"Jag kände att vi var på gång"

(Ljungh. FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE/ARKIV)

Tredje mötet mot Mora, tredje krysset. Men också första segern. Efter en suddenförlust i första mötet, en strafförlust i andra så fick Djurgården nu fira en straffseger mot Dalalaget.

Ibland kan ett kryss vara kul, även om det råkar vara säsongens fjortonde kryss.

– Jomen glad, det ska man vara när man har hämtat upp ett tvåmålsunderläge i tredje. Det tycker jag, säger Markus Ljungh till bloggen.

Och det har han helt rätt i. När Mora gjorde 2-0 efter 2.33 av tredje och sedan fyllde på med 3-1 efter 7.10 (Marcus Sörensen hann sticka emellan med en reducering 3.04 i samma period) såg Mora ut att ha kopplat greppet. Djurgården såg stressade ut, fokuserade på fel saker och hamnade allmänt fel.

Men 3-1-målet fick Joakim Eriksson att ta till orda:

– Han skrek att det är gott om tid kvar, börja inte klanta till det med efterslängar och skit utan satsa mer kraft på att gå framåt, berättade Djurgårdstränaren Tony Zabel i Viasat hockey.

Markus Ljungh hörde inte ett ord av vad lagkaptenen skrek men även han kände att nu, nu vänder det.

– Jag kände i och för sig redan när vi gjorde 2-1 att nu är vi med. Och även när de gjorde 3-1 så kände jag att då var vi på gång och att det var mycket tid kvar på perioden, så jag kände att vi var på gång, sedan fick vi två snabba mål. Det var skönt.

Michael Holmqvist reducerade efter 9.46 av tredje perioden till 3-2. Bara 21 sekunder senare ringde det igen. Den här gången med Markus Ljungh som målskytt:

 – Vi spelade fyra mot fyra, Steve (Saviano) forecheckade i hörnet, så studsar pucken ut till mig. Jag höll i pucken och såg en lucka vid bortre stolpen, så satte jag den där lågt. Det var kul!

Hur kan det bli en sån vändning?

– Oj jag vet inte men vi satt i alla fall inte i utvisningsbåset då... Vi fick väl ner puckarna djupt och vann dem på så sätt. Vi skapade lite tryck på kassen, vann tekningarna i anfallszonen och så lade vi mycket på mål och fick returerna att bli kvar i anfallszonen. Vi spelade bra i mittzonen då och täckte bättre än vi hade gjort de två första perioderna då de fick slå sina långa pass som de så gärna vill göra.

”Honken” hade ju en sjukt bra chans också då han lade pucken bakom målvakten men sedan strök den utsidan av stolpen istället för att gå in?

– Ja det var ju synd, med lite tur där så hade vi fått med oss trepoäng!

Apropå tur och otur så var det ju faktiskt både Philip Holm och sedan Steve Saviano som låg bakom Moras 1-0 mål genom att göra självmål ihop?

– Ja det var otur men vi hade en del utvisningar i den perioden också och man kände ju att fan… inget gick vår väg där så det självmålet kan man väl summera den perioden med. Men det är sånt som händer.

Matchen kom till slut att avgöras på straffar. Mattias Kallin, Joakim Hagelin och Marcus Sörensen lade Djurgårdens straffar, Mattias Beck, Christopher Fish och Mikael Zettergren lade Moras men det var bara Hagelins som lyckades sega sig in i mål efter att ha studsat över den på mage liggande Mantas Armalis ena benskydd, landat framför mållinjen och sakta gliiiidit in i mål.

– Jag trodde ju att det var mål direkt från början, att den studsade in och över direkt men sedan såg jag att de stod och tittade bakom målet ett tag. Så det var väl tur där med.

Segern var Djurgårdens sjätte på åtta matcher i HockeyAllsvenskan och det var ett glatt gäng på väg hem i bussen från Mora. Ljungh bjöd gärna på sig själv när han berättade om den kanske dråpligaste sekvensen i matchen, den där han hade friläge – med ryggen mot målet förvisso – och landade på baken.

– Alltså… Jag stod ju på vänster ben med klubban mot målet så fick jag pucken på höger sida, då skulle jag över med pucken och ta den med forehand. Då blev det helt fel. Ha, ha. Det såg lite kul ut på reprisen så det måste ha varit roligt för publiken…