HV71 var för starka, nu är läget minst sagt svettigt för AIK

(FOTO JESPER ZERMAN)

HV71 hemma och HV71 borta. Det var egentligen ett drömupplägg för AIK som vid två trepoängssegrar hade gått förbi i tabellen och därmed kopplat ett grepp på Jönköpingslaget mentalt.

Nu blev det noll poäng, HV kunde koppla ett mentalt grepp på AIK och istället för fyra pinnar upp är det nu åtta poäng. Det ryktas om en ny tränare i Pelle Bäckman. Hur det än är med det så hoppas jag klubb/lagledningen tar tag i förberedelserna inför Kvalserien nu.

Visst. Det är 18 omgångar kvar och 54 poäng kvar att spela om men AIK måste nu vinna tre matcher fler än HV71 och spela lika i 15 omgångar.  Jag har gärna fel här  - jag hoppas jag har fel och att AIK bevisar motsatsen serien ut nu-  men jag ser just nu ingenting som talar för att det ska gå. Tyvärr.

Daniel Larsson sliter som en galärslav i målet men han kan inte göra målen också och AIKs  målfacit på de senaste sex matcherna är  1-1-2-1-3-1 det vill säga nio mål på sex matcher. Det håller inte.

Om AIK skulle kunna spela som man gjorde i första halvan av matchen mot HV i torsdags skulle det inte finnas några anledningar till oro. Problemet är att AIK inte orkar spela så. Man har en spelidé som går ut på snabba fötter, intensitet och aggressivitet men man orkar inte.

Om det är fysiken det är fel på, om det är mentalt tungt och därför man klappar ihop, om det är skadorna kanske som gör att folk får spela mer än de orkar som ställer till det,  det vet jag inte. Men alla som har sett AIK spela vet att de orkar inte. En och annan spelare orkar – ja. Men som lag? Nej.

Det spel AIK vill spela håller i en, möjligen två perioder men tre? Ytterst sällan. Man kämpar man försöker, man är nästan med, obs nästan sedan kommer oftast kallduschen och det är game over. Det är den bistra verkligheten. Det är bara sätta sig ner och titta igenom matcherna så ser ni hur det ser ut.

Dags alltså att bita i det sura äpplet och börja planera för Kvalserien nu. Skulle det visa sig att det löser sig ändå. Fine. Men komma till Kvalserien oförberedda är det sämsta man kan göra så börja jobba på en plan B så det finns en om ni hamnar där.

Jag har inga vetenskapliga bevis för det här men min känsla efter att ha sett ett antal kvalserier är att de senaste åren har lagen som hunnit smälta besvikelsen och ladda om för kvalserien klarat sig kvar i SHL medan de som förnekat att de skulle hamna där och som har gått in i kvalserien i ett mentalt tillstånd av kaos och besvikelse har åkt ut.

Djurgården är ett exempel på det senare, Timrå förra året likaså. Timrå kvar ju i kvalserien året innan också och höll sig kvar då. Orsak? Man var färdigdeppade, omladdade och tog det som en kul utmaning. Förra året hölls hoppet om att slippa vid liv in i det sista, det gick inte sedan orkade man inte ladda om mentalt.

Nu menar jag inte att AIK ska ge upp på något sätt. Verkligen inte, självklart ska man gå för fullt  serien ut. Men ställer man in sig på att det kan bli en kvalserie så hinner man ladda om, man hinner hitta nytt fokus och vem vet, kanske till och med spela sig till en plats ovanför strecket av bara farten när man kan släppa på den mentala handbromsen och bara köra istället för att jaga med ström i klubban. Nu säger ju alla- i alla fall officiellt – att stämningen är bra i laget. Bra så men jag lovar, ju fler matcher man förlorar nu ju värre blir det och då gäller det att ta tag i deppen och vända den till en revanschlusta och se möjligheterna i kvalserien istället för att ha eländet och det mentala spöket  hängande över sig.

***

Ljuspunkter mot HV71 under lördagen (jo det finns oftast någon)

      Victor Ekarv som gjorde sitt första SHL-mål i karriären. Han, Spångberg och Lindqvist har haft lättast fötter, minst tyngd på axlarna och mest kreativitet av alla de här senaste matcherna. Har bara fått spela sporadiskt. Läge för mer speltid kanske? Han går ju bara in och köööör och kan kanske dra med sig någon eller några.

     Oscar Steen och twinsen som alla tre jobbar kopiöst.

  

     Daniel Larsson. Utan honom hade det varit ännu fler mål bakåt. Får oftast ingen hjälp men kämpar emot så gott det bara går.

       Patric Blomdahl som visar varför han är lagkapten. Står upp även i motgång. Bra Patric!

***

Så här sa föresten Patric Blomdahl i C-more

”Jag vägrar ge upp! Vi måste komma till jobbet i morgon också och sluta tycka synd om oss själva. Idag tycker  jag att det är lite… HV71 kommer ut med större självförtroende precis som vi gjorde i förra matchen. I dag är vi försiktiga, tar inte för oss. Vi gör det bättre i andra men vi räcker inte till. Vi har pp och lägen men vi räcker inte till.”

En klockren analys om ni frågar mig!

Blomdahl fick även frågor om Pelle Bäckman och sa att de uppgifterna ”kom som en nyhet för mig” samt svarade på frågan om spelarna diskuterat ett tränarbyte med orden ”nej ingenting alls”.