Jonas Andersson " Jag har ett helt annat perspektiv på det nu " (del ett)

Det är försäsongsmatcher i mängd nu på andra sidan pölen. Jonas Andersson verkar, utifrån den rapportering som jag har sett på nätet, göra bra ifrån sig därborta. Här har ni ett snack som vi tog innan Nashvilleforwarden tog steget över Atlanten - igen. Några av bilderna är från i våras, vi hann aldrig ta nya porträttbilder. Ni får ha överseende med det, ibland blir det bara så.

 (Jonas Andersson fotad i våras inför VM. FOTO ANDREAS GRANDIN/ARKIVBILD)

Förra gången gick det inte alls som Jonas Andersson hade tänkt sig.

Den här gången har han inte tänkt så mycket innan han åker.

Den här gången vill han bara ta chansen och njuta av den så mycket som det bara går.

– Jag har ett helt annat perspektiv på hockey nu än jag hade då, säger Andersson till bloggen.

Ni minns kanske genombrottet i våras?

När Jonas Andersson dånade in som en virvelvind i Tre Kronor.

Inte så konstigt kanske då han har spelat bra under några år i Finland och senaste säsongen Ryssland men utan att bli så värst uppmärksammad i svensk media.

NHL-scouterna har dock haft ögonen på honom och nu är Andersson tillbaka i NHL, i Nashville som haft kvar NHL-rättigheterna för honom sedan han lämnade Nordamerika efter säsongen 2003-2004.

Det blev mestadels spel i OHL, IHL och AHL samt bara fem NHL-matcher med Nashville under första svängen till Atlanten. Den här gången resan över lite annorlunda:

– Nu känns det bara jättekul och bra, framför allt för att jag åker över med helt andra förutsättningar. Jag är på en helt annan nivå nu än jag var då, känner mig mycket mer erfaren och så. Det går inte att jämföra med när jag åkte över som 18-åring. Nu har det gått elva år, och jag har en helt annan bakgrund. Det känns jättebra, säger Jonas Andersson.

Bloggen pratade med honom innan han satte sig på planet till USA.

Vi tog intervjun på telefon för det var en hel del annat som behövdes hinnas med. Det blir ju så när man har familj och en hel del praktiska saker att ta ansvar för.

När jag pratade med Jacob Josefson sa han att det räcker med att ta en väska kläder så löser sig resten sedan. Hade du samma syn på det när du åkte förra gången?

 – Ja, ha, ha, det var såklart lite färre grejer att göra när man bodde hemma hos mamma och pappa innan man åkte. Men det är inte så jobbigt nu heller faktiskt. Det är mer att det tar lite tid att avveckla lägenheten och så.

Det är ju som sagt elva år sedan du åkte över till Nordamerika senast (åkte 1999, var sedan kvar och spelade senaste matchen säsongen 2002-2003). Vad kan och vill du göra annorlunda nu som du inte gjorde då?

– Jag vill ha och har ett helt annat perspektiv på det, på hockeyn, nu än jag hade då. Den gången var det på liv och död och då var det svåraste nog att man satte så mycket press på sig själv. Nu när jag åker den här gången, så tycker jag bara att det är jättekul och häftigt att få spela i världens bästa liga. Men mer än så är det inte.

Det är inte lika mycket krav och ångest om det inte går bra nu?

– Nej verkligen inte och det är ju då som man spelar som bäst – när man är avslappnad. Och jag känner mig väl förberedd. Jag har jobbat extremt hårt under många år och är en mycket bättre hockeyspelare nu än jag var då, det gör att man får självförtroende. Och så känner jag mig som sagt väldigt väl förberedd genom allt slit som jag har lagt ner under alla de här åren.

Har du lagt upp förberedelserna annorlunda i sommar jämfört med andra år?

– Ja lite annorlunda har det blivit faktiskt. Jag har fokuserat ännu mer på explosivitet och mindre på överkropp än tidigare. Det har gjort att jag har tappat något kilo eller två och att jag förhoppningsvis är ännu snabbare än tidigare, säger Andersson och fortsätter:

–  Men annars så jobbar jag fortfarande med Håkan Andersson som är snabbhetsguru uppe i Sundsvall. Vi har samarbetat i nästan tio år, och i sommar har vi gjort så att jag har tappat lite kilon. Det är en annan hockey nu som passar mig bättre än den som spelades förr då alla skulle väga 105 kilo. Det var mer hårdare brunkarhockey då, nu förtiden måste man anpassa sig efter spelet på ett annat sätt. Man kan inte åka runt med en massa extrakilon på överkroppen, säger Jonas Andersson.

 

(FOTO: ANDREAS GRANDIN)

Men även om mycket är nytt så finns det en del som är samma lika som när Jonas Andersson senast var över till Nordamerika.

Nashville hade som nämnts kvar rättigheterna och behöll dem. Sportchefen i klubben är den samma som då, liksom materialarna och tränaren Barry Trotz. Just Trotz beskrivs på Nashvilles hemsida som “Den första och enda huvudtränaren i klubbens historia”

Eftersom det bara blev fem NHL-matcher senast skulle man kunna tänka sig att det är lite jobbigt att komma tillbaka till framför allt samma tränare men Jonas Andersson ser det inte så.

– Nä, dels så hade jag inte honom så mycket då, jag var ju mest i farmarlaget Milwaukee (IHL/ AHL) och dels så har han uppenbarligen gjort ett bra jobb eftersom han har fått vara kvar i 12 år. Får man det så är man en bra tränare. Nashville hade ju kunnat byte bort mina rättigheter men det gjorde de inte och det var bra. För de har en väldigt bra organisation, jag blev jätteglad att det blev just den klubben, det är många bra killar i organisationen, många som är kvar sedan jag var där. Det är bra.

Hur mycket snackade du med Nashville om varför de ville ha dig, innan det blev klart?

– Det blev lite, lite före VM och så hade de scoutat mig bra. De vet förhoppningsvis vad de får. Vi har inte att snacka så mycket egentligen men jag vet att de ser mig som en mycket bredare spelare nu än då, att de vet att jag kan spela i alla situationer och framför allt att jag kan göra ett bra defensivt arbete och ta den rollen. Jag har inget problem med att ta den rollen om de vill utnyttja min skridskoåkning i de situationerna, säger Andersson och fortsätter luttrat:

– Sedan vet man aldrig vad det bli. Det är ingen ide att spekulera i vilka spelare de har eller inte har, det enda som spelar roll är hur man presterar på campen men jag känner mig allsidig och är anpassningsbar och det är väl därför de har signat mig.