibland när det går tungt så gör man det bara svårare och svårare för sig själv"

 (Kändes lite malplace att dra fram kameran, så det här Christian Eklund vid ett tidigare tillfälle i höst. Foto: www.hockeymedmariehallman.se)

Förlust 2-3 på Hovet mot HV71. Och ett spel som föll ihop mer och mer ju längre matchen spelades. Då var Christian Eklund vansinnig efter slutsignalen. 

Han drog klubban i väggen så att flisorna rök, ett antal gånger. Men klubban vägrade gå i bitar, ironiskt nog.

– Ja, men det blir ju det, man är trött på att förlora, konstaterar Christian ”Fimpen” Eklund.

Och det är sällan man ser honom så förbannad. Och besviken. Och liksom vanmäktigt arg, arg, arg. På sig själv framför allt.

– Ja, men så är det ibland, det gäller att knyta nävarna nu och vi blir hårt straffade. Vi gör några enkla misstag och det blir mål på det. Vi kan inte vara nöjda. Alla i laget måste höja sig. Det är för låg nivå på alla, inklusive mig själv och allihop, säger Eklund och fortsätter:

– Vi jobbar hårt men det gäller att spela rakare. Vi krånglar till det i egen zon och får de här enkla misstagen på oss och i anfallszonen, där måste vi driva på mål som vi har snackat om. Men jag tycker vi gör det ganska bra i två perioder men… sedan i tredje så … vi blir rädda. Jag vet inte vad det är. Men det känns som att vi bara är helt paralyserade. Vi vet att de ska komma men då börjar vi strula till det ännu mer istället för att bara spela rakt liksom.

Djurgården en 2-1 ledning när de kom in till tredje och det tror man så klart som publik ska boosta självförtroendet lite. Men det var istället HV71 som kvitterade efter 3.10 och så kommer HV:s 3-2 efter 6.37 av tredje. Sedan var matchen stängd målmässigt.

– Vi har haft några såna lägen nu och jag vet inte vad det är! Men vi måste våga vinna! Måste våga men på rätt ställen, måste spela enkelt också … i känsliga lägen måste vi spela enkelt.

Har du några bra exempel på det som inte blir enkelt?

– Det är många gånger i egen zon som vi inte visar oss för backarna och backarna får killar på sig och vi kan ta fram tio olika grejer där ute och till slut kommer de där misstagen, det är ingen som vill göra dem. Men alla (baklänges)målen är egentligen… det är skitmål men det är så. Det är ingen enskilds fel utan hela laget måste höja sig.

Jag tänkte just säga att det är individuella misstag vid alla tre baklängesmålen, någon ramlar, någon slår en indianare, lite sådär?

– Ja vi har lite det emot oss nu och det är ingen ursäkt. Vi spelar alldeles för dålig. Vi måste in och kriga varje match. Det är ett sånt lag vi har. Ska vi vinna… vi har ett lag som ska kunna vinna om vi krigar. Men då måste alla jobba helhjärtat och göra allt de kan och spela på den nivån vi kan. Och nu tycker jag att nästan ingen här spelar på den nivå vi kan.

Nä man undrar ju är ni verkligen så här dåliga? För det finns ju mer kvalitet i laget än det här? Eller?

– Ja det är klart, det finns mycket bättre (kvalitet i laget). Men några förluster och så där, det gäller att skaka av sig det. Det är ingen som tycker synd om oss. Det är vårat jobb att gå ut här och spela hockey och ta i. Vi kan inte skylla på någon annan än oss själva, det är vi som har satt oss i den här situationen när vi har förlorat några matcher. Speciellt inför våran hemmapublik så är det jättetråkigt att det blir så. Men… det måste börjas spelas enklare från våran egen zon och så rakare på mål. Jag tycker att vi är med i matcherna men det där lilla extra saknas.

Det ser lite uppgivet ut i vissa lägen, från sidan. Känns det uppgivet på isen också?

– Nej, alltså… vi vill vara på men det kanske uppfattas som att det är lite nervöst, för vi har blivit lite vingklippta och har förlorat några matcher i sista perioden och att man… då måste man våga gå ut och vinna! Säger Eklund och det syns i hela honom att de här förlusterna som laget dragit på sig är för jäkla frustrerande.

 (Eklund och Ölvestad vs Luoma och Voutilainen. FOTO JOHANNA LUNDBERG)

Sedan fortsätter han:

– Det ska vara kul att spela hockey och det ska inte vara jobbigt! Det här är vårat jobb som sagt, vi har betalt för att gå ut och köra. Och då är det bara gå ut och köra också, det är ingen som kan… det finns ingen taktik eller något annat vi kan skylla på. Utan det är bara vårat eget fel att vi… vi måste ut och våga spela hockey och våga spela enkelt när det behövs.

Varför är det så svårt att spela enkelt då?

– Jomen det är ju så att ibland så, när det går tungt så gör man det bara svårare och svårare för sig själv. Det gäller att gå tillbaka till grunderna och den första grunden i hockey är väl ändå att vinna kamperna och att kriga?! Varje match får vara som en slutspelsmatch nu, det får vara som en sista match varje gång om vi ska kunna vända det här. Och det gäller att vi kan vända det här - NU.

Fast det är så långt kvar? Det är ju 40 matcher kvar?

– Jo men de här matcherna kommer vara jätteviktiga när man räknar ihop serien och det är slutspel som gäller och då kan man inte tappa så här mycket matcher i början av serien. Så det är upp på alla händer och fötter, inklusive mig själv. Och vi får göra det som krävs, träna extra eller. ja göra någonting! Vi måste upp helt enkelt.

Ja hur bryter man det här, det känns som ni har kört fast mentalt?

– Jag tror att det är bra att vi får spela borta nu mot Modo och att vi får ett litet brejk hemifrån. Det är fyra riktigt, riktigt viktiga matcher kvar nu innan uppehållet och vi får ställa in oss på de matcherna och ta en match i taget. Det är klassiskt men det är fyra matcher som måste vinnas nu. Vi måste ut och kriga varenda match som att det vore den sista, det håller liksom inte åka runt och bara vara där ute, att åka runt där ute och vara normalbra, med tre humlor på. Alla måste upp och göra det man är bra på.

Ni har ju ett grymt rutinerad lag ju, och ändå känns det som att ingen riktigt tar tag i det under matchen?

– Ja det är svårt. Jag tycker att alla försöker. Vi försöker ta tag i det så gott vi kan men som jag sa, vi har blivit lite vingklippta och det märks, men som jag också sa förr så är det här vårat jobb. Vi ska kunna, speciellt vi äldre, vi måste gå in och kriga och vi måste ta större ansvar och visa att det är ingen fara i tredje perioden. Nu hinner jag inte ens sätta ner klubban innan han (linjemannen) släpper teken, vilket är jättekonstigt, men då får vi ett byte i egen zon direkt. I första bytet. När det är vi som ska gå in och visa vägen. Så det blir jättedåliga signaler från oss, det är jättedåligt av våran kedja, säger ”Fimpen” Eklund självkritiskt.

Tio minuter efter matchen har han lagt den värsta ilskan bakom sig och börjat se framåt.Fem trepoängsförluster hemma på åtta spelade matcher är för dåligt.  Och laget tog ett snack - enskilt, utan media närvarande - direkt efter matchen för att rensa luften. Men det var inte bara ilska som fick Eklund att agera skogshuggare med klubban mot den röda betongväggen på vägen till omklädningsrummet. Det var snarare besvikelse. Enorm besvikelse.

– Ja, jag var mest besviken, besviken när man går av en match där man vill göra mer. Man vill ju alltid göra mer. Man vill kunna vinna, man är aldrig nöjd med när man förlorar. Vi är Djurgården, vi är aldrig nöjda om vi förlorar.

Var det besvikelse över att inte få ut det ni kan?

– Ja, och det tror jag många känner. Det är klart alla är besvikna. Men nu är det upp till oss själva. Alla får titta sig själva i spegeln och se över sitt. Som jag, jag måste hem och se över mitt eget spel, jag måste upp många snäpp.

Det är sällan era fans klagar men till slut började de sjunga ”visa hjärta Djurgården” en liten stund i tredje. Hur känns det inombords att höra det?

– Ja för mig som har varit i klubben jättelänge, så är det som en kniv i hjärtat att höra när fansen… sjunger så. Det är en kniv rätt i hjärtat. Men de sjunger det med all rätt. Jag gnäller inte på dem.

Efter ett par minuter så börjar de återigen stötta er med bland annat ”kämpa - Djurgården” och ”Hardy Nilssons järnkaminer” och ”vi ger aldrig upp” och så vidare. Men det kom ändå en visa hjärtat ramsa mitt i allt?

– Jamen det är klart att är man Djurgårdare som jag är och som alla i laget är, och speciellt vi som har spelat länge, då är det så klart det värsta som kan hända. Att få våran publik emot oss är det värsta, men då är det bara att gå in och visa hjärta i nästa match. Det är det enda vi kan göra, för de har all rätt att skrika det.