"Har man klarat av det här klarar man nog det mesta känns det som"

(Patrick Cehlin fotad för ett tag... sedan. Eller mer än ett tag sedan, men vi gjorde intervjun per telefon så därför ingen ny bild tyvärr! FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE/ARKIV)

En långvarig hjärnskakning, lösa benbitar i höften, en höftoperation och som avslutning ett par blodproppar i benet på det. En del hade gett upp. Patrick Cehlin gör det inte.

– Man får försöka se allt det lilla som är positivt och har man klarat av det här så klarar man nog det mesta känns det som, säger 23-åringen.

Han gör sin tredje säsong i Nordamerika, den tredje och sista på nuvarande kontraktet med Nashville. Det har inte blivit något spel i NHL-klubben än, utan det är Milwaukee Admirals som varit Cehlins hemvist de två senaste åren. Och det har varit en tuff – och lärorik resa:

– Första året så gick det både upp och ner men då var jag beredd på att det skulle kunna gå hur som helst. Andra året (det vill säga senaste säsongen) var jag tyvärr skadad ganska mycket. Jag började säsongen jäkligt bra men efter fem matcher åkte jag på en hjärnskakning som gjorde att jag var borta hälften av säsongen. När jag kom tillbaka så gick det bra, jag spelade bra sista 20 matcherna.

Men sedan blev det alltså en höftoperation? Varför?

– Jag har haft lite problem senaste tre, fyra åren kanske, men det har inte varit några stora, allvarliga problem riktigt men efter säsongen sa jag att jag ville kolla upp det. Vi tog lite fler röntgenbilder och såna saker och då hittade de lite fel i höften som de var tvungna att fixa till.

Som?

– Jag hade tre lösa benbitar som låg lite i vägen och de tog ut två av dem, den tredje var så stor att de inte kunde ta ut den utan den fick de fästa i höften igen med tre skruvar

Har det inte gjort ont att spela med tre lösa benbitar som ligger och rasslar i höften?

– Nja det var inte problem så men började bli lite mer och mer så det var tur att jag hittade det nu. De gick även in där det hade blivit broskbildningar, gjorde rent och rensade så det ser bra ut, berättar Cehlin.

Det beräknas ta fyra till sex månader innan man är färdig med rehab efter en sån operation och Cehlin fick gå på kryckor i en och en halv månad efter operationen fick sedan inte belasta högerbenet med tyngd på två och en halv månad för att skruvarna skulle läka ihop. Med det följer givetvis att man inte får den sommarträning för underkroppen som han vanligtvis skulle ha gjort:

– Ja, det är klart att det inte var optimalt att göra den här operationen nu men det var bättre att göra det nu innan jag blir äldre och har sämre läkkött och kanske mer som har slitits så att – det är lite dåligt tajmat men jag får göra det bästa av situationen det här sista året och förhoppningsvis ska den bli bättre.

Nu är det dock inte bara operationen som har ställt till det.  Operationer medför ökad risk för blodproppar, bland annat när man flyger, sitter still och har dålig cirkulation. Därför stannade Patrick Cehlin kvar en månad extra i Nashville innan han satte sig på flyget hem över sommaren. Men fick en blodpropp i alla fall – på vägen hem.

– Jag hade kommit hem på fredan och vaknade av att jag var svullen från knäet och ner. Det kändes som jag hade fått en rejäl slashing, rätt över vaden. Men jag tänkte inte så mycket på det utan gick med det där till måndagen. Då hängde jag lite med (Jacob) Josefson som berättade om hur det var när Tallinder fick sin blodpropp. Då ringde jag honom och pratade lite. Sedan åkte jag in till sjukhuset och då sa dem att jag hade fått två, tre proppar i något muskelben eller något sånt. Jag minns inte riktigt.

Men vilken tur att det inte var en sån propp som hade vandrat iväg mot hjärtat? Det hade kunnat sluta riktigt illa!

– Ja det kunde det ha gjort - om jag inte hade märkt det i tid. Så jag hade väl tur och får tacka Jacob och Tallinder för hjälpen! Säger Cehlin med ett litet skratt.

Det är tur att han har bra folk runt sig också. Milwaukeeforwarden brukar ha gott humör men så mycket skadestrul kan nu knäcka den bästa.

– Ja det har varit mycket skit känns det som och det är klart att det har varit tufft. Men jag är omringad av jäkligt bra kompisar och fantastiska människor som hjälper en hit och dit hela tiden. Jag har haft mycket goda människor runt omkring mig hela tiden.

Vilka är det som peppar?

– Det är allt från mamma till Jacob (Josefson), (Marcus) Krüger, min PT Andreas (Öhgren) och andra killar jag går och tar hjälp av som Kristoffer Bergström och Vladimir Egorov som också hjälper till med rehab, mat och sånt där. Det är många, många som är en del av pusslet för att ta hjälpa mig ta mig genom vardagen.

Hur känner du nu? Vågar du känna att nu kör jag järnet eller är det mer smyga igång?

– Det enda jag har fokus på nu är att bli friskförklarad och hundra procent bra så jag kan spela igen, komma i form och sedan göra det bästa av situationen. Jag har ju inte spelat så mycket hockey senaste året så jag är jäkligt sugen på att spela!

Du går in på sista säsongen på kontraktet, hur mycket påverkar detta dina chanser där borta?

– Det är klart att varje dag man är borta så är det andra som får chansen att visa framfötterna istället Det finns hur många som helst och alla vill åt chansen, alla gör det som krävs och då vill man såklart vara där och visa att man kan spela men det är svårt när man ligger i sjuksängen eller är borta. Så visst, det är inte bra att sitta vid sidan om men fokus nu är att bli hel, komma i form, börja spela igen och bevisa att jag kan spela.

Hur mycket längtar du efter en normal säsong?

– Skador är ju en del av jobbet men det är en mental prövning det är det. Så man får hoppas man går starkare ur det hela.

Känner du att du har blivit starkare då?

– Ja du… man får försöka se allt det lilla som är positivt och det är klart att man blir starkare av motgångar. Har man klarat av det här så klarar man nog det mesta känns det som, säger Patrick Cehlin.

Om rehab går enligt plan och han kommer igång med vanlig träning hoppas Cehlin vara tillbaka på isen någon gång under perioden september – oktober – november. Han har ju inte gått på is här hemma heller än och reser i mitten av september tillbaka till Nashville där läkaren som opererade höften ska gå igenom hur läkningen gått och ur den fortsatte träningen kan läggas upp tillsammans med NHL-klubben

– Jag blir förmodligen kvar där ett tag. Sedan när jag är fit for fight eller börjar närma mig så blir det väl att åka till Milwaukee och träna ikapp det lilla sista och vara med grabbarna och sedan förhoppningsvis få börja spela lite matcher igen.

Har du några tankar på vad som händer när kontraktet går ut om ett år?

– Nej inte en enda. Det enda jag är inställd på är att bli hel och kry och komma tillbaka så fort som möjligt men ändå göra det på rätt sätt. Sedan får man se vad som händer efter säsongen.

Har du fortfarande drömmen om NHL-spel kvar?

– Ja mitt mindset är att kriga på där borta. Jag trivs väldigt bra i den stad jag är i och det känns som man fortfarande har en chans att få spela med de stora grabbarna så vi får se. Vi får se vad som händer men det är inget jag tänker på just nu utan det är bara hel och frisk som är nummer ett.

Och att slippa fler jobbiga skador nu antar jag…?

– Ja det vore skönt även om man aldrig vad som händer, men det känns så - att nu får det fan vara nog.