Sommarintervju Johan Andersson: " Sällan varit så taggad för en sommarträning som nu "

(Johan i AIK-overall efter en match mot SSK i Templet säsongen 2010-2011. Nu väntar en hel säsong i SSK:s domäner. FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE/ARKIV)


Det hann bara gå fem seriematcher - sedan var förra säsongen förstörd av en fotskada. Nu vill Johan Andersson njuta av hockeylivet igen:

– Jag har sällan varit så taggad för en sommarträning som nu, säger SSK-forwarden.

Det blev totalt sju matcher för Timrå förra säsongen. De två sista matcherna i grundserien – varav en på bänken – och så fem matcher i inledningen av säsongen innan olyckan slog till.

Eller som Johan själv sammanfattar det:

– Det var ett skitår för mig personligen!

I femte matchen av elitserien förlorade Timrå med 5-0 mot Frölunda borta. Men den smällen var inget mot det som hände Johan Andersson.

En helt random krock på isen, en helt oskyldig olyckshändelse, slutade med en fotskada som förstörde hela säsongen. En Frölundaspelare landade på Johans fot och den del av fotleden som håller ihop vadbenet med skenbenet – tyvärr just den del som styr allt i foten – gick sönder.

– Jag kände direkt att det var något allvarligt, att det inte var en vanlig stukning minns Johan.

Efter ändlösa rehabpass var det dags för comeback på annandagen. Då slog Johan Andersson upp samma fotskada igen och fick operera foten istället för att spela hockey.

– Det sög, det gjorde det. Det var jätteskittråkigt. Man får pengar för att spela hockey så kan man inte bidra med något. Det var ett skitår för mig personligen, konstaterar 25-åringen.

Som hade det jobbigt mentalt när rehabdagarna blev oändliga, Timrå radade upp förluster och parkerade på jumboplatsen samtidigt som det blev skriverier om kalabalik i föreningen.

– Men jag fick stöd av lagpolarna och speciellt av läkarteamet. Det var viktigt, konstaterar Johan Andersson.

Fast det finns faktiskt en bra sak med en skitsäsong – man blir mer taggad än någonsin ever:

– När man är borta från hockeyn så länge så kommer man på att det är väldigt kul att spela. Det kanske man glömmer om man inte är skadad. Men när man är det så kommer man på att det här är något man tycker är väldigt, väldigt kul och något man saknar när man inte får hålla på.

Kan det bli slentrian annars, när vardagen rullar på och man spelar match efter match?

– Ja det tror jag alla gånger att det kan bli. Det är lätt att man glömmer bort hur kul det kan vara.

Så någon nytta har du kanske haft av den där skadan om man nu kan säga så?

– Det tror jag absolut. Jag har sällan varit så taggad för en sommarträning som jag har varit i år.

Och hittills känns valet av nygamla klubben SSK:

– Väldigt bra!

Varför blev det SSK?

– Dels för att jag spelat där i en massa år innan, känner många i laget och har haft (nuvarande sportchefen) Per Nygårds som (junior)tränare i fyra-fem år. Jag känner honom väl och vet att han är en duktig hockeymänniska. Sedan har jag en massa gamla kompisar i laget och jag tror att laget kan bli riktigt bra i år.

Hur blir det för dig då, att gå från elitserien till allsvenskan menar jag?

– Det blir nog tufft. Jag tror att hockeyallsvenskan är bättre än många tror. Jag tror inte man kan komma ner och tro att man ska kunna glida runt och vara någon skön lirare. Alla är så duktiga nu i hockeyallsvenskan, det är ingen myt utan så är det. Vi kommer inte ha någon lätt match. Det är inte som 2005-2006 när SSK var nere och gick upp direkt, då vann vi ju varje match med 5-0 typ och satte poängrekord men det är andra tider nu. Det är andra förutsättningar, nu kommer varje match att vara jättejobbig för alla lag, konstaterar Johan Andersson.

Han har spelat kvalserie med både SSK (som junior, såg alla matcher från läktaren), med Almtuna 2010 och Timrå i vintras och har således både kämpat för att hålla sig kvar respektive gå upp.

Och det var faktiskt Almtuna som slog Rögle i näst sista omgången 2010 samtidigt som SSK tog den poäng som höll dem kvar och AIK i matchen mot SSK fick de två pinnar som gav Gnaget chansen att gå upp i allra sista omgången.

Men vad har han lärt sig då? Som SSK kan dra nytta av i en eventuell kvalserie?

– Ja du… det finns så mycket, alla säger att det är viktiga saker hit och dit. Jag tror det har mycket med tur att göra om jag ska vara ärlig.

Vad gjorde till exempel ni i Timrå som DIF inte gjorde?

– Jag vet inte men vi möttes två gånger och uppe i Timrå så var de bättre men vi vann och klarade oss kvar medan de åkte ut. Det är så otroligt små marginaler, sedan hade vi en bra målvakt i Jocke Lundström. Han spelade sina bästa matcher för säsongen i kvalserien, det var starkt av honom och tacksamt för oss andra.

Ni plockade ju poäng i de första matcherna – de sju första faktiskt – men hur viktigt är en bra start?

– Mentalt var det nog jätteviktigt. Vi fick ju en chockstart och låg under med 1-3 efter första perioden i första matchen mot Bofors men lyckades vända. Det var viktigt, säger Johan Andersson.

Men under intervjun är han också tydligt att det som varit, har farit. Kan vi prata mer om SSK! Säger när bloggen vill prata Timrå, fot och kvalserie. Det är i SSK som både kroppen och knoppen är nu för Johan.

Och sommarträningen har varit lite annorlunda mot vad han är van vid även om det inte är några revolutionerande grepp som Bettina Strömwall (tränaren Johan Strömwalls fru) tagit med sig in i SSK

– Alla fystränare har ju sitt tänk hur det ska vara och Bettina har lite annat tänk. Det är inte samma hockeytänk kanske som förr, inte det här att köra tills man spyr. Just det håller på att dö ut. Det är lite mer tanke bakom det man gör nu. Man kanske tittar mer på andra idrotter och på vad de gör för att bli starka, snabba och tar efter dem.

  

Vad gör ni då?

– Vi cyklar mycket, kör inte så mycket löpning. Men vi jobbar mycket med pulsklockor och sådär. Vi gjorde ett bra test på Bosön där vi fick ut exakta värden hur det ligger till med uthållighet, mjölksyra och sånt hos alla.

Men SSK-spelarna får göra mer än träna. De har fått ragga säsongskortskunder också och bland annat ringa upp tidigare säsongare och hälsa de välkomna tillbaka…

– Det är kul!

Blir de paffa?

– Ha, ha, det vet jag inte, lite kanske?! De som känner igen en blir väl kanske det. Vi frågar vad de tycker om SSK och varför de inte har förlängt och så. Men framför allt så hoppas jag att de ser att det här bevisar att vi tycker det är viktigt att de kommer och tittar. För vi tycker det är viktigt att de är här och förhoppningsvis kan vi spela så bra hockey att de vill komma och titta lite, säger Johan Andersson förhoppningsfullt.

 

Någon målsättning för säsongen vill han inte gå in på ännu, det känns på tok för tidigt med över tre månader kvar till seriepremiären och utan att veta om truppen är fylld eller inte och ber att få återkomma när det närmare sig med svar på den frågan.

Men vad kan han bidra med själv då?

– Förhoppningsvis med att jag är en bra spelare. Jag vet att jag kan vara duktigt på hockey, jag ska försöka vara det i år. Jag vill bevisa det för mig själv också, i och med att förra året blev så pissigt. Nu ska jag ge mig själv förutsättningar för att vara bra. Jag ska göra en bra sommarträning och göra mitt bästa hockeyår någonsin. Sedan om det blir så vet man ju aldrig men jag ska i alla fall ge mig själv de bästa fysiska och mentala förutsättningarna för att nå dit.