Mardrömsstart för DIF i kvalseriepremiären

 (FOTO ANDREAS GRANDIN)


Satan i gatan vilken start på kvalserien. Det blev precis så galet dramatiskt som man kunde ana - från första nersläpp.

Alla och då menar jag ALLA har tjatat och pratat om hur viktig en bra start är. Så självklart är Djurgårdens 3-4 torsk mot Rögle, hemma, en rejäl käftsmäll. Eller två, en hurril från ena hållet och en på retur från andra.



Och alla som svamlat om "konspiration för att hjälpa DIF kvar i elitserien" apropå spelschemat som innebar att Djurgården fick möta laget från förkvalet kanske inser hur fel de hade nu?

Att som elitserielag och storfavorit förlora mot det lag som tros vara det som har minst kräm och minst att hämta i kvalserien är givetvis tusen gånger jävligare än att ha förlorat mot tex Timrå. En torsk mot det andra elitserielaget hade varit lättare att smälta. När DIF nu förlorar mot det lag som de flesta trodde skulle vara slagpåse så ökar förståss pressen, stressen och förnedringen gigantiskt mycket mer.

Det fick liksom inte hända. Det här var ett av de fyra allsvenska lag DIF bara  inte "fick" tappa poäng mot. Men det hände och vad den här käftsmällen får för jonsekvenser beror väldigt mycket på hur DIF tar emot knocken.

Tar man den med råg i ryggen och inser att just så här jävla frustrerande är en kvalserie, just så här - piss i motvind, småspik i fejjan och knivar i ryggen - är det att spela i en kvalserie som ett elitserielag. Om man sedan antar utmaningen och därefter reser sig, än starkare och verkligen känner in i ryggmärgen och innersta kammaren av hjärtat att nu får det fan vara nog med förnedring och går ut och slår tillbaka. Då spelar Djurgården i elitserien 2012-2013.


Tycker man synd om sig själv, börjar man grubbla, känna sig obekväm, leta förklaringar, söka ursäkter, känna efter hur ont det gör i kropp, själ och hjärta, då kan man ta fram almanackan och planera in det allsvenska schemat för nästa säsong redan nu.


 (FOTO ANDREAS GRANDIN)

Djurgården har spelare med kapacitet att slå alla lag i kvalserien, Djurgården har spelare med meriter, teknik och fysik som ska räcka för att spela sig kvar i elitserien alla dagar i veckan. Men för det krävs stake och hjärta.

Har Djurgårdsspelarna det ? Har man det tillräckligt för att älska varje skott på fel ställe, varje droppe blysmak i munnen, varje känning av mjölksyran som slår till som en slägga i skallen?

Jag tror de har det. Jag kan ha fel, jag kan ha rätt. De enda som verkligen vet är spelarna själva. Det är nu de har chansen att visa vad de är gjorda av. Vi får se om de tar den chansen eller inte.

***

Vill man få ett perspektiv vad som krävs/räcker för att ta en av elitserieplatserna kan det vara bra att påminna hur det såg ut för AIK det året men gick upp. Gnaget förlorade nämligen tre av de fyra första matcherna.

Så här såg det ut då:
6-5 Vinst mot Växjö borta, 3-4 förlust mot SSK hemma, 2-3 förlust mot Rögle hemma, 2-1 vinst mot Leksand borta, 4-1 vinst Almtuna hemma, 2-1 vinst Almtuna borta, 2-3 förlust Leksand borta, 2-1 vinst efter förlängning mot SSK borta, 2-0 vinst mot Växjö hemma.

Det är alltså inte katastrofläge för Djurgården - än. Chansen att fixa det här finns än - även om läget är allvarligt och poängen måste in - nu.


(Ps... jag skrev att jag skulle försöka klämma in en intervju under min reportageresa (till just Karlskoga) under kvällen. Hann inte med det  tyvärr. Nytt försök under fredagen således. Vågar dock inte utlova resultat. Tajt då med så går det så går det. Ds)