måndag 6 september 2010

Marie möter: Linus Klasen del två


(Klasen i SSK-dressen i vintras. Nu lämnar han Templet för nya äventyr. Foto:www.hockeymedmariehallman.se/arkivbild)

Familjen, hans älskade sambo Emma och sonen Lincoln följer med över. Men de kommer först när Linus Klasen ”vet exakt var jag hamnar”.


Sambon?

– Hon tycker det ska bli kul.


Och Lincoln?

– Han bara garvar, he, he, he.


Inte så konstigt kanske, han är ju inte ens ett år fyllda än.


Och SSK kommer Linus Klase att försöka följa. Nu under försäsongen var han till exempel och kollade in SSK:s möte mot Luleå i Tumba.


– Ja det är klart att man kommer att kolla hur det går för killarna i höst när man är borta men nu känns det lite som att man har gjort bokslut här också. Det här blir en ny sida i karriären och man vet aldrig vad som kan hända med den.


Vad ser du fram emot mest där borta då?

– Att man ska få lira! Att få lägga en flipp inför en fullsatt arena, i pp, på hemmaplan. Det är en dröm. Men en dröm som kan bli uppfylld också.


Vad blir svårast tror du, för dig?

– Det är väl att man måste ha farten uppe hela tiden. Jag tror jag anpassar mig bra. Men det kommer att vara tufft i början, tills man vänjer sig.


(Det finns saker Linus Klasen aldrig missar. Som en Kisskonsert till exempel!...Foto:www.hockeymedmariehallman.se)


På vilket sätt passar din stil bäst i NHL?

– För att det är större zoner där. Gör man sin gubbe så har man ganska mycket yta och folk kan skjuta från alla olika vinklar och håll så har man bara et bra skott så... som jag sa. Gör man sin gubbe så finns det ytor, sedan går spelat fram och tillbaka hela tiden. Det är chanser hit och dit. Det är inte så styrt.


Ja, offensiv hockey är din hockey ju?

–Ja precis, he, he, säger Linus Klasen med en glädje som inte går att ta miste på. Det kan spritta i den där kroppen och nu gör det verkligen det.


Att han är sugen på att få testa sig själv och sina skills mot de bästa i världen är väl årets understatement. Han kan knappt vänta.


Men konkurrenterna har Klasen inte spanat in och det är kanske lika bra det. Eller?


–Jo, ja, ha, ha. Jag bryr mig inte så mycket om dem. Jag kommer att koncentrera mig på mitt spel. Funkar inte det så funkar det inte. Eller så blir det hur bra som helst. Det vet man aldrig! He, he. Och jag ska gnugga på som fan. Man kan alltid komma hem sedan men nu ska jag gnugga på så får vi se vad som händer, säger Linus Klasen.


(... Linus skojar till det lite med nya kiss mössan efter att ha sett SSK möta Luleå i Tumba. Dyrgriparna = klubborna är med. Så klart. Foto.www.hockeymedmariehallman.se)


Får den förre SSK-forwarden bestämma så kommer den här säsongens gnuggande att ge utdelning i ett två eller treårskontrakt från och med nästa höst.


– Sedan vet man ju inte var det skulle bli i så fall men det vore otroligt kul om det skulle bli Nashville i en två, tre år till. Men ska det bli av så gäller det att jag har producerat mycket nu i vinter.


Och det är väl därför de har signat dig också?

– Ja, det var det som de var ute efter. Det (att skriva kontrakt) var ju en lång process. De visade intresse tidigt och sa att de ville ha skills i pp och framåt. Det är det som de är ute efter och det var därför de ville ha mig. Det var så de sa och det var kul att höra. Jag träffade hela ledningen också – innan jag skrev på. Det var både general manager och hela faderullan.


Skönt att de verkar veta vad de får antar jag?

– Ja, det var skönt att de tog sig tid och ville träffa mig också. Vi sågs innan deras första Stanley cup match i våras. Det var en viktig match för dem så det var extra roligt att de tog sig tid innan den matchen och sa (på mötet) att de ville ha mig, att de gillade det de hade sett och så. Det var hur stort som helst. Jag skrev på tre dagar efter det där mötet.


Stannade du kvar sedan i USA och kollade på Stanley Cup?

–Ja, jag såg två matcher sedan åkt jag hem. Det var kul att sitta och fundera lite över vad skulle jag ha kunnat här och så. Som i PP, där fanns det mycket ytor och passningsvägar som jag såg. Sedan är det ju alltid lättare att sitta på läktaren och säga hur man vill spela. Man vet ju att det går fortare där nere på isen sedan än det ser ut nere på läktaren.


Men det fixar du väl?

– Ja, ha, ha, ring mig om ett halvår så får vi se då hur det gick, ha, ha.

copyright:www.hockeymedmariehallman.se

Inga kommentarer: