Marie möter: Micke Samuelsson del två

(Foto:www.hockeymedmariehallman.se)

Men det är ett tag till nästa VM så vi pratar lite socialt liv i stället.

Micke Samuelsson har både fru och två ganska små barn, och att flytta hela familjen var något han oroade sig lite för när vi träffades för ett år sedan.

Men flytten och livet vid sidan av isen har visat sig fungera riktigt bra – trots allt.

– Fast jag visste att vilken klubb jag än skulle byta till så skulle jag sakna Detroit och så blev det också, mycket riktigt. Och det kanske är ett svar på varför jag fick en dipp ett tag där i början. Vi var en så tajt grupp, i ett så tajt lag (i Detroit) så det hade varit konstigt om man inte hade saknat de killarna. Men samtidigt så måste man gå vidare och jag kände under säsongen sedan att det var rätt val (att gå till Vancouver).

Ibland måste man sätta det sociala åt sidan för att gå vidare och utvecklas i hockeyn?

– Ja absolut och på plussidan måste jag säga att vi har uppgraderat oss stadsmässigt. Vancouver är en jättefin stad, det tycker hela vår familj också. Sedan är det bra att Sedinarna har familjer så kan min familj umgås med dem, säger Micke Samuelsson och fortsätter:

– Det var ju ingen dålig situation som jag kom till heller. Jag hade valmöjligheten att gå till flera olika lag och jag kom till Vancouver som tillhör toppen plus att det är en underbar stad. Men vart jag än hade gått så hade jag saknat Detroit, på grund av de starka band som jag hade till alla där.

Har du lyckats hålla kontakten med killarna där?

– Hyfsat! Den jag har allra bäst kontakt med är Lilja, vi pratar ständigt och det kommer säkert att bibehållas sedan blir det svårare när man är långt ifrån varandra så vare sig men vill eller inte så går det inte att hålla samma kontakt.

(Foto:www.hockeymedmariehallman.se)

Du har två år kvar på kontraktet i Vancouver. Kan du rota dig lika hårt där som i Detroit?

– Det beror ju på. Det var två finaler som grundade de band som vi hade i Detroit. Det är bra kompisgäng både här i Vancouver och där i Detroit men banden blir extra starka när man går till final och vinner, för det är en så stor grej.

På vilket sätt?

– Jo men man gör en sån jävla resa tillsammans och att lyckas tillsammans är så otroligt starkt med alla minnen och det som sker efteråt. Annars, i vanliga fall, så blir det att säsongen tar pang snabbt slut och så sticker alla åt varsitt håll och så ses man nästa år. Det kanske är olika i olika lag men om man vinner (finalen) så är allt så enormt positivt. Man stannar kvar och umgås lite till och det är sånt som knyter band. Det är alltid positiva minnen av säsongen efter en finalvinst, det sätter sig i huvudet också, allt är bara positivt för dem som vinner.

(Foto:www.hockeymedmariehallman.se)

Men räcker det inte med att nå finalen då? Jag menar, då har man ju kämpat ihop lika länge?

– Jo, det är väl okej men samtidigt så vet man hur roligt det är att vinna den där avgörande matchen så... det blir inte samma sak, konstaterar ”Samme”

För familjen – fru och två små barn – har flytten till en ny klubb också varit en stor omställning.

– Det är lika tufft som för mig eller nej, kanske tuffare! De är kanske lite mer beroende av varandra. Och man vill ju att de ska trivas, för trivs inte hela familjen så trivs inte jag och då spelar jag inte bra heller. Men man känner ett lugnt som är viktigt om man känner att familjen har det bra när man åker bort. Det är faktiskt viktigare att de trivs än att jag gör det.

Känns det som att de hittat rätt också nu?

– Ja, absolut. Men det tar en stund att komma in i det, fast där har Sedinarna hjälpt till mycket, liksom Vancouvers organisation och hela stan faktiskt. Bara en sån sak som att det finns så enormt mycket att göra hjälper, det gör att de aldrig har en tråkig stund. Man kan alltid åka ut och se nya saker. Nu har vi bara bott där en säsong men jag skulle bli förvånad om de inte fortsätter hitta nya saker att se och göra hela tiden även framöver, säger Vancouverforwarden.

(Foto:www.hockeymedmariehallman.se)

Men även om livet numera finns i Vancouver under större delen av året så har han inte glömt var han kommer ifrån.

I veckan som gick var han med under den ”Micke Samuelssons hockeydag” som anordnades ute i Åkers ishall av moderklubben IFK Mariefred.

Under dagen fick alla som ville komma dit och träffa NHL-stjärnan, snacka med honom om vad hockey innebär, vad som krävs eller bara träffa Samuelsson i största allmänhet, både på och vid sidan av isen.

– Det var en del aktiviteter för att få igång hockeyn i IFK Mariefred igen, för att få fler barn där att spela hockey bland annat. Vi hade en gemensam idé där och Mariefred har chanserat lite som organisation, det har gått lite utför för klubben men det är ett ställe som jag har starka minnen ifrån och jag hjälper gärna till för att få igång det som görs på en bra väg igen.

SSK har han så klart inte heller glömt. Intervjun görs i Scaniarinken, precis före ett fyspass följt av ispass med juniorlaget. Samuelsson kör på som vem som helst av de unga killarna, någon särbehandling vill han inte veta av.

(Foto:www.hockeymedmariehallman.se)

Och visst följer han SSK fortfarande:

– Ja jag tränar ju med dem nu och bor inte så långt härifrån (när han är hemma under sommaren). Sedan har jag en god vän som kommer tillbaka och spelar nu, Jocke Eriksson. Och så spelade (hustrun) Sandras lillebror (Stefan Gråhns) här fram till i våras. Så det är klart att jag följer dem. Jag har starka band till klubben.

Det har varit lite snack bland fansen om Jocke men jag antar att du tycker det är bra att han är tillbaka?

– Ja för fan! Det är jättebra. Han har stora ledaregenskaper och är fortfarande en bra hockeyspelare och det behövs alltid i ett lag. Han kommer att vara viktig för SSK.