Zigomanis: "Det mesta har varit en stor utmaning"

(Ziggy, en riktig spelevink som gillar countrymusik, håller humöret uppe i omklädningsrummet men inte är så värst förtjust i den svenska maten på bortaresorna. Foto Marie Hallman)

Första målet kom 17 november mot Frölunda.

I dag, mot Timrå, kom det andra för Mike Zigomanis.

Som mest av allt gladde sig åt femte raka segern för Djurgården efter 4-2 mot Timrå:

– Ja vi spelar bra allihop, från målvakt och försvar fram till de anfallarna, alla gör det bra, och hjälper varandra, det underlättar, säger Zigomanis.

När Jimmie Ölvestad gjorde fem mål mot Modo senast, gick ”Ziggy” efter det femte målet fram till sin lagkamrat och gnet på skoj armen mot honom för att han skulle smittas av lite målgörarbaciller.

Så visst var Mike Zigomanis glad att mål nummer två äntligen trillade in:

– Ja men jag har samtidigt tagit rollen som checkingspelare och den som dödar pp för motståndarna, då gör man inte mål så ofta. Men jag tar gärna det, spelar där tränaren vill att jag ska spela och där jag passar bäst för att hjälpa laget så mycket jag bara kan.

(Foto Daniel Pettersson/järnkaminerna.se)

Gillar du den rollen då?

– Ja, det är vad jag är van vid, det är där jag har spelat mestadelen av min karriär. I tredje och fjärdekedjan och mycket i de lines som dödar motståndarnas pp. Jag känner mig bekväm i den rollen, har mestadels spelat där, både här och i Nordamerika även om det blir lite annat spel på den positionen i NHL. Så är det ju, säger Zigomanis.

Omställningen från liten stor rink har varit större än han trodde.

Vad har du förbättrat mest sedan du kom hit?

– Allt, ha, ha. Nä men killarna har varit snälla och hjälpt mig att vänja mig vid allt nytt. Både med att det är stor is och med allt vid sidan av isen, det är en stor kulturkrock, det är det, he, he. Det mesta har varit en stor utmaning, varje dag!

På vilket sätt?

– Jamen ta bara språket. Jag förstår ju inte vad någon säger. Hardy tar allt på svenska, sedan hjälper killarna och de assisterande tränarna mig med översättningen så jag också hänger med. Men det är rätt tufft ändå. Sedan på isen så har det tagit en stund att vänja sig vid storleken, säger Zigomanis och fortsätter:

– Jag behöver bli bättre på det mesta, men nu har jag fått börja spela center. Då går det lättare, det var tufft i början, då jag spelade vinge i en 15-16 matcher någonting. Nu har jag fått spela center i några matcher, det är bra, jag trivs där.

(Ziggy in action. Foto Daniel Pettersson/järnkaminerna.se)

Bad du att få flytta dit?

– Nej, nej, det här är ingen demokrati där man kräver att få spela här eller där, utan där tränaren vill att du spelar, där spelar du och gör det bästa av det, det är inte ditt beslut som spelare. De har frågat mig lite vad jag känner men jag har inte bett att få spela varken här eller där, de är tränaren som vet bäst hur man ska sätta ihop laget.

Vad har varit lättast att vänja sig vid i spelet och utanför rinken?

– Oj, inget ha, ha. Ingenting har varit lätt! He, he. Du skulle bara se, varje dag har varit en utmaning både på och utanför isen.

Vad har varit svårast då? Förutom språket?

– Den stora isen. Och att hitta en kemtvätt! Det verkar inte finnas några kemtvättar på Östermalm, jag har verkligen letat men nä, det har varit svårt att hitta en, ha, ha.

Vad har varit konstigast?

– Hm... (funderar ett bra tag...) jo, ha, ha, maten! Det har varit tufft med maten måste jag säga. När jag ska gå och handla... oj, det har varit en tuff utmaning varje gång. Jag kan ju inte läsa vad produkterna innehåller och jag håller en rätt strikt diet så det har varit en riktig utmaning. Men tjejerna i affären har hjälpt mig att kolla ingredienserna i varorna. Nu kommer den där engelska killen, säger de varje gång. De vet vem jag är, ha, ha.

Men det är ju rätt mycket utländsk inspiration i svensk mat, som pasta, thai, ja allt möjligt ju.

– Jo, men inte på bortaresorna, ha, ha. Oj, oj. Den maten...(här skakar Ziggy leende på huvudet)

Du har sluppit blodpudding och sån äktsvensk husmanskost som inte jag heller gillar hoppas jag?

– Nä, men det säger jag bara, att sånt äter jag inte! Inte sån där stekt fisk (strömming) med skinnet och benet kvar heller. Eller rå lax?! Jag äter inte fläsk, inte nötkött, mest bara fisk och skaldjur och möjligen kyckling. Så... det har varit lite tufft med maten, ha, ha, skrattar Ziggy samtidigt som Janne Järlefelt passerar med en form vegetariskt käk åt kanadensaren.

Kullerbyttor och andra hyllningar från spelarna till fansen efter matcherna är en annan nymodighet i Mike Zigomanis hockeykarriär.

Första gången han såg Djurgårdsspelarna rulla runt på isen i kullerbyttor:

– Ja, hm. Det var intressant, ha, ha. Men jag gillar det! Fansen gillar det, då ger vi dem det, det är inte så svårt heller. Jag fixar det. Men fansen är underbara, great! Awesome! De ger ett ovärderligt stöd här hemma, en del åker till och med med på bortaresorna. De gör en otrolig skillnad.

Hur upplevde du storsatsningen som var nu efter årsskiftet? Atmosfären på matcherna?

– Den är underbar. Jag hade hört lite om den här storsatsningen innan och jag älskar att spela här hemma på Hovet och det är nästan alltid fullt. Det är fantastiskt. När man kommer ut på isen och ser och hör fansen... det är enormt. Avundsvärt för dem som inte har de så. Det ger oss extra energi och en fördel gentemot motståndarna. Helt klart, avslutar Zigomanis.