Marie möter:Niklas Kronwall del ett

Jag har inte hunnit träffa lika många NHL-spelare som jag har velat den här sommaren men här har ni en intervju i alla fall, med en av mina favoritspelare - Niklas Kronwall. En riktigt bra spelare och en otroligt skön och ödmjuk människa vid sidan av isen. Det blev lite långt så det är två delar - här är den första:



(Niklas Kronwall, sommaren 2010. Och nya rundare brillor! Foto:www.hockeymedmariehallman.se)

Femma efter grundserien, ut redan i kvartsfinalen.

Och en envis knäskada som hämmat honom.

När Niklas Kronwall ska beskriva förra säsongen säger han utan tvekan:

– Ett riktigt skitår!

Kraven på Detroit är höga och det ska de vara med det lag som klubben har, konstaterar Kronwall.

Att det gick som det gick berodde bland annat på en hel del skador men:

– Vi kan inte skylla på det för skador har ju alla. Vi var inte tillräckigt bra bara, så enkelt är det, slår Detroit backen fast.

Men att man åkte ut så tidigt har ändå sina fördelar tror Kronwall:

– Ja den här sommaren har varit viktig för oss. Det var skit att vi åkte ut så tidigt som vi gjorde men det var inte bara negativt. Nu fick vi en lång sommar att återhämta oss och bygga upp oss på. Det har varit lite korta somrar ett par år, vi har varit bortskämda med att gå långt. Nu har alla förhoppningsvis tränat på bra och är redo när pucken släpps. För det sätt som hela förra säsongen gick, det vill ingen vara med om igen.

Vad har du för känsla inför säsongen nu då?

– Jag tycker att det ser bra ut för lagets del. Vi får tillbaka (Jiri) Hudler och så får vi in Mike Modano som varit med jättelänge men som fortfarande kan spela på en hög nivå. Han kommer in med ett fantastiskt ledarskap, är en kille som har varit med och vunnit själv. Så det ser bra ut.

För egen del är det inte helt hundra bra än tyvärr.

Niklas Kronwall drogs med en envis knäskada förra säsongen och den är inte helt läkt.

Han har fått hjälp av Djurgårdens medicinska team, särskilt läkaren Bengt Gustavsson och naprapaten Christian Schumacher och vill passa på att tacka för hjälpen.

– De har hjälpt mig fantastiskt mycket! Säger han tacksamt.

Slipper du operation nu tror du?

– Jag vet inte, knäet är väl inte helt hundra än. Jag kan åka och sådär men det finns vissa saker som det är mer problem med än andra. Knäet har blivit mycket bättre än det var i våras men det är fortfarande inte så bra som jag skulle vilja att det var.

Hur hindrar det dig?

– Jag har inte kraften i vissa lägen, där bara viker det sig. Vi får se hur jag ska göra. Det finns en risk att jag åker över lite tidigare än vanligt. Mest för att gå igenom läget med läkarna och organisationen där borta.

Vem bestämmer om det blir en operation?

– Det är ett gemensamt beslut. Vi har båda samma intresse av att jag ska kunna spela på en hyfsat hög nivå.

Hur länge blir du borta, OM det blir en operation?

– Ingen aning men det handlar i så fall mest om att gå in med en kamera och ser hur det ser ut, att göra en magnetröntgen. Det är inga konstigheter. Och det finns de som har det betydligt värre. Det är bara att lyssna på kroppen och sedan göra det man kan. Förhoppningsvis lossnar det om någon vecka eller två, säger Niklas Kronwall.

(Tränar på Puddinglägret på Hovet med de andra NHL-spelarna från Stockholmsområdet. Foto:www.hockeymedmariehallman.se)

Att sommaren har varit bra råder det ingen tvekan om.

Han är avslappnad, trivs med livet och ser ut att ha nått en inre ro och mognad.

Inte för att han varit särskilt osäker förr heller men det lyser lite extra om honom nu.

Kanske är det åldern som gjort honom än säkrare i sig själv.

30-årsstrecket närmare sig och i hockeyålder sett är han nu ”medelålders” med allt vad det innebär av rutin och erfarenhet att luta sig emot.

– Ja, ha, ha, jag börjar bli gammal nu, säger han med ett skratt och konstaterar med ett leende att:

– Det är inte lika lätt att träna nu... när jag var yngre kunde jag köra hur mycket som helst. Nu måste man tänka lite längre och vara mer noggrann, vara mer smartare på hur man lägger upp träningen. Man kan inte köra lika mycket, i mängd, som förr. Nu handlar det mer om att hitta kvalitet i träningen än att ha stor kvantitet av den.

Har du fått en annan roll i laget också?

– Det tror jag absolut. Ända sedan Brad Stuart kom till oss (till slutspelet 2008) så har vi spelat tillsammans och nu väntar man sig att vi ska kliva upp när vi får chansen. Sedan är det väl naturligt också att ens roll ändras lite när man varit länge i en klubb.

(Foto:www.hockeymedmariehallman.se)

Jag kan tänka mig att du har fått en annan roll utanför isen också. När det gäller att ta snack med media, att representera klubben vid olika evenemang och så vidare?

– Ja, det blir lite mer nu än tidigare. Men det är våra fyra superstars, Zäta (Henrik Zetterberg), Pavel (Datsyuk), Lidas (Nicklas Lidström) och Frasse (Johan Franzén) som syns och hörs mest. Vi har några såna riktiga pjäser som ska höras mer, det är såna som är topp-tre, topp-fem i sina ligor som ska ha mest uppmärksamhet. Det är de som säljer biljetterna åt oss, säger Niklas Kronwall.

Som, trots att han aldrig varit en särskilt offentlig person, gillar att ta sig an de uppdrag han får av klubben:

– Ja, det känns bara naturligt. Det är något som hör till hockeyn och är något som man lär sig med åren som har gått. Det är något som hör till och något man får och ska ta ansvar för. Det är inga som helst problem.

Vad får du göra förutom att ta snack efter matcher?

– Det finns en del grejer som de skickar oss på, som är ganska kul. Som innan campen har vi de senaste två åren kört fyra, fyra. Alltså att när övriga laget har tagit bussen till campen så har fyra killar åkt ut till olika ställen i Michigan och fyra andra har åkt åt andra hållet i varsin bil när vi har varit på väg till campen vi med. Sedan har vi stannat till på till exempel ett barnsjukhus i Grand Rapids och en militärbas och en skola på vägen till campen, berättar Kronwall och fortsätter

– Många gånger handlar det mest om att man åker till en skola eller militärbas, så har de gjort en liten scen där vi sitter eller står. Folk får ställa sina frågor eller så har de en som håller i micken och har tagit in frågor från de andra och ställer alla frågorna åt dem. Sedan skriver man autografer och så tar man lite bilder. På barnsjukhus blir det lite annorlunda, där går man från rum till rum och hälsar på barnen istället.

(Foto:hockeymedmariehallman.se)

På militärbaserna har de inte bara träffat militärer utan även anhöriga som förlorat nära och kära på undrar utomlands.

Och alla människor han har träffat har stannat någonstans i hjärtat.

Många NHL-spelare driver välgörenhetsprojekt. Kronwall har inget eget projekt än men är inte främmande för att dra igång ett eget så småningom:

– Det kan absolut vara något jag kan göra. Man får en annan syn på livet och det man håller på med när man möter andra människor än de man brukar göra till vardags. Det blir en reality check som de säger där borta. Och det gäller att hålla sig kvar på jorden och inse hur lyckligt lottad man är. Man får en annan syn på livet på så vis att man ser ännu mer att det inte bara är hockey och det liv vi lever som betyder något utan att det finns annat där ute också. Det är många som har det tufft, säger Niklas Kronwall.

(Intervjun fortsätter inlägget under)