fredag 15 februari 2013

Nylander Altelius: "Sedan vill man bara in och köra ännu mer och mer"


(Far och son. FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE/ARKIVBILD)

Assist i första matchen och mål i den andra, som dessutom var hemmapremiär. Livet leker för 16-årige William Nylander Altelius. Det är bara att ta för sig:

– Det känns riktigt bra! Riktigt kul! Och det känns skönt i kroppen. Nu är det bara att köra på. Jag var lite orolig för om jag inte skulle göra de här poängen som jag verkligen ville göra. Nu är det bara att fortsätta köra, säger SSK-forwarden.


Nu var det väl inte någon som väntade sig en poäng per match av en 16-åring som debuterar i en seniorliga. Eller jo, en väntade sig:

– Ja jag gjorde det i alla fall! Slår Nylander Altelius fast.

Nylander Junior debuterade i HockeyAllsvenskan i tisdags när SSK förlorade med 3-5 mot Leksand borta. Hemmapremiären mot Örebro under torsdagen slutade med 4-1 seger och så det där målet då.

– Inför premiären tänkte jag bara att jag laddar upp som jag brukar och spelar mitt spel. Och det gick bättre då mot Leksand än i kväll mot Örebro. Jag laddade som jag brukar men man var lite så här nervös. Man visste inte riktigt vad man skulle vänta sig – alltså vad som skulle hända i matchen.

Hur gick tankarna?
– Det jag tänkte på var om det skulle vara ett bra tryck i hallen och det var det i Leksand och även i Södertälje ikväll. Det hade jag en klar bild av men jag hade ingen aning om hur matchen i sig skulle vara.

Och nu efteråt – hur var det?
 – Riktigt kul! Och sjukt mycket annorlunda jämfört med en juniormatch. I J20 är de inte så här aggressiva mot en. Här attackerar de en direkt, i J20 backar de mer hem och avvaktar. Men Leksand var ett riktigt härligt ställe att göra sin debut på.

Och kanske skönt att spela första matchen på bortaplan?
– Ja det var kanske lite skönt för då hade man inte så mycket press på sig från fans och de som hejar på en. Då hade man kanske en chans att få komma in i spelet. Att få känna på hur det var. Nu har man bilder av hur det kommer att vara på matcherna framöver.

Var du nervös i dag med då?
– Ja det är klart att man är nervös. Det är första hemmamatchen ju och man är bara lite så… pirrig. Det är bara så inför vissa matcher, visas stormatcher. Jag har väl känt lite sådär inför några J20 matcher med men då har man bara varit lite nervös, säger Nylander Junior.

Och nervositeten syntes lite inledningsvis då han var lite spänd i kroppen. Men så kom det där förlösande 3-0 målet efter 11.26 av tredje perioden då Robban Carlsson hittade Nylander Altelius:

– Jag kommer bara ihåg att jag ser att vi vinner pucken i försvarszonen. Jag försöker dra ifrån min back när Robban får pucken. Sedan drar jag ifrån honom, Robban lägger en perfekt macka och sedan kommer jag inte ihåg så mycket mer än att jag stack och försökte få utrymme till min back så sköt jag.

Och som han sköt. Ett klockrent, välplacerat distinkt skott mellan Tim Sandbergs sida och första stolpen.

Hann du tänka på vad som hände?
– Nej det hann jag inte. Jag hann bara titta upp, se pucken och skjuta. Jag fick två halvfrilägen tidigare i matchen också. Då försökte jag dra målvakten men blev slashad ena gången och kunde inte skjuta i någon av lägena så det var skön att det gick in nu.

 Släppte spänningarna sedan då?
– Ja, för man vill ju så mycket att så det blir att man överarbetar. Man tar på sig för mycket, sedan när man hittar det där, då kan man ta det lugnt, spela avslappnat i kroppen. Det (målet) var riktigt härligt, och sedan vill man bara in och spela ännu mer och mer och göra en assist fram till ett mål av pappa, ha, ha.

Var du nära?
– Det var några lägen där jag spelade fram till honom och han till mig men vi har inte kunnat trycka dit pucken, någon av oss. Jag fick några mackor av honom också nu och även några i förra, den första matchen som jag tyvärr inte kunde trycka dit ordentligt.

 Vad sa pappa efter målet?
– Inte mycket han var mest bara glad!

Vad har varit roligast i hemmapremiären då – förutom att göra mål och vinna över Örebro så klart?
– Det var när fansen skrek om William Nylander. Det var nog det bästa.

Har ingen gjort det förr då?
– Jo i J20 har det hänt men då har det mest kanske varit små tio-åringar som skrikit sådär. Nu var det hela klacken. Det var häftigt! Och kändes bra.

(Fotnot: Mikael Nylander gjorde en assist i sin första match för SSK och ett mål i den andra. Precis som William. Så ser man över de bådas vardera två första matcher i klubben har de faktiskt lika många poäng!)

Inga kommentarer: