"Alla i laget måste fortsätta driva på varandra"

(Mario Valery Trabucco gjorde comeback. FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)

SSK gjorde allt rätt i en period. Spelade enkelt, höll ihop laget, åkte, åkte, åkte, hade bra kommunikation och tog ledningen med 2-0. Sedan blev det paus. 18 minuter senare kom ett förändrat SSK ut och hade glömt helt vad som gav dem ledningen i första.

– Ja tyvärr. Det är sånt som kan hända i hockey emellanåt. Man blir för övertaggad, vill för mycket och gör för svåra saker eller så håller man för hårt i klubban och vågar inte ösa på för att man så väldigt gärna vill hålla fast vid den ledningen man har tagit och blir rädd att man ska tappa den, säger Mario Valery Trabucco.

När Asplöven dessutom reducerade till 2-1, efter att Martin Hellgren fått stå och mata på returer tills pucken gick in checkade självförtroendet ut och lämnade byggnaden. Och så var SSK tillbaka på rutan ett. Okej, inte helt, då det fanns bra stunder även i andra och tredje perioderna men att självförtroendet bara försvann var uppenbart. Plötsligt blev det enkla enormt svårt och där SSK sköt och jagade mål, rullade allt bara på för gästerna som nu ägde matchen och lekte in fem mål till.

– Ja jag kan inte tala för allihop och säga att det blev precis så för alla men det där är också något som kan hända ett lag i hockey. Och i dag var det inte vår dag på något vis. När de väl hade gjort sitt första mål så blev det som en slags negativ snöbollseffekt. Men det är ju upp till oss spelare att hålla ihop gruppen som ett lag även då- vi leder ju trots allt efter 2-1-målet, men det ville sig inte och pucken studsar verkligen inte vår väg heller, säger Trabucco.

Hur gör man för att komma tillbaka till spelet i första?

– Vi måste bara se till att hålla skärpan uppe i pauserna, att ha en bra kommunikation inom laget och hålla ihop gruppen. Och har vi 2-0 så är det vårt eget ansvar att se till att gruppen inte nöjer sig med det utan alla i laget måste fortsätta driva på varandra och hålla uppe spelet, det är det som är hockey. Motståndarna kommer att ösa på för att göra mål de också och då kan vi inte bara luta oss tillbaka eller backa hem och slå ifrån oss utan då måste vi fortsätta utmana och ta för oss framåt.

Kan du förklara för fansen vad som händer i skallen när allt bara rasar?

– Det är svårt att förklara men det händer alla då och då. Plötsligt så går luften bara ur laget men då är det viktigt att alla ändå försöker fortsätta ösa på, att man är positiv inom gruppen och pushar alla att jobba vidare och det var en något vi inte lyckades så bra med i dag som man kan önska.

Vad kunde ni ha gjort annorlunda när raset kom?

– Vi måste prata mer inom laget, vi måste stötta varandra bättre. En del människor kan tappa tron på det de själva håller på med om det går emot och då måste vi som lag finnas där för att peppa varandra och se till att spelet hålls uppe. Det handlar enbart om momentum och nu blev det som att vi tappade det en stund där och då föll allt ihop istället för att vi lyckades hålla energin uppe. Jag säger inte att vi gav upp, det gjorde vi absolut inte utan vi jobbade hårt, men det funkade inte som vi ville där, säger Mario Valery Trabucco.

En märklig detalj i spelet är att Asplöven fick momentum och blev extra taggade när Simon Olsson rullades ut på bår och Tomas Bokros fick matchstraff medan SSK inte alls fick samma taggning när Marcus Bohman satte in en risig tackling, blindside, på icke puckförande Jesper Thörnberg som fick hjärnskakning och klev av efter att ha försökt fortsätta.

– Ja, jag såg inte tacklingen (på Olsson) men såna där saker kan påverka ett lag väldigt olika. För oss blev det konstigt idag. Ibland när en lagkamrat blir skadad så får det andra i laget att tvivla på sig själv och då börjar man gömma sig i hörnorna, samtidigt kan det bli tvärtom och att man reagerar med att ta ett steg framåt och bygga från det men det här var uppenbarligen inte vår dag alls.

Kunde du känna att alla i laget bara ”neeeeeej inte nu igen” när Asplöven började göra mål?

– Nej, absolut inte. Utan det handlar mer om hur hela laget driver på varandra. Det är ändå ett lagspel och vad resultatet blir beror mycket på hur hela laget hanterar en tillfällig motgång i matchen. Nu gjorde vi en del individuella misstag, en del riktigt dumma misstag, och det kostade tyvärr oss segern.

Det är lite över två månader sedan som den kanadensiske SSK-forwarden fastnade med skridskon i isen och vred till foten i en träningsmatch mot Leksand. Lördagens match mot Asplöven var den första sedan dess och comebacken kändes:

– Bra men ändå inte när det blev som det blev. Jag önskar att vi hade kunnat ta en vinst i dag också, men, men…

Hur tycker du att comebacken gick för dig personligen? Du träffade stolpen precis före Asplöven gjorde 2-4 såg jag!

– Ja, jag träffade stolpen… men jag kände mig inte helt redo för spel faktiskt. Och hängde inte med riktigt. Det är två månader sedan jag spelade match senast så det är ett tag sedan och det märks. Foten var det inga problem med, den var helt och klar att spela med, men när du inte har spelat på så länge samtidigt som de andra dragit igång seriespelet, så hamnar man lite på efterkälken mot de som har spelat hela tiden och det gör att du tappar lite i tajming. Men det löser sig, jag kommer komma ifatt bara jag tränar på hårt nu och förhoppningsvis så tar vi en vinst i nästa match i stället.

Det såg inte ut som du hade några jätteproblem med tajmingen?

– Inte? Ha, ha, okej men jag lovar att det kändes så. Verkligen. Men jag hoppas och tror att jag kommer ifatt de andra med tajming och sånt snart.

Nyförvärvet Philip DeSimone satt på pressläktaren under matchen, i väntan på att alla papper ska bli klara. Det är de förhoppningsvis till nästa match, hemma mot Rögle på onsdag.

Då vill han gärna spela tillsammans med Trabucco och Gregoire som han spelat mot under flera år tidigare under karriären och då han känner att de tre hittar varandra bra (se fotnot nedan). SSK- tränaren Anders Sörensen är inne på samma sak och Trabucco med:

– Absolut, det skulle kunna funka bra! Han (DeSimone) är en riktigt bra spelare och har sett bra ut på de träningar där han har varit med. En sån kedja skulle absolut kunna vara en del i att lyfta laget men vi får se vad tränaren säger på måndag.

Men tror du som han att ni kan dra nytta av att ha mött varandra mycket förr?

– Ja, absolut, det blir samma effekt som om man spelar med någon man har jämsides i hela ens liv, som Sedinarna. Man vet var den andra killen är, hur han åker, var han vill ha pucken och så vidare. Nu har vi visserligen varit motståndare men man har ändå lärt sig varandra genom alla möten. Sedan spelar vi lite samma nordamerikanska spel också så det skulle dels hjälpa honom att komma in i spelet och dels bli ett lyft för hela laget. Det skulle under lätta för honom, att få ha några engelsktalande med sig i sin kedja också, så att han kan komma in i spelet här snabbare.

(Fotnot: Jag har gjort en intervju med Philip DeSimone om bland annat det här, lägger ut den någon gång under söndagen. För trött nu!)