"Vi måste våga mer"

(Aspeqvist. FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)

Sjunde raka förlusten för AIK. Men också ett besked om att KHL-meriterade backen Guntis Galvins skrivit på.

– Det är alltid kul att få in nya spelare sådär men jag vet inget om honom mer än det du sa nu till mig nu, att han är offensiv allroundback med bra skott och bra förstapass, säger Christopher Aspeqvist och tillägger:

– Det blir bra få in en kille med bra förstapass, mycket energi och … vi tar emot honom med öppna armar. Men just nu är man mest ledsen och tycker det är jobbigt att vi förlorar och sådär.

Vad kan Galvins betyda för backspelet?

– Vi får in en skicklig back, en bra skridskoåkare. Det behövs, säger Aspeqvist.

Och det har AIK-backen helt rätt i. AIK har både problem med en svag defensiv och med en offensiv som ofta hamnar i ett ingenting då laget har svårt att få upp spelet, då hela laget inte följer upp och då man ofta överger Daniel Larsson i det egna målet:

– Ja det är klart att vi måste hjälpa honom mer. Vi måste bli tuffare framför båda målen tycker jag. Och man får mer utdelning om man skjuter så vi måste skjuta mer och ha mer trafik där, vara tuffare. Nu räddar Danne oss hela tiden. Sedan måste vi minska gapet mellan backar och forwards. Det är det som är vårt problem. De får komma med mycket fart i mittzonen och då gäller det att vi vågar stå upp, att vi trycka upp och det. Vi snackar ju om att stå upp på blålinjen så vi är medvetna om det och vi får bra backchecking hem men ibland backar vi hem bara för att sejfa och jag vet inte varför vi sejfar. Vi har ju lägen att stå upp i men…

Varför blir det såna luckor då? Och frilägen förutom att de är snabba och har bra passningsspel, men det är ju inte bara i dag det händer?

– Nä precis och jag vet inte riktigt men vi snackade om att gå upp på deras forwards och liga lite nära. Att ligga nära alla lagens forwards, i ryggen på dem så att de inte kan få sina passningar men i och med att vi har sejfat och gått bort oss lite ibland så har de fått ytor och fått komma i full fart medan vi står stillastående i mittzonen. Men det gäller ju att vi har bra fart hem också. Det är nyckeln att åka mycket skridskor. Står vi bara och backar och väntar på att de ska göra någonting så kommer de att åka igenom varje gång.

Ibland känns det som att ni inte vågar hänga med upp, att ni är för rädda för att de ska vända och komma ner mot er utan att ni hinner med men då lämnar man ju å andra sidan mittzonen fri?

– Ja och det är klart att vi måste våga mer. Vi ligger ju för fan sist, vi har inget att förlora. Vi måste ju våga försöka. Tycker jag. Nu gör vi ju inte mål heller så vi måste våga mer, måste hänga med i anfallen, tar några risker ibland. Vi har ändå alltid en gubbe hem. Sedan blir det att man sejfar hem ibland för att, man är rädd att någon tappar pucken vid blå och då vill man inte vara längst ner i hörnet och försöka hinna jobba hem. Det är väl en avvägning, att man ska våga gå i rätt lägen.

Vad är det som gör att backspelet inte har funkat alls för er den här säsongen?

– Jag vet faktiskt inte. Det har varit mycket skador och vi… vi måste lira lite smartare. Ha bättre förstapass, ta med pucken upp med fart. Göra det där enkla istället för att vara stillastående och passa varandra. Ta upp pucken med fart och hitta centern i mitten. Det är inte så svårt egentligen.

Men ni gör det svårt för er själva på något vis?

– Ja precis. Vi skickar pucken i rundeln, till folk som får en gubbe i ryggen och då är bara rullningen i gång liksom.

Och ofta när ni väl får upp pucken så går ni ut mot hörnet istället för mot mål. Som att ni väntar på att de andra ska komma men de kommer ju aldrig? De stannar ju någonstans halvvägs?

– Ja, när vi väl skickar pucken så är det inte tillräckligt hårt. Vi får lägga icing. Det är ju inte förbjudet att lägga en icing. Du ser ju Luleå i dag. De chippar varenda puck, även om de gör det bra. Men vi måste lira enkelt på så vis att vi drar en riktig icing så den går hela vägen ner till andra zonen och få en tekning. När vi väl gör det så lägger vi lite myror och sätter våra forwards i skiten och sådär. Då är det bättre att frysa pucken och vänta tills hjälpen kommer.

Första perioden hemma mot HV71 i förra veckan, vinner ni skotten i med 23-9. Ni ser grymt bra ut och gör även en bra andraperiod. Varför är det så svårt att spela på det sättet jämt? Det var ju hur bra spel som helst?

– Ja och det som hände då tror jag var att vi sejfade när vi ledde. Vi vågade inte vinna om man säger så. Nu leder vi tänkte vi och så tänker man att nu får vi inte tappa det här i stället för att gasa på.

Men varför är det så svårt att ha det spelet varje match? Är det jobbigt fysiskt eller?

– Nej för fan. Det orkar vi. Det vi gjorde var att vi la en enkel pass, att vi la en dump, alltså checkade hårt, tacklade. I dag vinner vi inte en tackling i första perioden, de vann ju allt. Det var ju inget gruff ingenting. Så som vi spelade mot HV71 två första perioderna. Där var vi jobbiga AIK, där var vi jobbiga.

Så hur ska ni hitta tillbaka till det spelet ni hade då mot HV71 igen då?

– Vi måste bli tuffare ändå, framför mål. Vi måste spela enklare när vi ska lira enklare och spela svårare när det går att spela svårare. Vi ska chippa ner… när vi dumpar idag kändes det som att vi dumpade till dem så att de fick vända upp och få hela banan istället för att göra det svårt för dem och dumpa den i rundeln där vi vet att två grabbar sticker på andra hörnet. Det är så enkla grejer som vi gör och som vi gjorde (första två perioderna hemma) mot HV.

Men det blir aldrig så?

– Nej jag vet inte varför jag vet inte riktigt vad grejen är. Jag är bara så lack och less på att förlora. Någon gång måste det ju vända!