Tålamod!

Tålamod – känns som ordet den här hösten för Stockholmslagen.

Starten har ju varit allt annat än rolig och tabelläget är ingen hit för något av de tre lagen, inte ens för SSK som nu är uppe på slutspelsplats, men då med en match mer spelad än de fyra lag som man har efter sig.

Vill man se det positiva – och det vill jag – så är det faktiskt bara fyra poäng som skiljer mellan Djurgården på tolfte plats och Frölunda på sjätte platsen. För AIK är gapet bara två pinnar och för SSK bara en (även om även Frölunda har en match färre spelad än SSK).

Men min poäng är att det finns hopp om en anständig höst för alla tre.

Djurgården har så här långt bara spelat som man ska i en av sex matcher – premiärmatchen.

Det finns så otroligt mycket mer där att plocka ut.

Och jag har svårt att se att ingen i laget vill göra det, Djurgården kommer att höja sig.

Kommer dessutom Marcus Nilson in – vilket jag tror han gör även om det inte är helt klart än – så ökar konkurrensen och sätter lite eld i baken på de forwards som inte sett helt hundra ut så här långt.

AIK har växt match för match. Från att ha stått och sett på i första matchen har man – för varje byte – tagit kliv framåt och jag tror fortfarande att mitt tips om en tionde plats kommer att hålla.

SSK har haft enorma problem att göra mål på alla sina chanser men det är många nya spelare som ska in i systemet. Och det tar sin lilla tid det med. Det är inget som går att träna ihop på ett par augustiveckor, alla nya spelare måste spelas in i systemet och jag tycker det har sett bättre ut de senaste matcherna.

Alltså.

Det finns hopp.

Visst, det finns saker som måste bli bättre också.

Det känns lustigt nog som att alla tre lagens problem börjat långt ner på isen.

Och då tänker jag inte på målvakterna.

Det ska ju fan var målvakt i ett lag som inte gör mål framåt.

Visst, det finns alltid mål som en målvakt ”borde” ha tagit och varken AIK:s, Djurgårdens eller SSK:s målvakter har stått på huvudet i samtliga matcher som har spelats.
En och annan tavla har målats in.

Å andra sidan… så har man i ärlighetens namn inte få så jättemycket hjälp heller.

Plus att det som sagt brustit framåt.

Om utespelarna gjorde sitt och gjort fler mål så skulle en blooper som den Ridderwall gjorde vid 0-2 i torsdags inte göra så mycket.
Men mäktar utespelarna inte med mer än 1-2 mål framåt per match, då blir det kärvt för samtliga i laget.

AIK har bara gjort 13 mål på sex matcher, Djurgården likadant, SSK har gjort  futtiga14 mål på sju matcher. Det är inte att hjälpa laget att vinna. Målchanser finns, det är inte där det brister.

Alla tre lagen har problem med uppspelen – förstapassen sitter inte där de ska, man lyckas inte bygga upp anfallen med tung press och får inte till det där trycket som suger musten ur motståndarna. Och när det  brister i egen zon så brister det oftast också i offensiven när man väl tar sig över på andra sidan.

Men – det går ju att rätta till och det jobbas på det i samtliga 08-lag.

Det finns hopp.

Jag hoppas alla fans ser det.

*****

Blir en intressant vecka för DIF på många sätt - inte bara för att man nu måste börja kliva uppåt i tabellen.

Jag har inte hunnit ringa något i dag söndag, tog mig en ledig dag och fixade lite av ”det där jag borde ha gjort hemma för länge sedan” listan.

Men besked om Marcus Nilson borde ramla in måndag, tisdag.

Besked om Staffan Kronwall, kan ta lite längre. Eller så ger sig Calgary fortare än man anar, Vi får se. Obs att det lika gärna kan bli AHL och Abbottsford för hans del. Jag vet att Staffan jobbar hårt på att komma närmare familjen och han har låtit positiv när jag har frågat lite i veckan MEN Calgary bestämmer. Glöm inte det!

AIK får in Josh MacNevin i truppen redan på tisdag mot Luleå.

SSK jagar vidare efter en förstärkning. Vet inte om det hänt något där i helgen men nu gör sig  NHL-lagen av med spelare i parti och minut. Ska det hända något i jakten på den beryktade ”spetsforwarden”  så är väl NU en bra tidpunkt.