Kempe " Jag kände att jag skulle sätta den"

(Segerskytten Mario Kempe. FOTO: WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)

Mario Kempe älskar att lägga straffar. Inte så konstigt då att han bad tränarna om att få sätta en straff till. Den här gången satt straffen. Och Mario Kempe kunde räkna in sitt första game winning goal på straffar för säsongen

Vem han frågade? Tränarna så klart:

– Ja

Och de sa ja för fan?

– Ja, så det var… men jag kände att jag skulle sätta den, annars hade jag inte frågat.

Hur kan man känna det?

– För att jag såg på målvakten, det kändes som att han kom ner ganska tidigt och då skulle jag bara försöka få en förflyttning på honom. Och så krångligt var det inte, det var bara lite skott finter och gå åt sidan så…(satt segerstraffen där), säger Djurgårdsforwarden med ett brett leende.

Djurgården och straffläggningar har gått sådär, senast – den 1 december mot HV71 lade Mario Kempe också två straffar. Men då satte han den första och sumpade den andra och fick se HV71 ta hem bonuspoängen i stället.

Nu blev det tvärtom. Miss i Djurgårdens tredje straff och så matchavgörande när det var dags för DIF:s femte försök:

Hur gick tankarna vid första straffen?

– Då försökte jag sätta den mellan benen och så kände jag att när han kom ner, så kändes han jävligt stel där så jag frågade om jag fick ta en till, för jag tänkte… jag vet inte om jag får gå åt sidan så kändes det som det skulle bli ganska öppet och det blev det. Sedan försökte jag bara skottfinta eller något, säger Kempe som brukar träna extra på straffar och har några varianter att välja mellan.

Men torsdagsens segerstraff var en spontan tanke bara.

– Jag har faktiskt aldrig gjort den någon gång! Men den var inte så svår heller ju… jag försökte skottfinta åt sidan och skjuta högt.

Så det var lite ögonblickets ingivelse?

– Ja det var det… precis. Jag tänkte inte så mycket, ville bara gå in och stänka dit den.

Men du har ju en massa andra kul straffar som du har tränat på? Kunde du inte plocka fram en av dem?

– Jo i nästa match kanske, he, he.

Med eran tabellplacering är det inte läge för att lattja vad?

– Jo det är alltid läge för att lattja men jag kände för den här nu och jag satte den också, så det var bra.

Att det har blivit en del bomstraffar, det är inget som Mario Kempe har lagt energi på:

– Äh jag har väl tänkt att jag är närmare att sätta en straff för varje gång jag missat, det är ju aldrig någon som har missat tusen straffar så…

Det är inte så att du har tappar modet någon gång över det där?

. Nej det tycker jag inte, jag känner inte det i alla fall.

Pucken fastnade i nätet. Hur?

– Den fastnade bakom innerstolpen, det var extra snyggt, he, he. Säger Mario Kempe och spricker upp i ett litet skratt.

När han får frågan från Svd om det är bra med straffläggningar eller inte kommer svaret snabbt och utan tvekan:

– Jag tycker det är kul med ett lag som vinner och det är kul för publiken med straffar också, men det är… det är inte så att jag skulle bli jättebesviken om de tog bort det men det är jäkligt roligt att man får avsluta en match med att få fram en vinnare. Jag tycker att det är bra mycket roligare att ha en vinnare i en match än att det blir oavgjort.

Att spela på tills någon avgör i sudden då?

– Nej men det är mer slutspel, jag tycker att reglerna är bra, det är inget jag känner att jag vill ändra

Det var en jämn match, det kändes att det var derby. Båda lagen ville mycket så det smälldes på och var fult spel och tufft spel och mycket känslor och sånt, och det är roligt att spela då. Det är jobbiga matcher men jävligt kul också.

Hur viktigt var det fira jul på slutspelsplats?

– Det är ju alltid skönt när man är på slutspelsplats… det är skönt, sedan är det så jäkla jämnt så vi måste fortsätta köra på men absolut så är det skönt att vara på slutspelsplats, säger Kempe.

Matchen i sig var som ett enda stort böljande hav med ständiga förflyttningar av övertaget mellan lagen:

– Ja det var fram och tillbaka… jag vet inte vad det berodde på. Jag tänkte också det att fan vad det går fram och tillbaka hela tiden och… men det var väl därför det var en jobbig match också. Man fick backchecka i full fart, sedan vände spelet då fick man anfalla i full fart så det var… en jäkligt rolig match att spela.

Och kul hade både han och publiken åt segermålgesten, någon slags variant på en fallande sälen i sidled. Typ. Sedan anslöt andra spelare och föll lite handlöst på sidan de med:

– Nä men vi var några som hade pratat om det innan, att nästa gång vi gör mål så skulle vi göra den där gesten. Det är en tvspelsmålsgest, alla vi som spelar tvspel vet vilken det är, sedan tog vi den därifrån då. Det är från Fifa 12

Satt ni inför tredje och planerade det där?

– Nej, inte inför tredje, utan vi har bara pratat om det på kul när vi har suttit hemma och snackat eller i omklädningsrummet eller sådär… men det var inget jag tänkte på innan, det bara kom i skallen. Men man kanske inte ska göra målgester i och för sig…

Varför inte?

– Nämen vissa tycker det är att håna motståndarna men jag vet inte, äh skitsamma. Det gick så fort så den kom bara.

Men man måste väl få vara glad?

– Ja absolut och vi vann ju! Så det är klart att man är glad!