Bräckligt självförtroende sänkte SSK

(FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)

En usel start, spända spelare, några klantiga utvisningar och en målvaktstavla. Första och tredje perioden sänkte SSK som drog på sig en ny förlust (2-3) trots att man gjorde en av sina kanske bästa perioder för säsongen i mittenakten i det som blev SSKs femtonde  förlust för säsongen.

Becksvart läge? Check. Frustrerade supportrar? Check. Krav på förändringar och nya tränare, spelare, klubbledare (rubbet) Check.

Så vad ska SSK göra? Det kan låta märkligt men kanske är det bättre att fortsätta jobba med den trupp man har, våga lita på den inre kraft som ändå finns, våga lita på att den kommer bära men förändra positionerna i lagets hierarki lite grann. Mer istid till de som visar viljan, mindre istid till de som inte förmår att använda ilskan och frustrationen över uteblivna poäng på rätt sätt.

Att SSK inledde matchen med ett pucktapp i mittzonen som blev till en två mot en kontring och sedan mål för gästerna är egentligen inget konstigt. Det kan hända även de bästa lagen (inte så ofta men det händer).

Det riktigt jobbiga för laget SSK är att ett sånt mål kör det lilla självförtroende som finns kvar  hos spelarna i botten. Direkt.

Och en hockeyspelare utan bra självförtroende är en för dagen dålig hockeyspelare trots att hen kan bättre sett till meriter och kunskap. Trots det som händer i matchinledningen, så biter sig SSK fast i matchen. I andra spelar man riktigt bra hockey berättar mina ögon på läktaren. Självförtroendet börjar vända åter, man kan se spår av varför SSK tippades tillhöra åtminstone playofflagen och just som det luktar 2-2 så sjabblar Niklas Lundström med pucken och det är grus under skenorna igen. SSK reducerar genom Pastrnak men sedan orkar man inte ta sig helt i kapp och förbi.

Det går väldigt mycket upp och ner i SSKs spel, så som det gör i ett lag med bräckligt självförtroende.  

Många av de fans som vädrar sitt missnöje menar att spelarna inte vill ta i men tar i det gör de flesta i laget. De tar i så de kör fast istället. Man överarbetar situationer och spelar en helt annan hockey än man har tränat på och tänkt sig visa upp på matchen.

Men tillbaka till vad som kan göras. Byt tränare, byt spelare, byt allt är de krav som flyger runt laget nu. Men det är inte mer röra som SSK behöver utan det är stabilitet.

Spelarnas förtroende för Anders Sörensen är starkt, det är inte hans fel att det stundtals är betongbuggar och 300 volt i klubborna.

Och det första tränarbytet gav ingen långsiktig effekt men det beror nog mest på att det inte fanns någon 

schism mellan Johan Strömwall och spelarna. Det var inte något spelaruppror mot Strömwall som det ryktades om utan klubbledningen bytte i hopp om att en rejäl omskakning skulle hjälpa. Det gjorde det inte i mer än en enstaka match.

Men att borra ner huvudet och jobba på kan hjälpa framöver. Se på Almtuna där tränarduon Marcus Ragnarsson och Niklas Eriksson – båda vana vid höga krav från sina spelarkarriärer – har slagit dövörat till kritikerna, har struntat i en massa förändringar, har jobbat vidare med det man från början trodde skulle funka och till slut kom det några segrar och ett skutt uppåt i tabellen.

Jag träffade de båda i veckan för att banda ett inslag till min pod. Lyssna gärna på den, där Eriksson och Ragnarsson lyfter fram just kontinuitet – att verkligen våga stå upp för det man tror på och jobba vidare med det när det pissar emot i uppförsbacken istället för att följa den lite mer bekväma vägen och försöka ändra och ändra och ändra hit och dit på det som inte behöver ändras egentligen. Spelar bara spelarna som de själva har enats om så skulle det gå så mycket bättre.

( Poden med Ragnarsson och Eriksson hittar ni här)

***

Noterbart från just den här matchen var att Tomas Bokros och Mario Valery Trabucco bänkades efter dåligt spel i första. Bra där Anders Sörensen. Tydlighet och konsekvens ska gälla när man (läs Trabucco) ställer till det och tar en generalonödig utvisning – och därmed sätter lagkamraterna i ett dåligt läge – när första perioden är till ända.

Mina ögon på matchen kunde även berätta hur flera av de utländska spelarna såg frustrerade och besvikna ut. Förmodligen besvikna mest av allt på sig själva men då är det ju upp till lagledningen att antingen ge dem mer förtroende så att de får växa eller plocka bort dem helt för att visa var gränsen går. Det sämsta är ju annars att inte göra något utan låta importerna åka runt och vara frustrerade, det tjänar ingen på.

***

Och apropå frustration. Nu är det väl dags att bestämma sig. Har man förlåtit Idoff eller inte. Om svaret är ja, ge killen en ärlig chans att komma in i matchen. Om inte, bryt kontraktet och ta in en ny keeper. Känslan nu är att han mestadels står som en isskulptur i båset och det har SSK inte råd med. Den nyttiga konkurrens som är en sporre målvakterna emellan saknas och det gynnar ingen av de inblandade.