Figren: " Det kändes väldigt, väldigt seriöst "

 ("Figge" i DIF tröjan för ett par år sedan. Nu är han bekräftad som klar för LHC. FOTO ANDREAS GRANDIN)

Uppgifterna har funnits ute i några veckor men nu har även Linköping bekräftat att förre Djurgårdsforwarden Robin Figren skrivit på för Cluben de två kommande åren.

Bloggen har följt Figren några år så jag slog en pling och kollade varför det blev LHC och inte DIF när han vänder hem till Sverige från Bridgeport i AHL:

– Johan Hemlin (sportchef i LHC) var över och hälsade på mig väldigt tidigt, kanske för tre månader sedan och visade intresse. Och när jag hade hört vad Johan hade att komma med så var det väldigt, väldigt intressant. Sedan har jag min bästa vän Patrik Zachrisson som spelar här och har snackat med både honom och Honken (Michael Holmqvist). Sedan var det en del tänkande fram och tillbaka men Linköping var det bästa alternativet för mig.

Nu kanske inte Zachrisson blir kvar där, det har bland annat snackats om KHL för honom?

– Jo men han kommer ändå vara här under sommaren, sedan finns ju Honken i laget och Kalle Olsson som jag spelade med i Frölunda så några känner jag ju.

Du sa att de presenterade ett väldig intressant upplägg, vad tänker du på då?

– De spelade med öppna kort. De var ärliga med istid och sånt där. Linköping är en mysig stad, nästan hemma men ändå inte, men det är inte så långt bort (från Stockholm). Sedan är Linköping alltid ett topplag och intrycket jag fick av speciellt Johan var bra. Bara det att han åker över själv för att se mig i några matcher var skönt och kändes väldigt, väldigt seriöst.

Var Djurgården ett alternativ?

– Klart att det var det men jag förde inga jättedjupa diskussioner med dem så där, Linköping var mycket mer på hugget sedan har jag inte pratat med dem själv, det var mer min agent, så jag vet inte hur det stod till med det intresset.

Det ryktades lite om AIK också?

– Alltså det var en del lag med i bilden men det är min agent som har pratat med dem, jag har inte pratat med dem heller.

Förra året i Bridgeport blev Figren till stor del bänkad. Så hur var säsongen som gick?

– Alltså det här året går till historien! Först bröt jag ett ben i foten under rookiecampen, täckte ett skott och bröt foten så jag kunde inte göra intryck där som hade varit mitt mål. Det var ju lite bära eller brista där, så det var trist. Sedan missade jag, på grund av skadan, hela trainingcampen, säger Figren och fortsätter:

– När jag kom till Bridgeport var väl meningen att jag skulle börja i fjärde fast det gått bra på deras camp. Men sedan kom det skador, jag tror vi använde 68 spelare (!) eller så. Det är svårt för mig att säga om jag fick en skjuts på grund av de andras skador, men jag spelade bra, fick okej med istid under andra halvan av året, fick spela pp och så och det kändes som att de började lita på mig, så det var skitkul ändå till slut fast vi hade väl ett till 70 procent Eastcoastlag och under några månader nästan förlorade varje match. Men det gick klart bättre för mig personligen och det var kul.

 Har du lärt dig något där borta?

– Jag har väl tuffat på mig lite. Det är härdande där borta! Man kan tro vad man vill, man åker över och säger att det inte är så farligt men det är mycket mer än hockeyn. Det är som man har hört 2000 gånger, mycket buss, inte så bra mat, kämpigt schema. Ta bara Portland, Jhonas Enroths och Dennis Perssons lag, som under säsongens nio sista dagar spelade sju matcher. Det är härdande samtidigt som det är kul. Det är ju matcherna som man spelar för. Men visst har jag blivit lite tuffare mentalt, det är väl det första som kommer upp i mitt huvud att jag har byggt upp mer mental styrka, säger Robin Figren.

När han spelade i Djurgården hade han problem med ett hål i skelettet i handleden som gjorde att han måste spela med ett handledsskydd tills skelettet hade stärkts. Om hålet är kvar eller inte har han inte vågat kolla men handleden är starkare och mjukare nu, och skyddet är borta.

Tur det, för det blir stor skillnad utan skydd:

– Ja oh ja. När jag hade skyddet sa jag alltid att det var en vanesak men sedan när jag tog bort det och allt funkade så var det en jävla skillnad. Det blir en helt annan känsla, bara att kunna lägga en bra passning är så mycket lättare. Man går så många små rörelser med handleden så att spela med skydd var som att ha handen i gips. Försök spela med det! Det är svårt…

23-åringen från Stockholm har som sagt skrivit på för två år i LHC och ser det som:

– Lite av ett nytt kapitel. Jag vill se att det blir lite av en nytändning, jag vill bli en etablerad elitseriespelare, visa vad jag kan och få ut allt av de verktyg som jag tycker att jag har. Det är dags för det nu. Det ska bli jäkligt kul, det ser ut som vi har ett jäkligt bra lag också.

Är du färdig med karriären på andra sidan pölen nu?

– Nej, för fan. Den drömmen, om NHL, kommer jag aldrig att släppa. Jag har ju fortfarande kvar min träningsmatch med Edmonton i minnet, det var fantastiskt. Jag både vill och ska tillbaka någon dag.