Storförlust för SSK mot Malmö

SSK kom från en storseger (6-2) mot svårslagna tabelltrean BIK Karlskoga, Malmö kom från en brakförlust mot Karlskrona (1-5). Man kan ju inte säga att måndagskvällens match mellan SSK och Malmö, nere i Skåne var logisk om man ser till den bakgrunden.

Än knepigare känns det när man betänker att Malmö hade släppt in 13 mål på de tre senaste matcherna (1-5 förlust mot Karlskrona senast och innan dess : 4-3 vinst mot Rögle och 3-5 torsk mot Asplöven). Snacket inför matchen nere i Skåne var ju hur Rödhökarna skulle få stopp på den läckande defensiven.

Så håller ex-SSK:aren Pontus Sjögren (såklart) nollan.

Men. SSK som kom från lite mer blandade resultat (6-2 krossen av BIK Karlskoga, 0-3 torsk mot Troja Ljungby och 3-2 seger efter straffar mot Timrå) hjälpte både Pontus och MIF på traven.

Skotten var i och för sig på liknande numerär hos båda lagen (28 Malmö och 22 SSK) men tittar man på målen (jag hann tyvärr inte se matchen, bara highlights och LTs onlinerapportering) så såg SSK tidvis ut som stillastående rundningsmärken.

Ta en titt på 5-0 målet. SSK ser ut att ha slutat spela och Malmö åker i en fart som verkligen imponerar. Å andra sidan är det lätt att se snabb ut om motståndet står stilla.

Finns det någon logik i SSK:s genomklappning? Oklart men det finns en gemensam nämnare med tidigare bortamatcher den här säsongen och den stavas tungt på bortaplan. SSK vann visserligen premiärmatchen borta mot Rögle med 2-1 men sedan är det tre förluster varav det här var den tredje. Under de tre förlustmatcherna på bortaplan har SSK dessutom nollats i alla tre 0-4 KHK, 0-3 Troja och nu 0-5 malmö (om man räknar in den här) Tungt värre.

Hemma har det gått bättre med en pinne mot Mora (förlust efter straffar) två poäng  - straffvinst- mot Timrå och en trepoängare – BIK och efter det).

Det är lite svårt att förstå hur det kan vara sån skillnad – förutom fansens stöd och att hemmaplan ofta är det bästa – men någonstans vill man ju ha en bättre förklaring än så.

Å andra sidan. Vem hade väntat sig att Karlskrona – förra säsongens särklassiga jumbo som kvalade sig kvar med nöd och näppe – skulle toppa serien med sex trepoängsvinster på sju matcher (!), vem hade trott på Asplöven som sexa (ja utom de själva då). Vem hade väntat sig att se Rögle i botten? Snacka om att klyschan ”alla slår alla” stämmer i den här serien.

Så ni SSK-fans som redan deppat ihop. Hejda er lite. Det är en jämn tabell där alla slår alla så det går – i alla fall just nu – lätt att ta sig uppåt i tabellen trots taskigt läge.

Det skiljer ju till exempel bara tre pinnar mellan SSK på tionde plats och fyran Malmö. Nu menar jag inte att det går att luta sig tillbaka. Något är uppenbarligen inte som det ska i spelet eller mentalt hos SSK när de åker på bortamatch. Den här gången åkte man dessutom tåg vilket är klart mer bekvämt än ”man-blir-stel-i-benen-buss”.

Det man kan fundera på är lagledningens förmåga att ta tag i matcher, hejda raset och vända det där som Leif Boork kallar momentum när de här rasen kommer då och då. Vad görs för ändringar i kedjor, istid, taktik under match?  Ibland känns svaret som… nada. Nu tror jag inte det är så, tvärtom, det finns alltid detaljer att jobba med som vi från läktaren inte ser sådär givet men som ändå görs. Viktiga detaljer. Men det verkar inte räcka alla gånger och här har lagledningen en rejäla kaka att bita i.