Ridderwall redo för fystest (på måndagen).

 

(Riddarn mår allt bättre och kommer göra ett första fystest på måndagen. Bilden är tagen i våras. Foto: www.hockeymedmariehallman.se/arkivbild)

Det har gått två och en halv vecka sedan Stefan Ridderwall klev av isen under matchen mot SSK på grund av en hjärnskakning.

Men nu känns det allt bättre och i dag, måndag, gör han ett första försiktigt fystest:

– Det har känts bra i huvudet nu och jag ska jogga lite lugnt så får vi se sedan hur vi går vidare, säger Djurgårdsmålvakten.

Och dagarna vid sidan av har varit jobbiga - framför allt mentalt.

– Ja, det är klart att det är jobbigt att sitta vid sidan om när man spelar och man inte mår bra. Det har varit tufft men så är det, det gäller att behålla hoppet och humöret uppe och inte gå ner sig för mycket. Och nu känns det bättre.

Har du kunnat göra någonting när huvudet har dunkat?

– Nej, ingenting. När man ligger ner så är det lugnt men så fort man reser sig så kommer det (huvudvärken) tillbaka.

Går det att förklara känslan för den som aldrig har haft hjärnskakning? Är det som migrän eller vad?

– Jag har aldrig haft migrän och det är lite svårt att förklara men det… det gör inte sådär jätteont hela tiden. Men det gör ont, det gör det, speciellt i början då jag mådde illa och spydde och sedan är man svag och trött och kan inte spela. Det är inte som med ljumskarna där man kan kriga och kämpa på. Men allt det där är lugnt nu och nu mår jag bättre, säger Ridderwall och fortsätter:

–  Sedan blir det svårt att veta, när man har haft ont i huvudet i flera dagar, om man mår bra när det känns bättre eller om man inbillar sig att man mår bra för att man så gärna vill tillbaka snabbt. Man måste försöka att inte känna den där egna pressen på sig själv bara för att man är sugen på att komma tillbaka snabbt eller för att man hoppas att laget behöver en. Man måste ta det lugnt så att man inte får bakslag igen men det är svårt, man vill så gärna tillbaka fort.

 När jag pratade med dig för någon vecka sedan så mådde du bra, vad hände sedan?

– Ja, jag mådde bra förra helgen, började träna och fick ett bakslag och mådde lite halvtaskigt.

Och fick göra magnetröntgen. Hur är det?

– Man får åka i ett sånt där rör och ibland så får man nästan panik men nu gick det bra, det gick ganska fort. Jag har gjort en sån där röntgen för höften förr och då tog det längre tid men nu gick det rätt fort så det var lugnt.

 Hur lång tid tar det?

– Nu tog det fem minuter, man får höra musik, någon förvald radiokanal, berättar Ridderwall.

Det har varit en del rubriker som har fått skadan att låta än värre än den har varit men visst är hjärnskakningar allvarliga. Det är Stefan Ridderwall medveten om, själv har han haft ett par stycken. Förra säsongen lyckades Ragnarsson dessutom pricka honom i skallen med en puck men då var det mer en smäll som tog illa i ett par dagar, ingen riktigt hjärnskakning som nu.

– Det är klart att får man för många hjärnskakningar så kan man få en kronisk hjärnskakning som inte går över, så som Kenny Jönsson har haft eller nästan i alla fall men det är svårt sådant där, allt beror på vad som händer och hur. Det finns inget sätt att veta eller se hur pass frisk man är rakt av som när man har brutit ett ben, det är därför man får ta vägen tillbaka steg för steg. Sedan är det så klart inte bra om jag får en hjärnskakning till inom några veckor men som tur är så är jag smart så det finns mycket att ta av, skämtar Ridderwall med glimten i ögat.

För ni får inte missförstå kommentaren ovan. Djurgårdsmålvakten är medveten om det allvarliga med hjärnskakningar men humorn den har han kvar. Det är så det är.

Hockeyligans läkare har ett program som de jobbar efter och som alla spelare som har en hjärnskakning eller till och med misstänks ha det, ska följa.

För Stefan Ridderwall innebär det följande:

– Man tar det steg för steg, jobbar lite hårdare allteftersom med fysen, sedan testar man och går på is och känns det lugnt så kör man till slut på hårt där tills man kan vara med för fullt på matcherna. Men man ska inte vara med på matcher (i båset heller) förrän man känner att man verkligen kan spela. Målet är att vara tillbaka så fort som möjligt men jag kan få bakslag i morgon, eller så går det bra. Det vet man inte förrän man testat.

Har du disciplin nog att vänta lite till om det krävs?

– Ja, jag får försöka ha det, ha, ha. Jag har mått dåligt så länge nu att jag hellre vilar en vecka till än får ett nytt bakslag och blir borta ännu längre. Samtidigt så vill man ju inte gnälla, det är inbyggt i hockeykulturen att man vill kämpa. Det är både positivt och negativt men man får försöka tänka på att det inte bara är hockeykarriären det handlar om. Det handlar om hela livet, att allt kan skita sig om det skiter sig. Sedan är det skitsvårt för man är så sugen och vill så gärna spela, särskilt när man kollar på matcherna och ser de andra spela. Men som sagt. Man måste ha den där disciplinen så jag får försöka ha det och ta det i rätt takt.