Nollade av Leksand och respass ur elitserien

Förutsättningarna var enkla. Seger var ett måste för Djurgården för att ha en chans att hänga med i elitserieracet. Men.

Djurgården har haft svårt att göra mål, har haft svårt att hantera situationen mentalt och trots att man - som alltid hade massor med chanser - så tog krampen över. Sedan var loppet kört. Djurgården åkte ur elitserien.



Leksand spelade bra. Det ska man inte ta i från Dalalaget. De trummade (bokstavligt talat) sig fram till en seger och har en liten, liten chans fortfarande att passera Rögle som med visst besvär vann med 5-3 efter ett avslutande mål i tom kasse.

Det finns mycket man kan säga om säsongen som gått för Djurgården. Tittar man på pappret finns meriter nog för att spela i final. Men meriter på pappret är en sak. Att göra saker i praktiken en annan.

Djurgården inledde säsongen med att blanda bra spel och riktigt, riktigt bra matcher med skitmatcher, hade enormt svårt att hålla sig på en jämn stabil hög nivå. När tiden gick och resultaten uteblev och pressen blev tyngre och tyngre kom problemen att hantera läget mentalt - även om spelarna hela tiden försökt hålla humöret uppe.

Ju längre serien gick desto svårare fick Djurgården att göra mål, inte helt ovanligt i pressade lägen. Det handlar också om att skapa sig vanor. Att förlora blir tyvärr också en vana. Och Djurgården har inte vunnit mer än två trepoängssegrar på rad. Att tro att det bara ska försvinna när man når kvalserien är naivt.

Det var någon kvällstidningskrönikör som skrev att snacket om "skräckserien" var överdrivet. Krönikören i fråga hävdade att elitserielagen som spelar i kvalserien är vinnare då de får intäkter från fem matcher till. Det resonemanget är ett enda stort hål i huvudet. Det är bara titta på statistiken. Ett av två elitserielag åker oftast ur.

Timrå blev klara tidigt. De fick möjlighet att bearbeta sorgen och förtvivlan över att hamna i kvalserien. De fick en möjlighet att vända tänket mentalt, att se något positivt. Att de fick med sig två vinster - om än med besvär och på övertid - är faktorer som självklart spelat roll. För DIF blev det ju det motsatta då man började med en torsk mot Rögle och behövde straffar för att vinna mot BIK.

Pressen, stressen som redan låg och lurade slog till igen. Tufft som fan.

Vad händer nu? Djurgården har jobbat med en plan B. Exakt vad den innebär vill man inte gå in på än. Jag har snackat lite med Mats Larsson, ordföranden och kommer även (skriftligt) att  lägga ut intervjun med Challe Berglund, som Niklas Jihde gjorde i Viasat hockey.