Det blev sju matcher - varav avstängning från spel i fyra matcher och böter motsvarande tre matcher - för Brynäs Simon Bertilsson efter smällen på Luleås Jonas Berglund.
Rätt eller fel? Jag vet inte. Och jag tänker inte ta någon som helst ställning i frågan. Det har däremot disciplinnämnden redan gjort och här är deras motivering:
"Av filmsekvenserna framgår att Simon Bertilsson
kommer med hög fart och utdelar en tackling mot en motspelare. Tacklingen sker
snett från sidan, vilket gör den svår att skydda sig ifrån. Simon Bertilsson
går direkt på motspelaren som inte är puckförare och underlåter att spela på
pucken. Enligt Disciplinnämndens mening hade Simon Bertilsson kunnat undvika
denna respektlösa tackling. Mot bakgrund av dessa omständigheter och den stora
skaderisk som tacklingar av denna karaktär medför, finner nämnden att Simon
Bertilsson ska ådömas ett straff motsvarande totalt sju matcher, varav tre
matcher omvandlas till böter."
Domen hann inte mer än komma så haglade det in kommentarer på twitter om vad som var rätt eller fel. Spelarna är inte eniga, inte hockeyagenterna heller. Och frågar man fansen till vardera lagen så finns där direkt stensäkra kommentarer. Inget är så givet som den egna åsikten och ingenstans är förståelsen för den andra partens åsikt så liten som i såna här fall.
Just det här fallet har jag som sagt ingen direkt åsikt om, det räcker med alla andra som har det. Men det som slår en är ju att det verkar bli svårare och svårare att veta när och var och hur en tackling ska göras för att vara okej.Och det är ju ett dilemma i sig. Det vrids och vänds, det är någon centimeter hit och dit på en axel, tittar spelaren upp eller ner och när, var och hur mycket?. Tar tacklaren sats eller inte, lyfter skridskorna och när. Stor mot liten? Samma storlek på spelarna? Vad blev resultatet, blodvite, ambulans eller inte?
Som jag ser det är det stora problemet, generellt, att det inte finns någon riktigt klar konsekvenslinje. De tacklingar som tas upp har gjort hockey till någon slags bedömningssport där jämförelserna oftast haltar åt något håll. Så vad ska man göra?
Tacklingar är ju en del av sporten och vem vill inte se en riktigt skön propp?! Problemet är ju att ju större och snabbare spelarna blir desto tyngre smäller det när det tacklas och smäller det hårt är risken för skador alltid stor. Det säger sig självt att om två 100 kilos spelare möts i full fart så är risken för skada överhängande även om det så gott som alltid inte finns någon avsikt att skada.
Så frågan är vad man ska göra för att både behålla tacklingarna men också hitta en form för dem som inte skadar spelarna. Jag har inte svaret och det vete fan om någon har det. Men kanske borde det tillsättas någon grupp med spelare/tränare/domare att titta på hur man får en mer enhetlig och tydlig bedömning i efterhand?
Eller så gör man som i NHL och tillsätter en enväldig superdomare, som Brendan Shannahan (även om hans beslut också diskuterats). Det bästa med hans beslut är att de kommer samma kväll och att han förklarar på ett begripligt sätt vad straffet baseras på. Där har disciplinnämnden en hel del att lära. Att det ska ta flera dagar, att tacklingarna ska hinna ältas i media och att det ofta känns som beslutet är resultatet av ett lotteri är inte okej.
En sak som stör mig, i det här fallet och andra, är att dessutom att den tacklande spelaren direkt pekas ut som någon slags känslokallt monster som är ute efter att skada. Så är det ju inte. Men hockey går fort, beslut ska tas på någon hundradels sekund och så jävla lätt är det inte att alltid ta exakt rätt beslut i exakt rätt sekund. Det kommer fortsätta smälla, tacklingar ska även i fortsättningen vara en del av sporten (tycker jag) och fel kommer begås. Det är trots allt mänskligt att ta felbeslut, i hög fart, på någon hundradels sekund. Viktigt då bara att det finns en tydlig linje vilka konsekvenserna blir, så det inte finns så mycket kvar att diskutera.
Och apropå det här med att påverka disciplinnämnden i media -alla klubbar gör det eller alla försöker åtminstone så gott de kan när just deras spelare/ klubb är under granskning. Det bedrövliga är ju att nämnden låter sig påverkas då och då. Inte bra.
Domen hann inte mer än komma så haglade det in kommentarer på twitter om vad som var rätt eller fel. Spelarna är inte eniga, inte hockeyagenterna heller. Och frågar man fansen till vardera lagen så finns där direkt stensäkra kommentarer. Inget är så givet som den egna åsikten och ingenstans är förståelsen för den andra partens åsikt så liten som i såna här fall.
Just det här fallet har jag som sagt ingen direkt åsikt om, det räcker med alla andra som har det. Men det som slår en är ju att det verkar bli svårare och svårare att veta när och var och hur en tackling ska göras för att vara okej.Och det är ju ett dilemma i sig. Det vrids och vänds, det är någon centimeter hit och dit på en axel, tittar spelaren upp eller ner och när, var och hur mycket?. Tar tacklaren sats eller inte, lyfter skridskorna och när. Stor mot liten? Samma storlek på spelarna? Vad blev resultatet, blodvite, ambulans eller inte?
Som jag ser det är det stora problemet, generellt, att det inte finns någon riktigt klar konsekvenslinje. De tacklingar som tas upp har gjort hockey till någon slags bedömningssport där jämförelserna oftast haltar åt något håll. Så vad ska man göra?
Tacklingar är ju en del av sporten och vem vill inte se en riktigt skön propp?! Problemet är ju att ju större och snabbare spelarna blir desto tyngre smäller det när det tacklas och smäller det hårt är risken för skador alltid stor. Det säger sig självt att om två 100 kilos spelare möts i full fart så är risken för skada överhängande även om det så gott som alltid inte finns någon avsikt att skada.
Så frågan är vad man ska göra för att både behålla tacklingarna men också hitta en form för dem som inte skadar spelarna. Jag har inte svaret och det vete fan om någon har det. Men kanske borde det tillsättas någon grupp med spelare/tränare/domare att titta på hur man får en mer enhetlig och tydlig bedömning i efterhand?
Eller så gör man som i NHL och tillsätter en enväldig superdomare, som Brendan Shannahan (även om hans beslut också diskuterats). Det bästa med hans beslut är att de kommer samma kväll och att han förklarar på ett begripligt sätt vad straffet baseras på. Där har disciplinnämnden en hel del att lära. Att det ska ta flera dagar, att tacklingarna ska hinna ältas i media och att det ofta känns som beslutet är resultatet av ett lotteri är inte okej.
En sak som stör mig, i det här fallet och andra, är att dessutom att den tacklande spelaren direkt pekas ut som någon slags känslokallt monster som är ute efter att skada. Så är det ju inte. Men hockey går fort, beslut ska tas på någon hundradels sekund och så jävla lätt är det inte att alltid ta exakt rätt beslut i exakt rätt sekund. Det kommer fortsätta smälla, tacklingar ska även i fortsättningen vara en del av sporten (tycker jag) och fel kommer begås. Det är trots allt mänskligt att ta felbeslut, i hög fart, på någon hundradels sekund. Viktigt då bara att det finns en tydlig linje vilka konsekvenserna blir, så det inte finns så mycket kvar att diskutera.
Och apropå det här med att påverka disciplinnämnden i media -alla klubbar gör det eller alla försöker åtminstone så gott de kan när just deras spelare/ klubb är under granskning. Det bedrövliga är ju att nämnden låter sig påverkas då och då. Inte bra.
Inlägg
1 kommentar:
Visst, tacklingar är en del av sporten men den totala respektlöshet som Bertilsson visar i tacklingsmomentet är det inte. Bertilsson ser att luleåspelaren inte är med på vad som är på gång att hända (denne är inte heller puckförare) och han hade lätt kunnat undvika tacklingen. Bertilsson gör dock ett aktivt val att fullfölja tacklingen ändå.
Något som verkligen retat upp mig är den otroligt låga typ av hårklyveri som förekommit (från ffa brynäshåll) om tacklingen träffade huvudet eller inte. Helt irrelevant enligt min åsikt. Konsekvensen av tacklingen bör väga betydligt tyngre. En spelare skall inte lämna hallen i en ambulans efter att någon till 100% medvetet tacklat honom (respektlöst alt. med en anfallsvinkel bakifrån eller från sidan) såsom han blev, utan att straffet blir omfattande för den som utdelade tacklingen. Vare sig han träffar klockrent på huvudet eller inte. Punkt.
Beslutet från nämnden känns klart mer rimligt än tidigare bestraffningar. Det stora problemet är annars att t.ex. Ölvestads straff blev pinsamt lågt, för en tackling som faktiskt var snäppet värre. (Dessutom är han s a s en återfallsförbrytare). Det gör att disciplinnämndens beslut naturligtvis får ett löjes skimmer över sig och kan ifrågasättas. Men två fel blir inte ett rätt och jag vidhåller att man ändå bör hylla nämnden som börjar ta i lite. Den här typen av beteende hör inte hemma i en hockeyrink. Det har man insett i NHL, och borde även börja inse här hemma.
Jag förstår att det skulle vara svårt att få till det i praktiken men det egentligt enda rimliga straffet vore att stänga av den tacklande spelaren lika länge som offret är borta från spel (dock minst t.ex. 5 matcher) för den här typen av tacklingar. Då skulle det nog bli lite ordning på torpet till slut.
Hårt och tufft spel - absolut.
Fega anfallsvinklar och respektlöshet - nej tack!
Skicka en kommentar