Mysteriet Djurgården

(FOTO JOHANNA LUNDBERG)

Jag vet inte vad som är märkligast med Djurgårdens snabba fall neråt. Det faktum att det bara var målskillnad som skickade DIF till kvalserien istället för ingenmansland samtidigt som man var  med i slutspelstriden in i det sista förra året?

Det faktum att Djurgårdsspelarna får kramp i huvudet, spagettiarmar och betongben så fort det finns en chans att befästa en serieledning/ta klivet upp över ett viktigt streck eller helt enkelt vara som allra bäst när det gäller?

(FOTO JOHANNA LUNDBERG)

Det faktum att det tog en halv säsong att hitta rätt i spelet i HockeyAllsvenskan? Att det – de senaste två säsongerna- har funnits åtskilliga tillfällen där det sett ut som att NU har DIF hittat rätt, nu kommer de rulla på. Bara för att bang. Ta tvärstopp så är det börja om från början igen.

Eller varför inte det faktum att man både förra och det här året gick all in på offensiven och hoppades att unga, gärna tokoffensiva backar, skulle räcka.

Visst, det behövs offensiva backar i dagens hockey, spelskickliga backar som kan föra upp pucken, skapa snabba uppspel och trycka upp spelet i motståndarzonen.

En Erik Karlsson är en fröjd att se till exempel. Och det är en bonus om man hittar unga spelskickliga backar i de egna leden som inte kostar så mycket. Men.

(FOTO JOHANNA LUNDBERG)

DIF har ingen Erik Karlsson. Och man har ingen nytta av  sina mestadels offensiva backar om man tillbringar mycket tid i egen zon, tappar pucken till höger och vänster och dräller bort sina uppspel  redan på egen blå.

Redan förra säsongen saknades ett par Ronnie Petterssontyper. En som spelar enkelt, slår sarg ut, rensar stabilt och med tanke. En som är nöjd – eller faktiskt sätter en heder och stolthet i att hålla rent i egen zon och som låter forwards briljera med snurrfinter framför motståndarnas målvakt istället för att som back överarbeta ingripanden framför den egna keepern.

Ett lag som BIK Karlskoga må sakna stora namn – även om Marcus Nilsson har förutsättningar att bli en riktig attraktion framöver – men man har något som DIF saknar. Stabila backar som med glädje tråkar ut motståndarna. Som med glädje tar och ger smällar i ett enda syfte – stå i vägen för lag som Djurgården.

(FOTO JOHANNA LUNDBERG)

Jag menar inte att samtliga backar ska spela så, hela säsongen. Det behövs lite unga fräcka offensiva backar också men när det bränner till, när det krävs kloka beslut, då behöver man lägga mer speltid på de som har erfarenheten och viljan att underordna sig det kanske tråkiga men ack så nödvändiga stabila spelet.

Djurgården hade ett guldläge i playoffserien efter två omgångar. Tre poäng i bagaget med sig in och så fem av sex poäng på de två första matcherna. Och då händer det igen.  Man orkar inte hålla i ett bra läge, tappar initiativet och måste nu förlita sig på att BIK slår Örebro i morgon måndag, att Oskarshamn slår BIK på tisdag och att man själv vinner sina båda matcher.

Det här med att inte ha det i egna händer… varför hamnar detta Djurgården där hela tiden nuförtiden?  Jag vet inte men det skulle säkert vara mumma för en beteendevetare att titta närmare på.

Visst, det är uddamålsförluster två dagar i rad. Men det är också – göra mål och så direkt tappa in ett i baken. Det är att få pp och istället för att göra mål, få se BIK  Karlskoga göra ett i shorthand. Ett i vardera match dessutom. Det var också ett – under matchen – allt mer sargat BIK där flera spelare tvingades kliva av med skador.  Men andra klev in och tog deras jobb samtidigt som DIF checkade ut.

(FOTO JOHANNA LUNDBERG)

Aftonbladets Mats Wennerholm har pratat om Hockeydöden i Stockholm länge nu. På ett sätt har han rätt då det inte finns någonstans i Sverige där det är svårare och bökigare ekonomiskt och logistiskt att bedriva ishockeyverksamhet.

Å andra sidan finns potentialen här i hängivna fans, stort publikunderlag, stort sponsorsunderlag och en fantastisk barn och ungdomsverksamhet som lyckas trotsa alla politikernas långfingrar och skitdåliga förutsättningar och mata fram spelare efter spelare.

Jag vägrar tro att hockeyn i Stockholm (och Solna) ska dö sotdöden. Det finns positiva krafter också och det är när det grinar emot mest som det är dags att räta på ryggen, lyfta huvudet högt, kaxa upp sig och visa det.