Staffan Kronwall: "Ett par tusen som sjunger ens namn, det är speciellt"

 

(Ingen namnskylt över platsen än, men den är på väg. Staffan är ju redan här. Foto:www.hockeymedmariehallman.se)

Om det var någon som tvekade så borde den tvekan ha stillats nu. Staffan Kronwall gjorde en kanondebut i sin första match för Djurgården sedan våren 2005 då han senast spelade i DIF-tröjan.

Ändå ville han själv inte sätta högre betyg än:

– Det gick helt okej! För att vara första matchen så var det bra. Jag kände mig pigg i benen och fysiskt kändes det också helt okej.

Vad var tuffast? Flåset för att isen är större?

– Nej, faktiskt inte för förvånande nog så kände jag mig ganska så fräsch fysiskt, sedan var det lite annorlunda, i positionering och så. Man får några extra tiondelssekunder med pucken och det kan tyckas vara bättre om man får fler alternativ (än på liten is där det går snabbare). Där borta har du oftast bara ett alternativ som rätt, det finns bara ett spelbart alternativ. Här har man en två-tre alternativ i stället, på grund av den där tiondelen. Men det är bara att anpassa sig efter rinken, säger Staffan Kronwall.

Och det blev ingen mjukstart direkt. Den nygamle DIF-backen spelade både pp, boxplay och fem mot fem. Speltiden stannade på 20:03 men ibland kändes det som att Staffan Kronwall spelade nonstop.

– Jo men det är jag ju van vid. Vi pratade innan också jag och Montén. Han sa att skrik till om du blir trött men jag kände aldrig att jag kom till den punkten där jag inte hade kräm i benen längre så det ska bli spännande att se hur långt det här kan bära (när man får upp vanan vid stor is) he, he.

Det var dessutom nära att Kronwall satte ett mål redan i sitt första byte, någon minut in i matchen:

– Ja men jag fick pucken lite långt fram och man får klaga på en passning, ha, ha, säger Kronwall med glimten i ögat och ett garv innan han fortsätter lite allvarligare:

– Närå men pucken kom lite för långt fram, jag tvingades lägga ett snabbt skott och blev ju upphakad också. Sedan hade jag ju en chans till i första, då kom jag in direkt från högerkanten, hoppar in och tvärnitar och la in pucken vid första axeln men pucken studsade på den (Lundströms axel) och ut. Det var synd, den kunde lika gärna ha studsat in…

Kronwall må ha missat mål men han var upphovet till en kollektiv lättnadens suck över hela Hovet när han i slutsekunderna fick tag i pucken och rensade ut den ur zonen. Och i samma veva fick se den glida ner mot Frölundas tomma kasse men tyvärr utanför.

Den rensningen säkrade Djurgårdens 3-2 seger och visst siktade han på att få in en kasse även om det bara var en handfull sekunder kvar när pucken gled förbi motståndarmålet:

– Ja det är klart! Jag vet ju att det är tom kasse och vi har inget att förlora. Det kunde inte bli icing, jag hade ingen framför mig som pucken kunde fastna eller studsa fel på så varför inte lägga pucken på målet? Men, men, det viktigaste var att vi tog tre poäng det kan vi behöva, konstaterar Kronwall.

(FOTO JOHANNA LUNDBERG)


För lika glad som han var över att vara tillbaka, lika arg var han på lagets spel:

– Jag är besviken på hur vi spelar. Jag tycket stundtals att vi trampade på och krigade bra stundtals i andra. Men annars var det för mycket slarv. Vi bjuder på ettan och sätter oss i en farlig sits på slutet när vi ger dem (Frölunda) för mycket utrymme.

Ge exempel på det där slarvet?

– Jo men vi har vårat styrspel men låter dem ända lägga en passning så att de kommer två mot en, det får bara inte hända. Vi ska ha folk på rätt sida men vi får lära oss av misstagen. Sedan är det nästan lite synd om Frölunda. Det syns på dem att de inte har självförtroendet, hade de haft det så hade de kanske utnyttjat våra misstag bättre och vunnit matchen. Ett annat lag med bättre självförtroende hade gjort det, säger Kronwall och fortsätter

– Sedan sätter vi oss i en situation på slutet där vi tar en utvisning i offensiv zon. Visst, sånt kan hända men inte med två minuter kvar av matchen! Då får det inte hända. Sedan, att vi sitter inför sista och säger att de kan komma ut hårt på slutet… det räcker inte att man säger det om man sedan låter de göra det. Vi vet ju att det är så det är, att de kommer komma då, det är ingen nyhet men vi spelar fast oss när vi borde spela enkelt och utnyttja att de måste chansa och anfalla. Så det finns gott om grejer att jobba på, jag är glad att vi vann ändå!

Och visst hörde han när klacken bland annat sjöng ”Ragnarssons järnkaminer, Staffan Kronwalls järnkaminer” och ”Finns bara en Staffan Kronwall…”

– Ja det är klart och det var rysningar ända från nationalsången. Den var underbar att höra och sedan fick jag rysningar (av glädje) av klacken. När man får höra ett par tusen som sjunger ens namn så är det speciellt, helt klart.

Vad var roligast på hela matchen annars?

– Hela inramningen, för här är det lite sån. Säga vad man vill om hockey där borta men här är det speciellt. Det kanske sitter dubbelt så många, runt 20 000 på läktaren men den här publiken låter tio gånger mer än de gör där och hela den här inramningen är så väldigt speciell. Jag har längtat efter den.