Hockey-VM bakom kulisserna... bland jordfräsar och andra hinder i vägen

 (Lejonen taggar upp inför Finland-Danmark. Foto:www.hockeymedmariehallman.se)

Om ni vill veta hur livet som tv-reporter är så kan jag berätta att det är totalt oglamoröst.

Man ångar runt och försöker komma på bra vinklar, pratar med folk för att höra vad som händer och inte minst dealar och bråkar med vakter och pressansvariga för att komma åt de spelarna som man vill prata med.

Spelarna själv tycker sällan det är problem med intervjuer, många tycker att det är kul, men det är en massa annat folk i vägen innan man kommer fram till spelarna även om det brukar lösa sig för det mesta.

I går när vi skulle intervjua Janne Niskala i den tomma matcharenan så kommer det ut en snubbe med värsta isfräsen (ser ut som en gräsklippare /jordfräs körs runt sargkanten) och decibelantalet när han drog i gång den var allt annat än hälsosamt.

Vrooooooooom, vrooooooom dånade det i bakgrunden men han hann runt hela isen innan Niskala var redo för intervju, som tur var, men då vaknade istället snubbarna som höll på och svetsa något staket till liv och satte på någon typ av stålsåg en meter bakom.... vroooooooooooooom, dååååååååååån... ja ni hajar.

Kan ni please ta en fem minuters paus frågade jag. Och fick två fågelholkar till svar, de kunde ju givetvis ingen engelska (är överlag  dåligt med det här). Till slut sa någon till dem på slovakiska och visst kunde de låta bli att såga men då åkte hammaren fram och pang, bång, brak ekade i bakgrunden. Men de lyckades stilla sig under de två minuter som vår intervju tog till slut, det var stort...

... idag, lördag, skulle vi intervjua Mikko Koivu efter morgonvärmningen och matchdag är det supersnabba ryck och det förstår jag, de vill ju ladda för matchen. Men en intervju skulle vi få.

Det var bara det att vakterna hade glömt låsa upp dörren till mixade zonen... så Mikko försökte gå in där vi går in men där är det kravallstaket, då gick han runt till spelargången men där var dörren låst, när han skakat på den ett tag gav han upp och där stod vi. Utan en intervju.

Meeeen... jag är en envis en så efter massivt tjat och bedjande blick övertalade jag presskillen att gå in i duschen och i sin tur fråga Koivu snällt om vi fick göra intervjun efter att han bytt om.

”Tror inte det går, han blev rätt irriterad”, svarade presskillen men please, please?! Och jorå, Mikko Koivu var jättesnäll och kom ut nyduschad och glad och så blev det en intervju. Kiitos för det Mikko! Men så är det, halva tiden går åt till att rådda med sånt.

Intervjun med Mikko hoppas jag är med i någon av kvällens sändningar, mest troligt den mellan Finland och Danmark får man förmoda men kanske med lite tur även i den från Sveriges match.