Djurgården hade serieledning efter två matcher, hade chansen att såga av BIK och mer eller mindre säkra kvalserieplatsen under den här helgen
Men för det krävdes två segerr. Det blev nada och intet. Det blev istället två matcher med kramp, insläppta mål bakåt i pp och ja. Say no more.
För DIF krävs nu att Örebro klappar ihop mot BIK Karlskoga och att Djurgården vinner sina två återstående matcher. Det är inte kört men nästan.
Jag hinner inte skriva mer om matchen nu eller göra intervjuer i kväll, har lite annat för mig. Återkommer senare med lite tankar om matchen.
lördag 9 mars 2013
BIK Karlskoga - Djurgården 3-2
Etiketter:
BIK Karlskoga HockeyAllvenskan,
DIF,
kvalserien,
Playoffserien
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det som är mest alarmerande är håglösheten och likgiltigheten inför uppgiften. Se på Bofors spelare i båset och även Örebros spelare i premiären. Dom står upp, pushar på varnadra - är sugna på att åka ut och köra nästa byte och ge allt. Våra spelare sitter hålögda på bänken, verkar inte bry sig nämnvärt förutom någon enstaka spelare som väl försöker göra någorlunda reklam för sig så att större klubbar får syn på de så att de kan komma bort från DIF. Inte en antydan till att stå upp i båset och vara sugna på att in och ösa på järnet i nästa byte. Varifrån denna håglöshet kommer ifrån vete 17 men det är förbannat tragiskt att se. Det DIF borde göra och som borde ha gjorts inför säsongen var att sopa hela trappan från översta till understa trappsteget. Bort med varje individ i styrelsen, bort med varje ledare och spelare och inte med nytt folk på varje post och få till en rejäl nystart för att bort alla dynghäckar som har sett till att vi spelar i denna satans skitserie i ytterligare en säsong när vi egentligen hör hemma i elitserien. Vi är ett elitserielag som spelar i hockeyallsvenskan på grund av inkompetens på ledande funktioner i klubben. Lika hemskt varje gång jag skriver det men så är det.
Skapligt slött och håglöst, precis som Jerker säger. Att inte kunna stå upp när det gäller som mest är tråkigt. De lojala supportrarna måste känna sig förnedrade och svikna.
Storlag som inte längre är storlag har ofta det här problemet. Vinnarmentaliteten och kämpaglöden försvinner sakta men säkert. Ett annat tydligt exempel är ju Leksand. DIF ska ha en given plats i Elitserien men många av spelarna och vissa i ledningen verkar inte riktigt hungriga på det.
Tack DIF för ännu ett år av urin i ansiktet.
Jerkar, Martin och Anonym: Vi får se hur det går. Jag tror ju INTE att någon är håglös och likgiltig, mer att man vill så mycket att allt låser sig och då kan det se väldigt apatiskt ut. även om det inte är så spelarna känner!
Skicka en kommentar