Gunnar Persson " Vi vill få upp tempot"

AIK hade nio spelare borta senast mot Luleå och när man möter Almtuna i morgon onsdag kommer det saknas en hel del folk fortfarande.

En koll med AIK:s assisterande tränare Gunnar Persson visar att sex spelare kommer vara borta från matchen i morgon.

Här har ni dem plus kommentar av Persson:

Dick Tärnström. Klev av senast i tredje:

GP: ”Han har en inflammation i foten men går på is på torsdag”

Peter Nolander. Har varit sjuk men är på väg tillbaka.

GP: ”Spelar inte mot Almtuna men väntas börja träna på torsdag igen.”

Christian Sandberg, har problem med en sträckning i magmuskeln. Drog upp den igen mot Brynäs.

GP: ”Han är på bättringsvägen men vi vilar honom mot Almtuna, som en säkerhetsåtgärd.”

Johannes Salmonson:

GP: ”Har varit sjuk och är inte med i morgon ” (onsdag).

Oscar Ahlström:

GP: ”Har varit sjuk han med men har börjat köra på is. Men det blir inget spel på onsdag”

Christopher Heino Lindberg: Har haft feber och förkylning i ett bra tag nu.

GP: ”Ja det vill inte ge sig riktigt men vi åker till Finland på fredag och då vill och hoppas vi att vi kan få

med oss de flesta i speldugligt skick. Mot Almtuna plockar vi in juniorer så får de chansen att visa upp sig”, säger alltså Persson.

Det är ju inte någon höjdare att aldrig få spela med ordinarie lag, matchen mot Brynäs var väl det närmaste ordinarie man har kommit men inte heller då var alla med?

– Nä, det är sant och visst det är inte bra men vad ska man göra? Det är bara att köra på. Det som är positivt är ju att man får se juniorerna visa upp sig.

Vad betyder det är i jobbet med att spela ihop laget?

– Vi har tänkt att när vi åker till Finland så ska vi börja sätta femmorna eller i alla fall näst intill så vi hoppas att alla kan vara med i Finland, så har vi planerat i alla fall. Sedan är det ingen fara än, det är lugnt än så länge och det känns som att vi har (spela in system med mera) under kontroll. Men vi vill naturligtvis spela så ordinarie som möjligt under de fyra sista matcherna sedan (tre i Finland i helgen plus en mot SSK nästa vecka).

Vad vill ni se i morgon då, det sargade laget till trots?

– Vi har jobbat mycket med att få bättre pucktempo, att släppa pucken fortare till varandra. Vi tycker väl att vi håller i pucken för länge på varje gubbe sedan har vi jobbat med forechecking och backcheck och vill att det ska sitta.

Att spelarna håller i pucken för länge, vad beror det på?

–Vi har inget svar på det just nu men vi håller i för länge istället för att spela enkelt, vill kanske överarbeta lite så nu jobbar vi lite på att få upp tempot och bli snabbare (i passningsspelet), säger Gunnar Persson.

När jag nu ändå hade honom i telefonen så kollade jag vilka som blir kaptener och så här ser det ut: Dick Tärnström fortsätter som lagkapten, David Engblom kör på som assisterande tillsammans med Christian Sandberg som är ny som en av två assisterande kaptener.

– Ja, Christian är ny där. Det kändes kul att ha en från det yngre gardet där, det är ändå dem som ska vara med och driva det här framåt. Det är bra att ha en yngre kille där som tar ansvar, avslutar Gunnar Persson.

Stefan Lassen: "Jag vill inte chansa"

Danske Stefan Lassen fick en tung start i Djurgården då han skadade sig och fick en spricka i foten redan i andra träningsmatchen mot Färjestad.

Men han är vid hyfsat mod ändå visade det sig när jag ringde och kollade läget.

– Ja, det går ganska bra med foten nu. Det tar lite tid men det går åt rätt håll, det läker som det ska, säger Lassen.

Sportchefen Järlefelt sa förra veckan att Lassen skulle få ta av sig gipset snart men något gips har han inte haft utan han har kört lite mer modern style med en sån här plaststövel som funkar som ett gips men är mycket bättre och mycket mer praktisk (går att ta av när man ska duscha till exempel).

Men än (tisdag eftermiddag) är stöveln på berättar Djurgårdsbacken:

– Ja, jag ska prata lite med lagläkaren (Bengt Gustavsson) i eftermiddag och se om jag får ta av den snart och börja köra. Det känns bra så här långt jag, har kört rehab, fystränar också men jag vill inte chansa utan väntar med att ta av stöveln tills de säger att det är helt okej.

Lite halvjobbig start du fick i nya klubben?!

– Ja, jo, det var tråkigt och det hade varit bra att få spela lite matcher, att få känna på grejerna men det är tur ändå att det inte handlar om vila i tre månader. Och just nu är det enda jag tänker på att köra så bra rehab som möjligt.

Hur länge ska du ha den där stöveln?

– Jag vet inte riktigt men fram till nu har jag haft på den hela tiden så gott som. Det är viktigt att den sitter bra så att foten läker rätt de första veckorna men sedan är det väl tänkt att jag snart ska börja gå utan de och träna utan den.

Kan du använda foten utan den nu?

– Jag tror det men jag har inte velat testa så mycket, jag vill inte chansa så att det blir fel, säger Lassen.

Men han har inte legat och käkat praliner de här veckorna utan han har kört på så gott det har funkat med fys – trots stöveln på foten.

– Jag kan ju göra allt, jag cyklar med stöveln, kör mage, rygg, hela kroppen, kör styrka på andra benet och så får jag någon slags elektroniska impulser som ska aktivera musklerna lite.

Skönt att slippa sitta still?

– Ja, precis, det är skönt att få göra lite saker och inte bra sitta hemma, jag vill köra på lite så att kondisen är bra när jag börjar köra styrka med båda benen sedan.

Har du fått någon prognos när du kan spela igen?

– Nja, de säger att det går som det ska men sedan tar det tid. Jag hoppas kunna spela på premiären och kanske, kanske mot Brynäs men går det så är det bara att vänta. Vi ska göra en röntgen till också när det känns bra för att vara säker på att allt ÄR bra så jag kan gå på is. Och jag gör som läkarna säger, de vet vad de prata om och det är bättre att göra rätt nu än att man får igen det sedan om två veckor, avslutar Lassen.

Apropå DIF så blir det alltså en träningsmatch till, istället för det missade ET-slutspelet, och det är mot Brynäs den 8 september på Hovet klockan 19.00.

Om jag läste infon rätt så är det fri entré för de med säsongsbiljetter och 100 spänn i entré för övriga vuxna. Kids under 18 går in gratis OM de går med målsman, de under 18 som vill gå in utan det sällskapet betalar 50 spänn.

Marie möter: Gustaf Wesslau del ett

(Gustaf Wesslau augusti, 2010. Foto:www.hockeymedmariehallman.se)

Det är tre veckor kvar tills trainingcampen börjar.

Men för Gustaf Wesslau har det nya NHL-livet redan börjat.

Han valde att åka till Columbus redan nu i helgen.

– Det är bra att åka dit tidigt, då visar man att man är intresserad, säger Wesslau.

Det är personer i och runt Columbus organisation som gett honom rådet att åka lite tidigare än han egentligen behöver. Och nu hinner han ta en sväng extra till målvaktstränaren som finns i London, Ontario i Kanada fem timmar bort från Columbus.

Wesslau kommer som alla nykomlingar att bo på hotell i början, han har lite trådar på gång men kommer också få hjälp att hitta boende av materialförvaltarens fru som passande nog är – mäklare.

– Ja, ha, ha. Väldigt smart, alla som kommer dit ska ju ha hjälp med hus och sånt, he he.

Nu kan det ju lika gärna bli farmarlaget Springfield som NHL-laget Columbus så det där med boende får vänta till efter campen.

Och visst är Wesslau beredd på att det kan bli AHL även om siktet såklart är inställt på NHL:

– Alltså... den tanken (AHL) den har man ju. Som europeisk målvakt får man väl räkna med att det tar en stund innan man förtjänar en tröja i NHL, man måste klara av den nordamerikanska stilen först.

Har du förberett dig på något annat sätt i sommar när du nu byter liga?

– Nej, det har jag väl inte gjort. Men jag har ju varit där borta i en vecka på ”development camp”. Deras fysträning var lite annorlunda, med mer cykel än löpning, men jag körde med det som har fungerat de två senaste åren – att jag har löpt lika mycket som jag har kört cykel - och jag tänker inte ändra på det, det är ju dumt att ändra de som fungerar, säger Wesslau.

En del NHL- klubbar har en väldigt bestämd åsikt om hur samtliga målvakter i deras olika lag ska spela. Det finns en stil som alla bör följa.

Men så är det inte i Columbus och Wesslau har inte fått några direktiv om att han måste vänja sig vid någon ny stil:

– Nej, vi har en jättebra målvaktstränare. Han sa att ”du har varit med så länge och spelat professionell hockey så mycket så det är bara detaljer som du behöver jobba med”. Grundspelet har jag ju och det tyckte han såg bra ut. Det är bara detaljer som han vill ändra på.

Skönt?

– Ja det är skönt att han inte lägger sig i på så vis att han inte vill ändra mitt spel i grund och botten. Det är klart att han säger till om något är jättegalet och så men det är det ju inte i mitt spel, säger Wesslau med ett leende.

Och det har han fog för.

Det var det briljanta spelet i Djurgården under säsongen som gick som tog klubben till SM-final och honom själv till ett NHL-kontrakt.

(Wesslau i en av semifinalerna mot LHC. Foto Daniel Pettersson/jarnkaminerna.se)

Men den där bubblan som han var i under slutspelet, hur hittar man dit?

– Åh jag tycker inte att det var så stor skillnad (mot resten av säsongen) utan det kändes stabilt hela säsongen. Men det är klart att jag spelade bra i några matcher då fick jag spela mer och då blev det mer fokus. Då såg andra att fan han är bra. Det märks ju mer då (i ett slutspel) än om man spelar varannan match i elitserien och då bara är en i mängden.

Men visst var det väl lite skillnad? Det kändes som du tog ett steg till där i slutet?

– Jo man formtoppar kanske lite i slutet av säsongen, så är det ju. Men då är man ju mer samspelta som lag också. Då har man tränat ihop hela året och så har det alltid varit för mig att i slutet av säsongen så spelar jag bättre, då sitter grejerna mer och mer, konstaterar Wesslau och fortsätter:

– Och när man har hunnit spela ihop sig och fungerar bra med medspelarna i alla situationer, då kan man koncentrera sig mer på skytten och kliva ut någon decimeter och vara mer aggressiv på skytten någon centimeter till. Man kan lita helt på att medspelarna tar sidledspassen och returerna och så och lägga allt sitt eget fokus på skytte i stället.

Gör man inte alltid det?

– Man försöker men om man är osäker på sina medspelare så står man och funderar på vad skytten har för alternativ, då tänker man på vad som händer i andraläget och så, då fokuserar man inte på skytten på samma sätt, då vågar man inte vara lika aggressiv på skytten för då finns det luckor och sidledslägen som andra kan skjuta i. Det är viktigt att man som målvakt kan lita på sina medspelare, att man vet att de gör sitt jobb.

(Tillit gav självförtroende som gav segrar. Foto: Hamid Shokatyan/jarnkaminerna.se)

Och det gjorde lagkamraterna i Djurgården. Men då innebär ju det så klart att det blir lite knepigare för Gustaf Wesslau nu när han kommer till en klubb där han inte har någon som helst koll på medspelarna.

– Ja, så är det ju alltid när man kommer till en ny klubb. Men de är så talangfulla där borta, det är elitserieklass – minst – på alla de vet hur man spelar bra. Sedan är det klart att det tar en liten stund innan man känner hur de spelar men är man (som målvakt) bara tydlig i sitt spel så löser det där sig snabbt bara man får börja spela tillsammans.

Den förre Djurgårdskeepern får nu slåss med Steve Mason, 22 och Mathieu Garon, 32, om en plats i NHL. Det är två bra målvakter men inte helt omöjliga att peta. Mason, som stod flest matcher förra säsongen var ”bara” 27:a i NHL:s målvaktsliga med 20 wins och 90,1 i räddningsprocent.

Men Wesslau vet att det är tuffa tider som väntar:

– Jag får träna hårdare och bättre än dem, vara bättre än dem. Det är den enda lösningen. Jag kan inte slå dem på talang utan bara genom att jobba hårdare och träna mer och bättre.

Känns det nervöst nu när det börjar närma sig?

– Nej, nej, tvärtom, det ska bara bli roligt. Det är det här – att få komma till Nordamerika och spela med de bästa i NHL - som man har försökt sträva efter ända sedan man började spela hockey. Nervös kanske man blir den dagen man har slagit sig in och tagit en plats... eller nä jag vet inte. Jag kan bli nervös inför matcher – för att man är laddad och så- men inte inför att åka dit och spela. Är man det så är man osäker och det är jag inte.

Men jag kan tänka mig att det är lite som första dagen i första klass, lite pirrigt med allt nytt folk?

– Äh, det är ju hockeyspelare! Och vi är ganska lika över hela världen, säger Wesslau och skrattar gott.

Han kommer dessutom få sällskap av flickvännen Caroline, som inte åker över nu men kommer lite senare när det börjar bli klart var han ska bo och spela. Så det blir ett äventyr för båda två.

Gustaf Wesslau hoppas att det blir ett långt äventyr men det första kontraktet är bara på ett år. Det var så han själv ville ha det.

(Inne i bubblan. Foto: Daniel Pettersson/jarnkanminerna.se)

– Meningen är väl att jag om ett år ska vara en av de två i NHL-laget. Det är det som de jobbar för och har sagt hela tiden. Det var därför jag valde Columbus och för att jag har en chans att få in foten efter det första året och sedan stanna och fortsätta spela i NHL det andra om jag inte gör bort mig helt. De lade upp en konkret plan, det var det som lockade mer än de andra lagen som bara var intresserade i största allmänhet.

Men är det inte lite kort med bara ett år?

– Nä för det handlade om sånt som att man inte vill ha rookielön år två om man blir kvar och så. Jag ville kunna ha ett envägskontrakt andra året om jag blir kvar, det var lite sånt det handlade om. Jag är så pass gammal att jag inte ville skriva såna rookiekontrakt som sträcker sig över lång tid. Det gör man mer om man är runt 20 år, det är mest då man skriver på treårskontrakt i första kontraktet, säger Wesslau.

Marie möter: Gustaf Wesslau del två

(Gustaf och Jhonas på Hovet i augusti. Foto:www.hockeymedmariehallman.se)

Han gick på is med de andra NHL-spelarna i augusti på Puddinglägret. Och han har självklart fixat lite tips och råd från Jonas Gustavsson, Jhonas Enroth och Henrik Karlsson om hur det är i största allmänhet på och vid sidan av isen där borta på andra sidan pölen.

Vad de sa?

Ja till exempel att Wesslau ska vara beredd på att det blir mer pp och boxplay än här hemma då ”domarna tar för allt därborta”.

Vi träffas en vecka innan han ska åka.

Solen skiner, det känns fortfarande sommarvarmt även om man kan ana hösten lite i en och annan vindpust.

Det är flera månader sedan han skrev på kontraktet och det gick rätt fort när det väl hände.

Det var först under kvartsfinalerna mot Brynäs som han fick höra av agenten att det satt representanter från NHL-klubbar och tittade på honom med mer seriösa ögon:

– Sedan när vi gick vidare från kvartsfinalerna så blev de än mer intresse och sedan i semifinalen kände jag väl att NHL-kontraktet var nära och sedan när jag inte gjorde bort mig helt i finalen så... säger han och ler stort.

Men de lystna blickarna från NHL-klubbarna var inget som störde honom.

– Nej jag har inget problem med sånt där, inte så att det påverkar mitt spel. Jag hade rätt bra koll, pratade med min agent hela tiden. Han berättade att Columbus skulle flyga över och se en match och att de skulle sitta och streama en av matcherna mot Linköping – den som vi vann med 2-1 i sudden. Och det var ju en av mina bästa matcher på hela slutspelet. Så sånt stör mig inte.

Det kanske peppade dig att spela bättre?

– Äh, inte det heller. Jag kan stänga ute sånt. När det är hockey så är det hockey och inget annat för mig.

Men det har gått rätt fort det här? För fyra säsonger sedan var du andremålis i Malmö?!

– Ja, men jag har lärt mig en jäkla massa grejer på de här åren. När man blir äldre så förstår man bättre hur saker och ting funkar, hur allt funkar – både på i livet och på isen. Man mognar i största allmänhet.

(Redo för Columbus! Foto:www.hockeymedmariehallman.se)

Hur märker folk runtom dig det tror du?

– Det märks kanske inte så mycket i spelet men det är mer att man inte hetsar upp sig lika mycket, man sitter inte och jämför statistik som då. Förr satt man och tänkte mycket hockey – hur går det för den och den och vad händer där och så. Nu kan jag koppla bort det och göra annat och sedan knäpper jag på några timmar innan match, säger Wesslau och fortsätter.

– Jag har hittat en skön distans nu. Det är fortfarande bara hockey man lirar, man behöver inte göra en så jättestor grej av det. Man vet att bara jag tränar bra, käkar bra och sover bra så kommer det att funka för mig.

Men det blir till att följa lite hockey på datorn ändå.

Han vill ju följa Djurgården även om han är på andra sidan.

– Ja det är klart att jag kommer att göra det. De andra klubbarna som jag har spelat i, Borås och Malmö har jag inte fått någon känsla för men här i Djurgården känns det mer som att man... det är en bra klubb. Jag har trivts så jävla bra så det är klart jag kommer att följa dem och elitserien hela vintern.

(Tillsammans med Patrick Cehlin under slutspelet. Foto:Hamid Shokatyan/jarnkaminerna.se)

Vad har varit det bästa i Djurgården under de här två åren?

– Fansen så klart! Men också sättet som Djurgården fungerar. Man har ju spelat i några klubbar och så kommer man till Djurgården så snäpps nivån upp flera steg både på och utanför isen. Det märks i hur man tränar, vilka tränare man har, hur klubben tar hand som spelarna både på och utanför isen. Det är en jävligt proffsig och bra skött klubb.

Bästa minnet så här långt då?

– Det är ingen enskild grej utan mer Djurgården som förening. Det bemötande som man har fått, att de tar så bra hand om oss, är det som har gjort att man har spelat bra. Sedan måste jag faktiskt säga försäsongerna – de har varit roliga fastän det har varit svintunga lägerveckor för de där veckorna är roliga också. Alla samlas och fastän det är jobbigt så är alla glada och på gott humör. Det är såna minnen som man kommer att ha, de hårda och svinjobbiga men också roliga försäsongsveckorna när man har haft kul och fått träffa grabbarna igen och köra tillsammans.

Pontus Sjögren: "Det känns som att jag har höjt allt"

(Pontus Sjögren bredvid lite fel klubbmärke... borde ha varit Tumba men vi hamnade bredvid Botkyrkas dörr. Å andra sidan ordnade Botkyrka en kanondag i Ishuset och det gillar vi. Foto:www.hockeymedmariehallman.se)

Blev första nollan för säsongen för Pontus Sjögren i dag när SSK slog Luleå med 3-0.

Riku Helenius höll nollan mot Visby Roma så nu har SSK:s målvakter varsin nolla.

Och det är klart att en nolla mot ett elitserielag smäller rätt högt även om det är försäsong.

Så Pontus Sjögrens känsla efter matchen är given.

– Ja det känns SKÖNT! Säger han med ett stort leende.

Matchen beskriver han så här:

– Det känns som att vi har kontroll på dem. Vi kontrollerar matchen bra. Vi är tajta bakåt, vänder spelet snabbt och får många långa spelsekvenser djupt nere i deras zon.

( Spel nere hos Luleåkollegan Anders Nilsson. Foto:www.hockeymedmariehallman.se)

Hur är din egen form så här långt?

– Den är bra! Jag har visat redan nu att jag har steppat upp allt från förra säsongen. Jag känner mig lugn och trygg där i målet, det känns bra. Jag har mer kontroll på grejerna nu, säger Sjöberg och fortsätter:

– Tekniken har jag steppat upp också och så är jag är starkare och kan spela mer fysiskt. Inte så att jag är fysisk mot andra spelare utan mer att jag kan spela mer aggressivt och bra i spelet med stark skridskoåkning och det krävs bra styrka för att man ska göra det. Det känns som att jag har höjt allt: lugnet, positionerna, och kontrollen.

Och Sjögren lyser numera av självförtroende både på och vid sidan av isen. Han känner sig stark och ber inte om ursäkt för det och tänker definitivt inte stå vid sidan av när förstaspaden delas ut. Men det ligger hårt jobb i sommaren som gick bakom den höjda självkänslan:

– Jag har tränat fys hårt och varit på is och målvaktsträning i juli (var på camp med legendaren Francois Allaire) och har jobbat hårt med (nye målvaktstränaren Stefan) Ladhe under försäsongen.

Vad har du gjort annorlunda den här sommaren?

– Det är svårt att säga men jag känner mig mer lugn och mer harmonisk bara. Jag har fått en bra start på säsongen. Det var tuffare förra året, jag kom in fel i det från början då, vi spelade mot allsvenska lag på försäsongen och det blev... ja det blev inte bra helt enkelt men nu har jag en bra känsla, det känns verkligen att jag har kommit in i det bra.

Hur märker du av det rent praktiskt?

– Du vet den här startsträckan som man brukar säga att man har i början på säsongen, den har redan varit och gick över innan den ens hann börja. Det kändes som att jag redan hade varit på is när jag gick på is – fast jag inte hade varit på is innan. Det blev aldrig den där långa komma in och känna på grejerna och spela in prylarna startsträckan. Det var pang på rödbetan bara och det var skönt.

En annan skillnad är utgångspunkten för båda målvakterna. För ett år sedan kändes det lite givet att Bjurling var etta och Sjögren tvåa – fastän det aldrig sades rätt ut. Det var bara så det kändes med antalet spelade matcher på försäsongen och så vidare.

(Foto:www.hockeymedmariehallman.se)

Den här hösten känns det som att målvakterna startar på exakt samma punkt och att det verkligen är 50-50 om vem som ska få spela. Så här långt har de till exempel spelat hälften av matcherna var.

Och det uppskattar Pontus Sjögren:

– Ja vi sporrar varandra. Riku är jättebra och oavsett vilken målvakt man tävlar med så är det bara inspirerande med konkurrens. Det är bara kul – jag gillar det! Och det känns som att det är mer upp till en själv nu. Jag har tagit chansen när jag har fått den.

Gjorde du inte det förra året tycker du?

– Nej, jag vet inte varför men det sägs ju att andra året är det tuffaste... eller jag vet inte varför men jag kom bara inte rätt in i det då. Det har jag gjort nu.

Vad tycker du annars om lagets insats så här långt?

– Bra! Hela laget konkurrerar. Det är inte självklart på någon plats vem som ska lira utan vi sporrar varandra, det känns bra.

Och visst var det lite extra kul att spela och hålla nollan i Tumba för Sjögren, som kan hallen utan och innan.

– Ja det var extra kul att få spela i Tumba eftersom det är min moderklubb och jag har vuxit upp här, säger han och fyrar av ett leende till.

(Foto:www.hockeymedmariehallman.se)

Det leendet blir föresten ännu bredare när han berättar om nya målningen på hjälmen som är en hyllning till guldlaget från 1985.

– Det är en guldhyllning! Dels för att jag är född 1985 och så för att de var det senaste laget som har tagit guld i SSK. Jag har Hardy Åström på ena sidan också, det är också en hyllning. Jag har aldrig pratat med honom eller sett honom spela men han stod i mål då när de tog guld och jag tyckte det var roligare med en målvakt än en utespelare, he, he.

På andra sidan finns det gamla klubbmärket från 1958 med kransen. Den som vill se hur masken ser ut kan kolla in den på maskmålaren Davearts hemsida här.

SSK-Luleå noterat LIVE

(Foto: www.hockeymedmariehallman.se)

Är på plats i Ishuset i Tumba och har precis mumsat en grillad hamburgare. Ser ganska fullt ut här. Jag sitter lite dumt till för att ta foton men jag ska försöka smita ut och ta någon bild.

Laguppställning har jag inte hitta någon men här har ni ungefär hur kedjorna ser ut:

SSK
Målvakt: Pontus Sjögren står, Riku Helenius backup
Kedjor av det jag har hunnit se.
Ryan Lasch-Jocke Eriksson-Mattias Carlsson
Thom Flodqvist-Jonas Almtorp -Linus Videll
Patrik Carlsson-Robban Carlsson -Pekka Saarenheimo
Julian Jakobsen- Fredrik Andersson- Alexander Lagerström

Backar: Känns som att SSK kör med sju backar, jag har inte hunnit kolla helt men ungfär så här:
Timo Seppänen-Lukas Kilström
Tim Heed- Mikko Kalteva
Stefan Bemström-Blaz Gregorc
Seikkola-


Luleå:
Målvakt: Anders Nilsson står, David Rautio backup

Kedjor ungefär så här:
Cam Abbot - Chris Abbot - Simon Hjalmarsson
Pär Arlbrandt -Mats Lavander-Joonas Vikho
Sebastian Meijer -Sebastian Enterfeldt -Kim Karlsson
Karl Fabricius-Anders Burström- Thomas Raffl

Backar
Robin Jonsson, Pierre Johnsson
Filip Kemi Elias Fälth
Lars Lökken Östli, Fredrik Styrman

Jag har ingen riktigt laguppställning än, lägger in den sedan för nu börjar matchen.


Noterat....
.... bra fart matchens första tre minuter. Stefan Bemström hade just en puck som gick på utsidan av nätet och nu hade Mats Lavander ett bra läge men inga mål så här långt.

..matchens första utvisning gick till Luleå för för många spelare, den satt Joonas Vihko av. Robban Carlsson tog första utvisningen för SSK men än så länge (7.25) är det mållöst.

... ny SSK utvisning nu på Lagerström efter cirka tio minuter Jag försöker få ordning på femmorna men det blir lite meckigt här på hörnet så jag struntar i det för nu.

... bra press av Luleå i pp, Simon Hjalmarsson försökte böka in pucken men mötte en röd mur.

... hockeyn i första kan väl bäst beskrivas hawaii. Eller böljande om man vill vara lite snällare.

...första målet signerades Carlsson gånger två.

... 1-0 (15.14) Patrik Carlsson (Robert Carlsson). Robban stod bakom Luleåmålet och la elegant in pucken till Patrik som stod i slottet och lyfte in pucken.

... kvällens indianare: kom från Luleås Elias Fälth som i tekningscirkeln vid eget mål drällde med pucken till SSK:s Alexander Lagerström som fick ett fint läge men inte kunde få in pucken.

Skott i första 8-7 nu paus!


(Foto: www.hockeymedmariehallman.se)


Andra i gång! (Nu har jag pillat ihop kedjor och backpar så vi har någon typ av ungefärlig lagsuppställning.

... Styrman från Luleå nöter lite utvisningsbänk efter cirka två minuter men SSK får inte till någon jättepress direkt.

... skummaste målet: kom 6.23 i andra, av SSK.

... 2-0 (6.23) Mattias Carlsson (Joakim Eriksson) Såg ut som om Lukas Kilström borde ha en assist också, tror han sköt från blå först (ser lite dåligt härifrån, sorry) sedan styrs pucken in hur som helst. Det såg ut som om Anders Nilsson hade pucken mellan benen, sedan lättade han någon millimeter på ihopknipningen av skydden och då ramlade pucken emellan coh in. Såg det ut härifrån i alla fall.

... dags för kvällens första dubbelutvisning efter cirka 9.30. På Robban Carlsson och en av Abbotbrorsorna. Men inga mål.

... kvällens arbetsmyra: Luleås Sebastian Enterfeldt är provspelare i Luleå. Det syns för han sliter som fan för att få vara kvar. Spelar fysiskt och är sticker in näsan mest överallt.

.... kvällens look a like: Oj vad Ryan Lasch är lik Linus Klasen. I alla fall sett bakifrån när han kryper ihop och sprintar över isen och vickar några kroppsfinter när han rusar på mål. Var lite dejavu där ett tag.

... värsta vurpan: var en av de nya Carlssons, tror det var Mattias som vägrade ge vika i en närkamp med Luleås juniorback Filip Kemi och gjorde någon slags halvsträckt volt framåt över axeln på Kemi. Vi ger väl 10.00 på den!

Skott i andra 9-6

Tredje igång och jag var ner och fotade lite vid sargen, då hann det givetvis bli en 2+2 för Timo Seppänen som däckade Thomas Raffl tillfälligt.

... kvällens ribbträff: Och där (efter fyra minuter) kom ett skott från Mats Lavander i Luleå i ribban som Pontus Sjögren hade lite tur med att det inte gick in.


(Foto: www.hockeymedmariehallman.se)


Tror jag håller mig här uppe nu så ni får ursäkta sen att det är ett nät i bilderna. Luleå lyckades för övrigt inte utnyttja sitt fyra minuter långa överläge.

... kvällens hög: blev det när Julian Jacobsen fullföljde ett anfall och välte både sig själv och Robin Jonsson över Luleåkeepern Anders Nilsson. Luleås Karl Fabricius och SSK:s Jonas Almtorp ville också vara med men det blev inget större gruff av det.

.. nio minuter kvar... och två väldigt anfallsglada lag på isen. Jag tycker överlag att det offensiva spelet ser bättre ut än det defensiva, därav den lilla hawaiikänslan.

... bra Luleåpress: Gästerna har legat på rejält här nu på slutet och har haft några bra lägen, fast precis nu är det SSK som trycker på mot Luleåmålet. 3.30 kvar nu.

....kvällens man i vägen... domaren stod som en sån betonggris i vägen när Arlbrandt vände om och skulle åka men körde pannan rätt in i magen på domaren.

... slutspurt: Tim Heed åker ut och nu rycker Luleå målvakten.

... ja! eller neeeej! Cam Abbot hade öppet mål, sköt och hann med en halv målgest innan han insåg att han skjutit pucken i utsidan av nätet.

... spiken i kistan kom i anfallet därpå.

... 3-0 (19.15) Markus Seikola lägger pucken i tom kasse .


(Foto: www.hockeymedmariehallman.se)

Matchen slut, intervju kommer senare i kväll.

Hockeydag i Tumba

Söndag och jag antar att det är en lat dag för många... men om ni är sugna på att hitta på något kan jag rekommendera en tur till Tumba Ishus där Botkyrka HC har dragit ihop ett ambitiöst program.

SSK möter Luleå klockan 15.00 men det finns mer för den som gillar hockey, Botkyrka har fixat två förmatcher med bland andra gamla hockeyprofiler, det finns folk från både AIK, Djurgården och Stockholm Hockey League på plats för att diskutera den kommande säsongen.

Det är för övrigt Lasse Kinch och Anders Ankan Parmström som leder det hockeysnacket. Programmet har dragit igång nu klockan 11 så det är bara ta sikte på hallen och åka!!
Den som vill veta mer kan kolla på Botkyrkas hemsida här.

Jag ska för övrigt se SSK-Luleå och kommer köra lite noterat live därifrån. Hoppas nu bara att jag inte kör vilse! Har inge i Tumba som kan guida men det ska väl gå ändå hoppas jag.

Apropå träningsmatcher så missade jag tyvärr Djurgården Jokerit som jag hade tänkt se på Hovet och AIK-Luleå som spelades ute i Norrtälje då jag var i väg på betalt jobb och såg Örebro fullkomligt köra över Helsingborg.

Från hockeymatcherna har jag dock läst mig till här att det var nio spelare (!) borta i AIK som ledde med 2-0 men sedan tappade till 2-4.

Djurgården förlorade i sudden och missade därmed slutspelet i ET med en poäng. Men det är inte slutspelat för det. Som ni kanske läste här på bloggen efter fredagsmatchen så finns det en överenskommelse att de svenska lag som missar slutspelet ska ha en match till, mot varandra.
Nu blev det lämpligt nog jämt antal också då även Frölunda, Malmö och Linköping missade slutspel.

Vilket lag som Djurgården får möta och vilken tid var inte klart då i helgen så den infon får jag återkomma till när DIF har något klart att berätta.

Marie möter: Micke Samuelsson del ett

Träningsmatcher för AIK och Djurgården idag. Jag kommer dock inte åka på någon av dem utan ska åka till Örebro och skriva fotboll för Expressen och bjuder istället på lite långläsning emd Micke Samuelsson. Är lite långt så det är i två delar, här har ni del ett:

(Micke Samuelsson i Templet. Foto:www.hockeymedmariehallman.se)

För ett år sedan kändes Vancouver nytt och ovant.

Det blev en hit.

Micke Samuelsson gjorde i vintras sitt livs bästa säsong.

– Jag fick mer istid än jag hade fått i Detroit. Jag vet inte men det vart lite som en nytändning och så att byta lag, säger Vancouverforwarden.

Han gjorde 30 mål och 23 assist på 78 matcher i grundserien. Och fyllde sedan på med åtta mål och 7 assist under 12 matcher i slutspelet.

Så fina siffror har han aldrig kunnat visa upp tidigare.

Men det är inte så märkligt att man får ett lyft när man byter klubb, säger han till bloggen:

– Nä jag satt väl fast lite i Detroit positionsmässigt. När jag gick till Vancouver lossnade det lite. Jag fick spela mycket i pp också och ofta i fösta pp-uppställningen. Nu när det är nya regler också, så blir det mycket power play och får man det att funka så rinner det bara på sedan, konstaterar Samuelsson och fortsätter:

– Nu gjorde jag i och för sig inte så många må i pp (7 av 30 i grundserien, tre av åtta i slutspelet) men man får självförtroende av att få det ansvaret. Man får känna mycket på pucken i pp, kommer in i spelet på ett annat sätt än när man spelar fem mot fem. Även de bytena blir lite lättare. Man får mer självförtroende när man har haft några farliga lägen i pp, fast det inte blev mål. Man kommer med mer i matchen på ett annat sätt. Och så hjälper det såklart till när man får förtroendet från tränarna.

(Träning med SSK:s juniorer. Foto:www.hockeymedmariehallman.se)

Vancouverforwarden fick extra fart på poängproduktionen efter det att Bengt-Åke Gustafsson presenterat sin OS-trupp – utan att ta med Samuelsson.

Och han erkänner att lite tändvätska var det allt.

– Jo lite så var det, även om det inte var just då det lyfte. Jag tyckte jag spelade helt okej innan också men det är klart att det beskedet sporrade mig. Och självklart ville jag visa att de hade gjort fel. Sedan när man gör ett sånt uttalande ... säger Samuelsson och ler lite vid tanken på ”they can go fuck themselves” innan han fortsätter:

– Då bör man visa att de har fel också.

Så att man inte får äta upp sina ord?

– Precis. Lite så är det. Men det är som det är med det där, det är över nu . Det var tråkigt då att inte få spela, men det är inget jag tänker på numera.

(Foto:www.hockeymedmariehallman.se)

Att älta är dock inget som ligger för Mikael Samuelsson. Inte att bita ihop och tyst acceptera det han tycker är fel heller. Och därför föll det sig helt naturligt att säga vad han tyckte när han fick frågan vad han tyckte om att inte tas ut till OS.

Men att det skulle bli sånt jäkla liv, det hade han inte en blekaste tanke på innan han sa vad han kände:

– Nej, ha, ha. Det var inte så att ” nu säger jag det här, så kommer det bli livat”. Jag sa bara precis vad jag kände där och då.

Var det en ögonblicksgrej?

– Både ja och nej. Det var så mycket som vällde över en i och med det där beslutet. Både vad det gäller i mitt sätt att se på hockey överhuvudtaget och när det gäller andra såna bitar men ska vi gå in på det så blir det en låååååååååång story, säger Micke Samuelsson med ett skratt.

Eftersom han har lite bråttom och en träning med SSK:s juniorer snart väntar sätter vi punkt för det snacket där och går vidare i intervjun i stället.

Och något lärde han sig ju:

– Eller lärde... det är snarare att man kan konstatera är att det man säger uppmärksammas. Sedan om det är rätt eller fel att säga som jag gjorde det har alla sin tanke och mening om. Men ångrar jag att jag sa det jag gjorde? Nej. Egentligen inte. Det kokade över för mig och ... tja... säger Samuelsson rycker lite på axlarna när jag säger att jag i alla fall tycker han gjorde rätt.

OS tillbringade han delvis på semester med familjen, den andra halvan var han hemma i OS och tittade på olika OS-grenar.

(Foto:www.hockeymedmariehallman.se)

Men om man lägger det som var åt sidan och ser det som dåtid, så har han såklart titta lite framåt och funderat lite på vad den nye förbundskaptenen Per Mårts kan göra för att få NHL-spelarna att ställa upp nästa gång det vankas VM och OS.

– Det viktigaste är att ha kommunikation, att man har en dialog. Visst, det är tränarna som bestämmer och så, självklart. Men det är bra att kolla lite med spelarna vad de tycker – inte bara NHL-spelare utan även de som är i elitserien – och har för tankar både när det gäller spelet och allt som är vid sidan av isen. Får man den kommunikationen så får man även en bra känsla för landslaget, då känner man att det är bra killar rakt igenom som håller i det där och då blir det roligare att komma, säger Samuelsson.

Varför är just det snacket så viktigt?

– Jo men om man prata med någon så får man en annan känsla för den personen. Jag tycker det är en jättebra linje som de (nya landslagsledningen) är inne på nu. Bara en sån sak som att jag fick ett samtal från (Johan) Garpenlöv igår. Det gör väl inte att man tackar ja bums till allt redan nu men man uppskattar det och det är alltid bra att ha den dialogen.

Något mer som du tycker behövs för att locka över NHL-spelare till VM?

– Oj, hm. Alltså just nu är inte VM världens bästa turnering. Och frågan är om det finns utrymme för VM varje år. Frågar man spelarna så är nog svaret nej, men jag förstår att det finns ekonomiska skäl och andra såna aspekter som gör att man vill spela det varje år. Men det är inte den mest attraktiva turneringen. Så är det numera tyvärr, säger Samuelsson och fortsätter:

– Det var annat förr när VM var det STORA, i alla fall var det så i mina ögon och det kanske det är för unga killar fortfarande. Det skiljer sig nog lite där. Har man inte spelat VM så vill man ju spela men har man varit med och dessutom redan vunnit så är det inte lika attraktivt. Det kanske man inte ska säga men det är sanningen och jag talar inte bara för mig själv när jag säger det utan så är det.

(Foto:www.hockeymedmariehallman.se)

Men det finns fler saker som spelar in, påpekar Vancouverforwarden. Som NHL-spelare har man väldigt mycket att förlora, bara genom att man åker över:

– Jag tror många känner att det bara är en massa krav. Lite så att om man inte vinner så är det ett misslyckande. Vinner man så har man gjort det man ska. Och då blir det inte ”woaw vad kul det ska bli att åka dit” utan man känner mest en massa krav på sig. Och har man åkt ur slutspelet i NHL eller inte ens tog sig dit så är man ofta bedrövad för det. Folk ska veta att man tar ut sig allt man har. Man tömmer alla depåerna, i alla fall under (Stanley Cup) slutspelet. Och att då ladda om kan vara svårt. Man vill ju inte åka dit och bara hoppa in på en skridsko när man förväntas vara bäst.

Marie möter: Micke Samuelsson del två

(Foto:www.hockeymedmariehallman.se)

Men det är ett tag till nästa VM så vi pratar lite socialt liv i stället.

Micke Samuelsson har både fru och två ganska små barn, och att flytta hela familjen var något han oroade sig lite för när vi träffades för ett år sedan.

Men flytten och livet vid sidan av isen har visat sig fungera riktigt bra – trots allt.

– Fast jag visste att vilken klubb jag än skulle byta till så skulle jag sakna Detroit och så blev det också, mycket riktigt. Och det kanske är ett svar på varför jag fick en dipp ett tag där i början. Vi var en så tajt grupp, i ett så tajt lag (i Detroit) så det hade varit konstigt om man inte hade saknat de killarna. Men samtidigt så måste man gå vidare och jag kände under säsongen sedan att det var rätt val (att gå till Vancouver).

Ibland måste man sätta det sociala åt sidan för att gå vidare och utvecklas i hockeyn?

– Ja absolut och på plussidan måste jag säga att vi har uppgraderat oss stadsmässigt. Vancouver är en jättefin stad, det tycker hela vår familj också. Sedan är det bra att Sedinarna har familjer så kan min familj umgås med dem, säger Micke Samuelsson och fortsätter:

– Det var ju ingen dålig situation som jag kom till heller. Jag hade valmöjligheten att gå till flera olika lag och jag kom till Vancouver som tillhör toppen plus att det är en underbar stad. Men vart jag än hade gått så hade jag saknat Detroit, på grund av de starka band som jag hade till alla där.

Har du lyckats hålla kontakten med killarna där?

– Hyfsat! Den jag har allra bäst kontakt med är Lilja, vi pratar ständigt och det kommer säkert att bibehållas sedan blir det svårare när man är långt ifrån varandra så vare sig men vill eller inte så går det inte att hålla samma kontakt.

(Foto:www.hockeymedmariehallman.se)

Du har två år kvar på kontraktet i Vancouver. Kan du rota dig lika hårt där som i Detroit?

– Det beror ju på. Det var två finaler som grundade de band som vi hade i Detroit. Det är bra kompisgäng både här i Vancouver och där i Detroit men banden blir extra starka när man går till final och vinner, för det är en så stor grej.

På vilket sätt?

– Jo men man gör en sån jävla resa tillsammans och att lyckas tillsammans är så otroligt starkt med alla minnen och det som sker efteråt. Annars, i vanliga fall, så blir det att säsongen tar pang snabbt slut och så sticker alla åt varsitt håll och så ses man nästa år. Det kanske är olika i olika lag men om man vinner (finalen) så är allt så enormt positivt. Man stannar kvar och umgås lite till och det är sånt som knyter band. Det är alltid positiva minnen av säsongen efter en finalvinst, det sätter sig i huvudet också, allt är bara positivt för dem som vinner.

(Foto:www.hockeymedmariehallman.se)

Men räcker det inte med att nå finalen då? Jag menar, då har man ju kämpat ihop lika länge?

– Jo, det är väl okej men samtidigt så vet man hur roligt det är att vinna den där avgörande matchen så... det blir inte samma sak, konstaterar ”Samme”

För familjen – fru och två små barn – har flytten till en ny klubb också varit en stor omställning.

– Det är lika tufft som för mig eller nej, kanske tuffare! De är kanske lite mer beroende av varandra. Och man vill ju att de ska trivas, för trivs inte hela familjen så trivs inte jag och då spelar jag inte bra heller. Men man känner ett lugnt som är viktigt om man känner att familjen har det bra när man åker bort. Det är faktiskt viktigare att de trivs än att jag gör det.

Känns det som att de hittat rätt också nu?

– Ja, absolut. Men det tar en stund att komma in i det, fast där har Sedinarna hjälpt till mycket, liksom Vancouvers organisation och hela stan faktiskt. Bara en sån sak som att det finns så enormt mycket att göra hjälper, det gör att de aldrig har en tråkig stund. Man kan alltid åka ut och se nya saker. Nu har vi bara bott där en säsong men jag skulle bli förvånad om de inte fortsätter hitta nya saker att se och göra hela tiden även framöver, säger Vancouverforwarden.

(Foto:www.hockeymedmariehallman.se)

Men även om livet numera finns i Vancouver under större delen av året så har han inte glömt var han kommer ifrån.

I veckan som gick var han med under den ”Micke Samuelssons hockeydag” som anordnades ute i Åkers ishall av moderklubben IFK Mariefred.

Under dagen fick alla som ville komma dit och träffa NHL-stjärnan, snacka med honom om vad hockey innebär, vad som krävs eller bara träffa Samuelsson i största allmänhet, både på och vid sidan av isen.

– Det var en del aktiviteter för att få igång hockeyn i IFK Mariefred igen, för att få fler barn där att spela hockey bland annat. Vi hade en gemensam idé där och Mariefred har chanserat lite som organisation, det har gått lite utför för klubben men det är ett ställe som jag har starka minnen ifrån och jag hjälper gärna till för att få igång det som görs på en bra väg igen.

SSK har han så klart inte heller glömt. Intervjun görs i Scaniarinken, precis före ett fyspass följt av ispass med juniorlaget. Samuelsson kör på som vem som helst av de unga killarna, någon särbehandling vill han inte veta av.

(Foto:www.hockeymedmariehallman.se)

Och visst följer han SSK fortfarande:

– Ja jag tränar ju med dem nu och bor inte så långt härifrån (när han är hemma under sommaren). Sedan har jag en god vän som kommer tillbaka och spelar nu, Jocke Eriksson. Och så spelade (hustrun) Sandras lillebror (Stefan Gråhns) här fram till i våras. Så det är klart att jag följer dem. Jag har starka band till klubben.

Det har varit lite snack bland fansen om Jocke men jag antar att du tycker det är bra att han är tillbaka?

– Ja för fan! Det är jättebra. Han har stora ledaregenskaper och är fortfarande en bra hockeyspelare och det behövs alltid i ett lag. Han kommer att vara viktig för SSK.

Nisse Ekman " Man letar efter en känsla"

( Nisse Ekman och sonen Melvin leker snälla tigrar.... Foto:www.hockeymedmariehallman.se)

Vålerenga försökte men hade inte mycket att sätta emot.

Djurgården var så överlägset att det mer såg ut som en bra träning än en match.

Men det är ju aldrig fel att vinna och framför allt väldigt skönt att få vara med och näta konstaterar Nisse Ekman efter 6-2 segern mot Vålerenga.

– Vi gjorde det vi skulle. Men det var lite kul för mig och Daniel att vi får vara med och producera någonting offensivt också, säger Ekman leende.

– Ja vi connectar bra, skjuter Daniel Widing glatt in i förbifarten från sin plats bredvid i omklädningsrummet.

(... och farliga tigrar! www.hockeymedmariehallman.se)

Just Widing stod för två mål mot norrmännen och hade ett rungande stolpskott. Båda målen såg likadana ut – en styrning från en position vid bortre stolpen framspelad av Nisse Ekman och John Norman som klev av med två respektive en assist. En kedja som fungerar riktigt bra nu.

– Ja i dag ja. Nu gjorde vi poäng för att vi fick de lägen vi fick men visst han (Widing) står bra placerad, då är det lätt att passa honom också, säger Ekman och får direkt en snabb passning från tvåmålsskytten Widing som med glimten i ögat konstaterar:

– Ja men guuuuuuuuuud vad han är ödmjuk nu då.

Själv frågar jag om Nisse gått och väntat på den där islossningen som gav kedjan de två målen och får svaret:

– Nja, men lite så är det väl att man letar efter en känsla. Man vill på något sätt att det ska sätta sig och så vill man på få gå igenom en försäsong skadefri så att man kommer in i premiären med en bra känsla. Och jag spelar hellre bra och är poänglös själv än att jag spelar dåligt för laget men själv får in en puck på flipper, på någon retur bara. Det viktigaste just nu är att förbereda sig så bra man kan och att man börjar hitta sina medkompisar.

(Ekman trampar på. Foto Andreas Grandin)

Vem har vilken roll i din kedja med Widing och Norman? Är det du som ska passa och Widing som ska stå där vid målet och styra som i dag?

– Äh det beror ju lite på hur det kommer sig, vi kan snurra runt där och ha olika roller och han (Widing) är en bra passningsspelare också. Fast han är ju rightare och de har ofta ett bättre skott än vi leftare har så det är ju bra om han skjuter men jag tror att vi kommer att hjälpa varandra med det där. OM det nu är vi som ska spela tillsammans sedan, det vet man ju inte heller.

Men ni passar bra ihop i alla fall kändes det som?

– Ja i dag ja. I de andra träningsmatcherna har vi inte gjort så mycket framåt direkt, men vi har å andra sidan inte gjort laget lidande bakåt heller, he, he men vem som får spela med vem, det kan bestämmas lite när som helst under säsongen. Det beror ju på hur laget går som en helhet.

Fast varför splittra på något som funkar?

Som det ser ut nu så lär trion få spela ihop, eller åtminstone Widing och Ekman.

– Jo, så kan det säkert vara men det är så många bra spelare i laget och i vår kedja så är det ju (junioren) Norman som har varit den bästa och som har spelat bra.

(Nisse Ekman. Foto Andreas Grandin)

Men han är ju bara 19 år, jag kan tänka mig att du och Widing har hjälpt honom en hel del också?

– Jo, det hoppas jag väl att vi har gjort och vi har väl gett honom några kommentarer och så men det är ju tränarna annars som sköter mycket av det snacket också.

Fast det blir väl lite extra snack från dig och Daniel med honom (Norman)?

– Jo i och med att vi spelar ihop och så, så blir det ju så i och med att vi sitter bredvid varandra också på bänken så byter man en hel del kommentarer också och snackar ihop sig och säger vad de andra gör bra eller vad man kan ändra och så.

Vad kan du säga om Norman?

– Att han är smart och vältränad för att vara så ung. Han har tålamod och tar kloka beslut och jag tror att han har potential att bli en ny Kristofer Ottosson för Djurgården framöver.

(John Norman hittar vägar och lösningar överallt. Foto Andreas Grandin)

Hur märker du av att han är smart på isen?

– Nä men det är väl hans mognad för att vara så ung. Han tar kloka beslut och är en smart kille. Han drar inte bara iväg pucken i trängda situationer utan han vänder dit han ska och tar sedan beslut som gör att man löser situationen. Och just det är ju kännetecknet för en som antingen har en massa erfarenhet eller för att det är en ung spelare som är jävligt smart, säger Nisse Ekman och lyfter upp sonen Melvin i knäet.

Du själv då, är du ungefär där du vill vara nu i förberedelserna?

– Jorå det går ganska bra. Jag har inte spelat sådär jättebra än eller gått från klarhet till klarhet än men det känns inte som om det är så bråttom med det heller utan det handlar mer om att man letar efter den där känslan som man vill komma in i efter att ha haft en skadefri försäsong. Man vill ju hålla ljumskar och knän hela under försäsongen och sedan öka farten ju närmare premiären som man kommer, avslutar Nisse Ekman.

När det gäller Nichlas Falk och Marcus Krüger som båda vilade mot Vålerengen så sa Krüger att han hade testat att åka under fredagen och att det hade gått bra. Och att han kanske är med mot Jokerit på lördagen, han trodde i alla fall det på fredagskvällen.

Falk ville inte riktigt säga vad som var fel och skämtade lite om att han bara jobbade halvtid... och sa sedan lower body men jag ska ärligt säga att jag inte är säker på om han skämtade om var skadan satt också. Jag fick inte ur honom exakt vad det var men Falk trodde inte på spel mot Jokerit i alla fall.

Djurgården måste för övrigt vinna mot Jokerit för att ha chans på slutspel, sedan är Salzburg direktkvalificerad som arrangör av slutspelet och tar de ingen egen plats så petar de bort den ”sämsta” fyran från någon av de två grupperna. Och det är en del om och med inför lördagens match som jag inte tänker gå in på här.

Men, OM DIF missar slutspelet så kommer man att spela en match till, som ett genrep. De svenska lagen bestämde redan i våras att de lag som missar slutspelet ska mötas mot varandra i ett genrep. Vad som händer om tre lag missar slutspelet har man inte riktigt räknat med så det ar oklart. Men den av de svenska lag som missar slutspelet som är högst placerad blir i så fall värd för den extra matchen.

OM Djurgården däremot når slutspel så blir det slutspelet nästa helg i Salzburg de sista matcherna på försäsongen och därmed även genrepet inför premiären.

Men allt var som sagt inte klart med det där så det får jag återkomma till när det är klart om det blev slutspel eller inte.