Arnesson går emot Elitserieströmmen "Känns som jag har störst chans att bli bättre här"

(Linus Arnesson .FOTO JOHANNA LUNDBERG)

Djurgårdens Pontus Åberg, Erik Gustafsson och Alexander Wennberg valde elitserien före spel i Hockeyallsvenskan. SSK:s Andreas Hjelm och Emil Djuse gick samma väg.

Men JVM-backen Linus Arnesson gjorde tvärtom - tackade nej till de Elitserielag som var intresserade och valde en säsong till med Djurgården i HockeyAllsvenskan i stället.

– Det fanns några anbud så det är klart att man tog sig en liten funderare men jag kände att stanna och spela mer här var bättre än att gå till elitserien och få mindre speltid. Jag kände att det här skulle passa mig och min utveckling bättre, säger Arnesson.

Och fortsätter:

– Jag kände personligen att jag ville ta ett steg till i utvecklingen och det passar mig bra att stanna ett år till i HockeyAllsvenskan och försöka jobba med alla bitar som måste bli bättre. Sedan kan jag förhoppningsvis ta steget till Elitserien nästa år, förhoppningsvis med Djurgården eller om inte det går får man fundera på ett annat lag. Men just nu känns det bättre att stanna.

Det förstår man ju men varför ser du bättre utvecklingsmöjligheter här? Utveckla det!

– Nä men i år gick det bättre och bättre tyckte jag men jag känner ändå att jag har mer att ge i den här ligan och det vill jag få ut nästa säsong. Jag kände att jag lärde mig något hela tiden (den här säsongen) men jag har mycket kvar att lära så därför stannade jag. Det känns som jag har störst chans att bli bättre här.

På vad till exempel?

– Det offensiva spelet. När man kommer upp vill man vara så bra som möjligt defensivt, nu vill jag bli bättre på det offensiva spelet och komma in i det hela som back. Det är ändå en liten omställning att gå från junior till seniorspel. Till exempel så är det mer bestämda och hårda passningar i seniorspelet, som jag måste bli bättre på, säger Arnesson.

(FOTO JOHANNA LUNDBERG)

Det är inte många år sedan Elitserielagen såg över axeln på HockeyAllsvenskan och hämtade spelare utifrån och det är ett bra betyg för serien som sådan att det nu finns många guldklimpar att hämta där. Eller i alla fall juniorer som kan slipas till guldklimpar.

Sedan om det är rätt eller fel att ta steget, vilken ålder, vilket läge, vilken säsong, vilken social situation och så vidare som funkar bäst för var och en är givetvis väldigt olika. Facit får man först efteråt.

Men en sak är säker, tar man steget upp till Elitserien som junior så gäller det att leverera. Få Elitserielag värvar juniorstjärnor från andra klubbar som en långsiktig strategi eftersom alla vet att den som gör bra ifrån sig direkt är attraktiv för NHL. Och numera även KHL.

Vill man ha juniorer som ska få växa till sig tar plockar de flesta lag hellre upp egna talanger än att värva andras på dyrare kontrakt än upplockning av egna medför, så ett klubbyte innebär leverans eller en plats längst ut på bänken om man inte klarar av att ta de chanser man får.

Nu ger ju ett elitseriekontrakt andra fördelar än en högre lön, det ger en möjlighet att träna på en högre nivå (man får ju anta att den totala skickligheten är större i ett Elitserielag, den bör ju vara det). Men sedan är det ju det här med istid under matcherna också och där krävs som sagt att man är Elitserieready. I dagens läge vill få chansa och det spelade in för Linus Arnessons beslut att stanna ett år till i DIF:

– Jag kände att om jag tar ett Elitseriekontrakt och inte är säker på att jag kommer få jättemånga minuters spel så är inte det bra. Jag kände att stannar jag så har jag större chans att få spela fler minuter per match och då utvecklas jag mer. Det var största anledningen för mig att vara kvar. För ju mer man spelar desto mer utvecklas man och man kan ju som sagt alltid byta serie nästa år – om vi inte går upp med Djurgården. Men det får vi se då.

Å andra sidan så finns det ju juniorer som lyckas i Elitserien också. Det kanske hade gått jättebra?

– Absolut och det vet man aldrig. Men jag ville inte chansa. Då var det bättre att vara kvar i ett lag där man vet lite hur det funkar. Jag var här den här säsongen och vet hur vi spelar och jobbar här, det är en trygghet också. Här har jag redan tagit de första stegen, jag har börjat längst ner och jobbat mig uppåt och till mer istid. Det känns bra att känna den tryggheten, säger Linus Arnesson.

Förra säsongen blev lite upp och ner. Både i prestation och när det gällde att varva spel i A-laget och J20.

– Största anledningen att jag åkte upp och ner var för att jag var iväg så mycket med landslaget. Jag var i väg mest med landslaget av alla juniorerna så jag var bara hemma tre, fyra veckor, sedan var det landslag och så tillbaka igen och när man var tillbaka fick man börja om på ruta ett. Efter JVM, när det inte var så mycket landslagsspel så fick jag spela mer i A-laget och spelade väl 20 matcher i rad då jag fick mycket speltid också.

Vad kommer du få för roll i Djurgården kommande säsong?

– Det vet man inte just nu men förhoppningsvis ska jag ta nya steg hela tiden. Jag är bra på det defensiva spelet men ser mig själv som en tvåvägsback och skulle vilja att jag utnyttjades mer offensivt också. Det är inte så att jag ser mig som en offensiv back heller dock utan mer en som kan spela både defensivt och offensivt och det är en sån balansroll som jag vill ha nästa säsong.

Det är stor del av laget som saknas fortfarande, kändes det inte konstigt att skriva på då?

– Jo, lite men jag kollade backarna och där är vi i princip klara, med forwards är det inte så många klara än och man vet inte hur laget kommer se ut så det känns lite konstigt men jag kollade mest på min egen utveckling, var jag kan ta störst steg. Utveckligen går i första hand.

(FOTO: SARAH CARLSSON)

Vad lärde du dig av förra säsongen?

– Jag kände att jag jobbade upp passningsspelet mycket. Det är väl största skillnaden mellan junior och seniorspel, i A-laget har man krav på sig att sätta bra passningar så det har jag jobbat på och nu kan jag det bättre.   

Hur såg ditt passningsspel ut i junioråldern då?

 – Nja, ha, ha. Det var lite mer juniorhockeypass! Lite lösare passningar. Om det blev fel då så straffades man inte så hårt. Blir det fel i A-laget så kan det bli baklängesmål direkt. Gör du fel i juniorhockeyn så hinner man oftast reparera misstaget. Så därför var jag tvungen att jobba på mer precisa och hårda passningar, säger Linus Arnesson.

Det här med hårda vs lösa passningar och passningsspel över huvudtaget kan man prata länge om och jag hade ett rätt kul snack med Linus där. Men det tar vi någon annan dag på bloggen.

Djurgården börjar köra gemensam fys igen den 25 april men frågan är ju vad som talar för att DIF ska bli bättre kommande säsong?

– Att vi är några som varit med redan i en säsong nu. Många andra lag hade samma stomme som man har haft i en fem, sex år. Nu har vi en stomme som spelat åtminstone en säsong ihop och då kan man lite på varandra på ett annat sätt än när halva laget inte spelat tillsammans innan, säger Djurgårdsbacken och fortsätter:

  – Det känns som att i början senast så hade vi ett helt nytt lag, nya tränare och många som hade spelat i Elitserien under hela sina karriärer. Då är det en ganska stor omställning att spela i HockeyAllsvenskan där det är lite mer kaoshockey, lite mer som i juniorhockeyn, och det tog tid att göra den (omställningen). Nu har vi många i laget som var med förra säsongen och även om jag inte vet hur det blir med tränarna så tycker jag vi avslutade grundserien hyfsat och det kan vi ta med oss. Sedan spelade vi inte så bra när det gällde som mest. Tyvärr. Men det får vi ändra på nu.