lördag 7 december 2013

"Så jäkla skönt!"

 (Marcus Ljung gjorde ett av Djurgårdens tre mål i första bortasegern sedan 4 november. Nu ser han ett tryggare Djurgården och ljuset i tunneln. FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE/ARKIV)

Två poäng mot Asplöven hemma och nu en trea i svårspelade hajtanken i Ängelholm. Mörka november är över, nu ser Djurgården ljuset i tunneln.

– Det är alltid kul att vinna men nu har det gått ett tag sedan vi vann en trea, så det var jäkligt skönt! säger Markus Ljungh.


Det var han som satte 2-0 för Djurgården, med en man färre på isen halvvägs in i första perioden. Då hade Joakim Hagelin redan gjort sitt första mål i DIF-tröjan efter 03.40 och för första gången på länge levde DIF upp till ramsan ”full fart framåt, håll tätt bakåt”

– Det var en kul match att spela med chanser åt båda håll, så jag förstår om det var en rolig match publikmässigt också. Och så skönt att vi fick vinna! Vi skapade mycket i första tycker jag. Vi gör det jättebra där och kunde ha haft en än större ledning med oss.

Du körde ihop med Victor Berglind och fick med dig pucken ur den situationen, men vem körde egentligen på vem?
 – Alltså… jag såg att han kom, så tjuvade jag lite på honom. Han (Berglind) tittade på isen och jag försökte bara träffa pucken, det gjorde jag och sedan träffade jag honom och fick med mig pucken.  Då skrek Steve (Saviano) att vi är två m en och så såg jag en liten lucka på bortre och sköt.

Pucken gick via bortre stolpen och in. Och det var väl bra att du sköt för en gångs skull?!
– Ja, ha, ha, jag kände att jag kom i ett så pass bra läge att jag var tvungen att skjuta. jag såg honom (målvakten Maxwell) stå vid första stolpen – så det var helt öppet på hans andra sida när jag tittade. Sedan var det bara köra.

Det är en månad sedan senaste trepoängaren (som kom mot Malmö borta) och ja, det surrades högt och glatt bakom Ljungh i bussen under samtalet.

– Så jäkla skönt! Det är så oerhört skönt att få en trepoängare med sig.

 Jag anar mer lättnad än glädje här?
– Ja så var det men vi kände ju att fan nu leder vi med 3-2 och det har varit så många matcher där vi har släppt in puckar på slutet. Nu höll vi hela vägen – det var en lättnad.

Rögle pressade på, tog ut målvakten och var nära mål flera gånger i slutminuterna. Fanns de där tappade segrarna i bakhuvudet då?  

– Inte på isen, då tänker man inte så mycket men när man står i båset så tänker man ju bara att fan inga mål bakåt nu! Men vi kändes starka bakåt ändå och jag var inte alls lika nervös som jag har varit de andra gångerna när vi har haft ledningen och sedan tappat. Så jag kände att nu fan är det vår tur att hålla i det här! Och jag tycker som sagt att vi var starka bakåt. Vi spelar bra försvarsspel, vårdar pucken, slänger inte i väg den utan behöll pucken i laget när vi hittade passningarna. Samtidigt så… när vi behövde slå sarg ut så gjorde vi det, säger Markus Ljungh.

Djurgården har inte gjort några större ändringar i spelet inför de två senaste matcherna utan man har bara nött på och gått igenom spelidén en gång till. Men en sak är ändå ändrad. Adam Reideborn stod i mål för fjärde matchen i rad och visst ser utespelarna tryggare ut nu när de ska jobba mot i första hand en målvakt istället för att försöka hitta rätt i spelet med två stycken.

– Jag tror det är en trygghet som människa, för dem själva. Alltså om man är målvakt och om man får stå lite mer då känner man nog mer trygghet själv som målvakt.

Det måste i sig ge er utespelare mer trygghet? Inte på grund av vem som står utan att just den målvakt som står känns trygg?
– Kanske. Det kan stämma. Men jag har inte tänkt så mycket på hur samarbetet känns utan har mer tänkt på hur det känns för målvakten. Och jag tror att ju mer en kille står, desto tryggare blir han och då kan man göra de här avgörande räddningarna. I dag gör Adam jättebra räddningar.

Och det gör väl i sig er utespelare tryggare att en får köra på oavsett vem av de två det är som står?
– Ja det kanske blir så. Jag vet inte. Men. Det har ju hänt ganska många gånger att vi har tappat ledningen i slutet.   

Djurgården har ju fått in nytt folk också. Först Joakim Hagelin, sedan Henrik Nyberg och lagom till fredagskvällens match kom två spelare till: forwarden Robin Dahlström och backen Bobbo Petersson, båda inlånade från Örebro.

De två sistnämnda hann inte träna någonting med laget utan träffade laget för första gången på flyget ner till Ängelholm.

– Sån är branschen! Man får göra det bästa av situationen – och det är två bra killar. Plus att Jocke (Hagelin) gjorde sitt första mål hos oss, det var kul!

Hur får man in två nya i spelidén på så kort tid som en flygresa på en dryg timme?
– Alltså… tränaren går ju igenom hur vi spelare sedan är det bara göra det bästa. Man får prata mycket och där får vi som varit med i laget ett tag ta på oss ansvaret själva att prata med en ny kille så han kommer in i det.

Hur viktig var den här segern inför fortsättningen tror du?
– Den betyder mycket! Nu har vi två raka istället för åtta förluster så det betyder mycket för självförtroendet. Och att vi vinner borta (mot Ängelholm som bara hade tre förluster vid full tid i Lindab arena innan matchen) det är skitstarkt!

Hur märker man av det där självförtroendet ute på isen?
– Genom att vi fortsätter spela och ösa på framåt när vi har ledningen istället för att backa hem. Nu kände vi oss trygga i spelet och vågade lite på att det funkar. Tidigare har vi backat hem för tidigt…

… och landat i knäet på målvakten och har släppt in mål i slutet?

– Precis. Nu vågar vi köra istället och ser vi ryggar – i forecheck när man ställer upp – så fortsätter vi ändå att gå för fullt.  

2 kommentarer:

P sa...

Altid lika kul gå in här och läsa de långa intervjuerna. Precis det man saknar på tidningarnas hemsidor.

Intressant det här med vad arenor kallas. T ex har jag aldrig fattat varför Scaniarinken kallas för Templet, eller varför Lindab kallas hajtanken.

Marie Hallman sa...

P: Tack :) ah det är lite i folkmun det där med arenanamnen. Templet är fansens namn på det som numera heter Axa sports center. Det känns lite religöst med SSK och hockey är väl tanken. ;))
Att Lindab kallas hajtanken är för att det är en tät och jobbig arena att spela i som bortalag. Blir bra tryck när hemmafansen höjer rösterna. Så har jag fått förklarat för mig i alla fall.

I Haparanda kallas Arena Polarica för kuben men det tror jag kommer från området där den står, liksom Hovet som ju är en förkortning på Johanneshov. Men som du säger, lite kul med sånt där :)