"Någon gång bara måste det vända"

(Mathias Franzen  (längst bort i bild) fotad under en tidigare match. FOTO JESPER ZERMAN)

  

Åtta matcher, bara en seger och det på övertid. AIK fortsätter slita ont i botten av HockeyAllsvenskan. Nu förlust 1-4 mot Karlskrona trots att AIK vann skotten med 37-26.

– Vi skjuter ju men vi får fan aldrig in pucken! Konstaterar Mathias Franzén frustrerat.

Nu är ju inte antalet skott något entydigt betyg på om man har spelat bra eller dåligt men det är ju aldrig fel att skjuta mycket även om en effektivitet i skyttet är det som ger poäng.

Men kollar man på AIKs matcher så här långt så har det sett ut så här (AIKs siffror först)

SSK (h) 2-3 efter straffar  - skotten 24-27

Asplöven (b) 2-4 – skotten 15-29

Almtuna (h) 2-4 – skotten 39-19

Oskarshamn (b) 2-6 – skotten 33-33

Timrå (h) 2-3 – skotten 31-18

Rögle (b) 4-3 efter förlängning – skotten 31-33

Mora (h) 2-3 efter förlängning– skotten 38-32

Karlskrona (b) 1-4 – skotten 37-26

Som ni ser så finns det ingen logisk röd tråd här. Visst endast femton skott uppe i Haparanda gav förlust 2-4 men samtidigt så gav 33-33  i skott en storsmäll  form av 2-6 mot Oskarshamn och mot KHK vann AIK alltså skotten med 37-26 men förlorar ändå med 1-4.

Logiken säger snarare att de uteblivna målen sitter i skallen. Eller som AIK:s ende målskytt mot Karlskrona, Mathias Franzén konstaterar:

– Vi har bra lägen men vi sätter inte dit dem bara – vi har åtminstone sex, sju riktigt bra målchanser. Så har vi väl en två, tre skott i virket och en, två puckar som dansar på mållinjen men vi har inte det rätta flytet. Vi får inte puckarna att studsa in, vi gör allt rätt förutom mål!

Men något måste ju saknas, annars hade väl någon mer puck gått in?

– Ja förmodligen är det självförtroende. Man känner ju att varje match så är det så viktigt att vi gör mål nu. Hade vi kanske vunnit sex sju matcher istället, då kommer det av sig själv. Då behöver man inte ens tänka, det går med ryggmärgen. Man gör bara mål i stället. Sedan är det ju några som går igenom målvakten och fastnar på mållinjen – det är sånt jävla oflyt som vi är inne i.

Och om man är ängslig och tvekar, det räcker ju med någon hundradels sekund extra tvekan så är det ”riktiga” lägen borta?

– Det blir ju så, psykologiskt. Hade vi varit inne i ett bra stim, då bara smäller man dit pucken istället för att tänka den där extra sekunden. Det är mentalt.

Hur såg ditt mål (1-1 efter 5.38 i första,  i spel 5 mot 4) ut förresten?

– Jag fick en bra passning av Robin Olsson från blålinjen, direkt över till mig i på vänsterkanten och drog till direkt med ett slagskott på bortre.

Exakt hur matchen såg ut är ju svårt för mig att säga som inte sett den utan bara läst lite kommentarer kring den. Lokaltidningen Blekinge Läns Tidnings reporter sågade AIK:s insats totalt och hävdade att Gnaget mest åkte runt i ”någon sorts dvala”. Men det håller Mathias Franzén inte med om

– Dvala kan jag inte påstå att det var. Matchen går ju vågor. Vi har en massa chanser att göra mål och visst de har chanser också och trycker på mycket  men vi har inget flyt framför mål känns det som. Sedan får de lite enkla mål istället på våra misstag på något sätt. Så kan vi bara få några puckar som studsar in någon gång så känns det som att det kommer att vända. Det är lite bittert nu! säger han och fortsätter:

– Jag tycker väl att båda lagen förde spelet, men i olika perioder. Vi hade halva matchen var på  något sätt kändes det som. De var hetare än oss första tio minuterna men sedan i slutet av perioderna kändes det som vi tog över  - sedan vad det beror på vet jag inte men ungefär så såg det ut.

I de matcher jag har sett så har ni haft en tydlig dipp  andra – var det så nu också?

– Ja det kan man väl påstå, vi spelar mycket bättre i första och tredje, sedan dippar det i andra men jag vet inte varför riktigt. Det kanske är så att vi blir lite ängsliga för att vi inte har tagit någon trepoängare och då kanske det blir att man faller tillbaka lite...

Men varför lyfter det i tredje igen då?

– Det blir kanske att man får komma in efter andra och tänka igenom att vad fan hände nu? Vi får ha ett litet snack och snacka sig samman igen. Ja när man tänker efter så kanske det är så.

Vad känner du nu då? Efter åtta matcher – varav sju slutat med förlust och enda segern är på övertid?

– Det är klart att man känner frustration att poängen inte rullar in men det finns inget annat än att grotta ner sig och bara köra. Det värsta som kan hända är att man börjar tänka för mycket. Vi kan bara kriga på och kliva upp ett snäpp och köra hårdare för någon gång måste det bara vända.