(Marcus Davidsson. FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)
Funderar
lite på vad man ska döpa Djurgårdens fartfyllda ”junior”kedja. Man kan väl få
kalla dem så fast Jonathan passerat 20-årsstrecket.
MAJ – Marcus
Axel Jonathan – låter ju … njaaa. JAM – Jonathan Axel Marcus – näej funkar ju
inte heller. Efternamnen
går inte heller att bygga på. Äh får fundera på det. En annan sak man kan klura
på är varför det går så bra för trion just precis nu.
En faktor är
såklart att de fått växa sig in i laget med blygsam speltid förra säsongen som
utökats rejält nu. En annan är att det går bra för Djurgården och då vågar man
(DIF) släppa in även juniorer på isen.
Att de tre
får spela tillsammans istället för att portioneras ut på kedjor med mer
erfarna, äldre spelare är det allra mest betydelsefulla. Tror jag.
Nu slipper de
komma in med pressen att hela tiden hålla samma nivå som de stora namnen,
slipper känna att det är deras fel om en annars merittyngd kedja inte levererar
alternativt går bort sig utan kan gå in och verkligen bara köra när de kommer
in.
De får
såklart ta ansvar och måste förtjäna sin istid men det finns en frihet att få
misslyckas för att lyckas och det är ju bland det allra viktigaste en ung
spelare måste få ha.
Jag pratade
hur som helst med Marcus Davidsson om bland annat detta. Blev även snack om
matchen i sig, smällen på Peppe Lundh och matchstraffet på Viktor Ekbom, power
play, målgester, Axels första mål i SHL i DIF-tröjan, kemin i trion,
energiinjektioner och vad det betytt för honom själv att bli draftad av
Buffalo. Med mera. In och lyssna!
Copyright
bild och ljud: www.hockeymedmariehallman.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar