torsdag 17 november 2011

Bemström: " När det gäller min smärtgräns så är den ganska hög"


 (Bemström på isen under hösten. FOTO GUSTAF BRUNDIN)

Senan i axeln gick av redan den 17 september, då SSK mötte Skellefteå i en träningsmatch. Efter en höst av smärta är Stefan Bemström nu tvungen att göra något åt sin skada. Men hur har han kunnat spela vidare hela hösten?

– Jag spelade några byten då i andra, men hade väldigt ont och sedan klev jag ju av matchen. Men när det gäller min smärtgräns så är den ganska hög. Där har du en snabb och ärlig förklaring, konstaterar Bemström.


Och fortsätter:
– Jag skulle kunna ligga där ute på isen hur mycket som helst och vrida mig under en säsong men kan jag ta mig till båset själv så gör jag det. Jag är inte som Yared Hagos som slänger klubba, handskar, tröja, allt så får han får en smäll. Men det är olika hur man reagerar.

Självklart har han haft ont hela hösten.
– Det har jag. Men vi har ju tagit hand om axeln också, har försökt göra något åt den genom rehabträning och så och har på senare tid även kontaktat en sjukgymnast. Men efter att vi hade gjort röntgen så visade den det här där vi är idag.

SSKs läkare Thomas Hopfgarten säger i Länstidningen att senan i axeln är av och mest troligt måste ”sys operativt”. Men innan det beslutet tas ska Stefan Bemström få träffa en specialist.
Han kommer inte spela mot Oskarshamn, men är lite osäker på själv vad som händer sedan. Det blir att ta det match för match och agera utifrån den information han får av SSK:s läkare framöver.

Man kan ju undra varför det här upptäcks först nu men det är ju det här med smärtgräns. Vissa tål mer än andra. Bemström tål väldigt mycket.
– Jag har kunnat spela men har av förståeliga skäl haft väldigt ont också. Men vi har bestämt oss för att jag skulle spela de har matcherna. De (SSK) har frågat mig om de är okej och jag har sagt hela tiden att det är okej. Det bästa för mig hade kanske varit att säga att jag har för ont för att spela, men jag är inte född så! Och det är lite lätt för andra att veta hur ont man har då.

Men har du kört med värsta galna smärtan nu hela hösten?
– Nej inte värsta, galna så utan jag har varit lite begränsad i vissa fall och så. Det är väl mer så, att jag inte har kunnat agera som man har gjort förr i alla situationer. Och man ligger på nätterna och har svårt, nu när man har fått redan på att en sena har gått av så förstår man varför. Men man har legat på nätterna och har behövt flytta på sig när man har legat för länge i samma ställning och så.

När har det gjort mest ont? Under eller mellan matcherna?
– Det har väl varit de gånger jag inte själv har haft kontroll över min axel. Oftast så kan man ha det, dels genom att man vänjer sig vid att spela med smärtan men också genom att man tar hjälp av andra kroppsdelar i olika situationer och så. Det som gör ondast är om jag måste göra något som inte är bra för axeln, då kan det göra väldigt ont ett tag, men sedan går den smärtan över igen och sedan gör det inte så ont.

Men du har ändå ständig värk?
– Ja men det är ju som jag brukar säga, att vem på den här nivån spelar hela tiden med en fräsch kropp? Alla har ont, det är antingen här eller där eller så är man tung i benen någon dag. Det är kanske 10-15 matcher på en säsong när man är helt fräsch. Annars har man ordentligt värk eller något däremellan, säger Bemström och fortsätter:

– Jag har ju inte vetat vad som var fel heller. Hade jag vetat att en sena var av så hade jag inte spelat kanske men nu har vi försökt, med rehab, att få upp kraften i muskulaturen vid sidan om det här området och jag har fått upp kraften till viss nivå. Men när det inte gav med sig, när det inte blev bättre så kände jag att jag måste ta nästa steg.

Som utomstående kan man ju känna vissa farhågor att det här är något som kan ge men framöver men Bemström vill hellre vara positiv och ser det inte så, riktigt.

– Det är väl ett av prisen man får betala när man spelar hockey på den här nivån en bit upp i åren, att vissa kroppsdelar är lite slitna men det blir ju påfrestningar varje dag. Och jag har aldrig tänkt i de banorna att det skulle vara ett problem, eller att jag skulle vilja ge upp det roligaste som jag vet redan nu bara för att jag borde tänka att min kropp nog hade mått bäst av att sluta när man var 32, säger SSK-backen och fortsätter:

– Man tänker ju att man får göra det roligaste som finns, man får göra det man själv tycker är roligast, då kör man på det. Sedan när det kommer större grejer som de här så kanske man får en tankeställare att man kanske måste åtgärda det för att ha styrkan kvar i armen i framtiden och då blir beslutet att åtgärda skadan. Men jag har haft turen med mig också, jag har inte haft så stora skador i karriären utan har fått möjlighet att göra det roligast som finns och därför har det aldrig varit några konstigheter att köra på heller.

 Hur känns det nu då?
– Ja det är ju inte roligt att få det här beskedet så klart men nu har jag fått lite svart på vitt vad det är, har fått veta vad det är och det är klart att det är ett jobbigt besked att få men på något sätt så har jag i alla fall inte varit den som gått runt och sagt att jag har ont utan att ha det. Det finns något bakom det.

När han får träffa en specialist är inte bestämt ännu och inte heller hur det blir med spel framöver. Det han vet är att det inte blir någon match för honom på fredag mot Oskarshamn. Men då är han ändå i hallen. Så klart.

– Inte sitter jag hemma i alla fall! Jag åker ner till grabbarna så klart. Det finns inget annat för mig.

8 kommentarer:

Anonym sa...

vilken hjälte !!

Anonym sa...

Hjälte!

Anonym sa...

Man blir nästan tårögd faktiskt!

Anonym sa...

Hjälteeee!!!

Kimmen sa...

Meste SSK:aren genom tiderna! Vilken krigare! Önskar Lycka till Stefan!

Marie Hallman sa...

anonym x 4 och Kimmen: Ja jag håller tummarna för att det går att laga utan att han tvingas sluta OCH inte minst att han slipper framtida men efter karriären!!

BigDan sa...

Stor-Bemis är en riktig hjälte, upp med tröjan i taket när han lägger av!

SSK1902alltid sa...

Ja verkligen, en sann hjälte. Det finns inga andra alternativ än att hissa #22 när det är dags.