Femte raka förlusten för SSK

Fem raka förluster. Endast sex mål på de fem matcherna. Och den förväntade spetsen bänkad. Jo det känns igen. Och nu kokar det hos en stor del av fansen.

SSK gjorde en satsning. Fler rutinerade spelare in. Det har talats om en annan stämning, en annan vilja/attityd. Men. Det fungerar uppenbarligen inte nu heller.

Efter ett mål per match i de fyra första fajterna kom nu …två mål. I ett bottenmöte.

Victor Andersson gjorde det första (4-1) i början av mittenperioden (assist Nicklas Heinerö och Stefan Gråhns). Det andra SSK-målet kom på straff i slutet av matchen och gjordes av Lucas Carlsson efter att defensive backen Nicklas Grossman (av alla) solokört över hela isen och dragits ner framför Troja målet.

Trojas fyra mål, kom alla i första perioden. Jesper Thörnqvist inledde målfyrverkeriet som avslutades med ett äkta hattrick av Mattias Åkesson, trotjänaren som gjorde sin 500:e match för den småländska klubben.

Och då är ju såklart frågan, vad är det som inte stämmer?

Jag tycker ändå att SSK har spelat helt okej hockey tidvis under de fyra första matcherna. Men precis som förra året så saknas spetsen. Det blir väldigt trubbigt.

Så kändes det dock inte när man såg matchen i kväll mot Troja Ljungby borta.

Jag växlade lite mellan den här och AIK-matchen så jag såg inte hela men det gjorde ju LT:s Anders Hansson som brukar ha koll och det är klart att det är en varningssignal när någon som han konstaterar att:

”Fyra raka förluster. Måltorka. Att i det läget göra säsongens sämsta period, det var inte vad jag hade väntat mig av SSK. Det har pekat åt positiva håll för SSK efter matcherna mot Björklöven och AIK. Det här är flera steg i fel riktning.”

Och en minst lika tung varningssignal är det när en spelare som Jonas Westerling twittrar som nedan, han minns ju definitivt vad som funkade och inte förra säsongen:

  

För ni minns väl hur det var förra året. Alla satt med hakorna i golvet när de bästa spelarna bänkades för att vara någon slags exempel på … ja vad kan man ju diskutera men det var ju minst sagt svårt att förstå varför Anton Holm, lagets skyttekung och en av få som ändå gjorde mål, bänkades trots att det mest var han som gjorde mål.

I den här matchen fick lagets överlägset bästa tekare Fredric Weigel samt Markus Persson 01.08 respektive 00.45 i speltid under första. I andra fick de större förtroende 5.54 respektive 7.16 för att sedan få ingen speltid alls i tredje då båda var bänkade.

Thomas Valkvae Olsen, som värvades som en spets i pp, fick bara 1.11 i första men spelade sedan 4.43 i andra och 05.23 i tredje.

Mats Waltin jobbar i alla fall aktivt, de får man ge honom. Nu testade han att toppa men fick ingen utdelning och när ett lag som SSK inleder med fem raka torsk, då är det klart att nerverna dallrar värre än vanligt och ovanligt tidigt hos de mest härdade supportrarna.

Avgångskraven har, föga förvånande, bara ökat ju fler nollor SSK drar på sig och ju fler matcher det går utan att laget gör mål.

Om ett tränarbyte skulle förändra läget? Det kan man ju inte veta. Men ska man byta så ska man kanske se till att göra det nu innan självförtroendet hos spelarna gått i idé helt för vintern.

Samtidigt så har klubbledningen ju målat in sig i ett hörn då man valde att inte agera och ändra i lagledningen efter förra jättetunga säsongen. Det blir ju en enorm prestigeförlust så klart att byta redan efter fem matcher då.

Det kanske de kan ta i och för sig men då är ju frågan. Vem ska man ta in? Det går ju inte att bara ta någon för att bli av med en annan. Och så kostnaden för dubbla tränarkontrakt på det.

Visst, man kan köra kicka headcoach och lyft upp andratränaren, som ett första alternativ. Men då vore det samtidigt intressant att veta vad Nichlas Falk tycker om läget som är nu och vad han kan göra annorlunda. ”En ny röst ” heter det ofta. Jag tror det behövs mer än så för att få ett lyft.