SSK nollades av Karlskrona - en och en vinner man inga matcher

(På lördag hyllas Robban Carlsson i Templet som meste SSK:are genom tiderna. FOTO WWw.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE/ARKIV)

Jo  matchen spelades igår men jag var helt väck då och så kom det lite emellan idag på dagen så därför kommer några ord om SSKs 0-4 förlust nu!

Jag såg matchen i repris på Viasat hockey i förmiddags och tycker väl att slutresultatet speglar matchen väl.

Där Karlskrona spelar med kraft och initiativ backar SSK hem och väntar, reagerar mer än agerar.

Nu var det bortamatch och då är det ju inte SSK som ska föra men jag tycker ändå att man måste ha mer pondus när man väl agerar. 

Defensiven var,  0-4 till trots, inte det stora problemet. Jag tycker inte man kan lasta Idoff för målen och SSK jobbar ändå ganska bra bakåt. Vid målen är det individuella blunders eller kanske inte blunders men nästan för stor respekt som gör att det öppnas lägen för Karlskrona.

Ett typexempel är boxplay där SSK spelar samlat, tajt, kämpar men  också blir för stillastående. Och oftast någon hundradels sekund efter i agerandet.

Tittar man på offensiven så är det framför allt uppspelen som brister. SSK hade svårt att ta sig upp samlat i banan, körde rakt in i Karlskrona, hade inga alternativ, saknade kreativitet vid många tillfällen och ett typexempel blir när Jonas Engström lessnar och dumpar ner pucken mot Karlskrona målet.

Pucken hamnar där men sedan tja. Vem ska ta hand om den? Ingen h änger på, Engström pinnar ner själv, får tag på pucken, agerar bra, håller i, kämpar, försöker låsa den vid sargen i väntan på att någon ska komma i andra våg, på att någon ska bistå vid sargen.

Men det kommer ingen. Nu såg jag ju på tv och man ser inte hela isen, kameran låg på situationern vid sargen där Engström till slut inte kan hålla emot, KHK vinner pucken och vänder spelet.

Frågan man ställer sig är , vad gör de andra SSK:arna på isen? Backar hem och väntar på att Engström ska tappa pucken och står för säkerhets skull och väntar på KHKs anfall? Jag vet inte, såg inte hela isen som sagt, men det känns lite så.

Det är för mycket en och en, för dålig gemensamt jobb offensivt. Och då blir det givetvis svårt att göra mål och vinna mot ett Karlskrona i kalasform där spelet sitter, där Galbraith tar sin tredje nolla och där självförtroendet sprutar ur öronen. På hemmaplan inför en entusiastisk publik dessutom.

På lördag väntar hemmamatch för SSK som vann premiären borta mot Rögle med 2-1, förlorade på straffar 3-4 mot Mora och nu nollades 0-4 mot KHK). Men hemma match nu som sagt och därmed kanske läge att sätta hårdare press offensivt.

Meste SSK-aren genom tiderna, Robban Carlsson, ska hyllas och han står ju för powerhockey. Kanske kan han få laget med sig. Finns ju inget att be om ursäkt för liksom, SSK har en hel del att komma med, känns som det behövs en liten mental kick efter de två senaste matcherna bara.

Robban är föresten värd all respekt. Klubblojaliteten är fantastiskt men jag tänker mest på den passion och den hängivenhet han visat  genom alla år och även den hänsynslöshet han visar mot sig själv för att kunna ge allt på isen. Mäktigt!