Rudslätt: "Äntligen!"

 

(Daniel Rudslätt och Rasmus var glada efter tre pinnar och det där efterlängtade målet. Foto:www.hockeymedmariehallman.se)

Som både han själv och fansen har väntat. Men nu så kom första målet.

Eller som Gert Fylking brukar säga – äntligen!

– Ja, ha ha, äntligen! Verkligen. Det har tagit ett tag men nu gick den in i öppet mål i alla fall, säger Daniel Rudslätt som satte spiken i Skellefteåkistan med sitt 4-2 mål i tom kasse.

Men han hade faktiskt två chanser på sig att göra mål i tom bur. Men missade den första:

– Ja jag missade ju den bästa! Men de har ju världens största back därbak som ställde sig i vägen. Han är större än målvakten nästan den här Majesky - tror jag att han heter.

Vad hann du tänka?

- Jamen... alltså hade de vänt och kvitterat där så vet jag inte vad jag hade gjort, nu blev det inte så men man blir ju. säger Rudslätt och skakar på huvudet. Om än med ett leende och en glimt i ögat.

För Rudslätt hade även en riktig kalaschans i första då han fick en indianare till skänks av en Skellefteåspelare:

– Ja det var bara att tacka och ta emot, hans klubba gick väl av eller något. Sedan sköt jag mellan benen på målvakten och ut. Den gick ändå ut där och ... ja vad ska man säga?! Säger Rudslätt med ett skratt.

Din tanke då när det hände?

– Ja vad tänker man... jag har missat så många såna lägen i år så äh, det vara bara att fortsätta köra. Och till slut kom målet det var skönt. Målet kom i ett viktigt läge också (AIK hade 3-2 oh Skellefteå pressade på som galna, Maries anm) så det kändes skönt att få sätta den.

Du har fått en del kritik för de uteblivna målen tidigare, vad har du känt och tänkt om det?

– Nä men det är klart att för självförtroendet så är det inte bra när man inte bidrar offensivt med mål och så men laget har gått så bra, det är kul att spela hockey i AIK nu och vi har ett bra go i gänget så det har känts bra ändå. Sedan är självförtroende en färskvara så självklart har det inte varit bra får se om det kan bli bättre nu då.

Ja, släpper det nu?

– Oj det är en svår fråga men jag får jobba på så … alltid släpper det väl någon gång, sedan får man ju bidra på sitt sätt... när det har gått tungt för mig så jag har jag försökt bidra på andra sätt, jag har varit inne och dödat utvisningar bra och så det är ju också något som man kan ta med sig. Sedan är det bara att fortsätta jobba hårt, till slut så sitter den stolpe in, ha, ha.