Krönika: Jobba,jobba, jobba, jobba, jobba

Johan Strömwall har fått lämna. Är problemet löst nu? Nej verkligen inte. Det kommer krävas värvningar och kanske en förändrad självbild – hos både spelare och fans för att vända det här.

Vad jag menar med annan självbild kan ni läsa längre ner för hur man än vänder och vrider på det. SSK:s trupp är ett till stora delar ungt och oerfaret lag. Det kanske inte har gått in hos alla fans men så är det.

Det såg spännande och bra ut på försäsongen när Jason Gregoire och Mario Valery Trabucco hade lekstuga i några av träningsmatcherna. Men när serien drar igång har det avslöjats obarmhärtigt att SSK har ett för dagen svagare lag än man hade i våras.

Visst kan SSK växa som lag men då måste man skaffa sig en annan självbild än den man har idag. Då måste alla inse att SSK inte kommer lira sig till några poäng den här säsongen, man kommer tvingas slita röven av sig för att få några.

Ett återkommande problem i höst har stavats uppspelen. Modern hockey bygger på spelskickliga backar som kan vara motorn i anfallet när man anfaller sammanhållet som ett lag.

Ett sånt anfall kräver snabba fötter, det vill säga snabba backar, som samtidigt är rejäla i spelet åt båda håll – tvåvägsbackar som de brukar kallas.

Och det har tyvärr visat sig att de backar som SSK har värvat inte fyller luckorna efter flera av de som var tongivande förra säsongen och som nu har lämnat.

Alla har potential men just nu är till exempel Alexander Rindal för oerfaren, och inte tillräcklig stark i sin skridskoåkning.

Jake Marto – som ändå varit en av SSKs bästa backar – har inte den offensiva spets som till exempel Andreas Hjelm hade.

Victor Lööv var en dimension bättre än Tomas Bokros som även han varit okej men samtidigt för oerfaren för att vara den tvåvägsspets som SSK behöver.

Fredrik Sonntag  är bra – men har varit skadad och har inte kunnat spela, det har blivit en tung jobspost för SSK.

Offensiva spetsspelare som Ziga Jeglic och Nylanders har inte ersatts och man kan tycka vad f-n man vill om Micke Nylander om person men han var likförbannat i poängtopp – trots väldigt många färre spelare i laget under sin tid i SSK. Lill-Nyllet bidrog även han med poäng på ett sätt som SSK inte har hittat någon ersättare till.

Visst - SSK har underbara talangen David Pastrnak. Problemet är bara att när den rutinerade och erfarna spetsen i laget saknas så ställs både fansens och hans egna förhoppningar till att lagets enda gallerbärande junior ska vara någon slags frälsare som lyfter in poäng match efter match.

Det är helt orimliga förväntningar, det är till och med orättvisa förväntningar. Pastrnak är en jättetalang, någon dag ser vi honom säkert i NHL men just nu är – och ska han inte vara - den rutinerade spetsspelare med år av erfarenhet som krävs för att bära ett lag dag ut och dag in.

Eftersom Pastrnak nu väntas vara en som vräker in poäng går han ofta i den fälla som vi kan kalla felaktig självbild (En fälla många unga talanger lätt hamnar i för övrigt). Han vill så gärna vara den där spetsen, det leder till att han tar på sig för stora uppgifter, spelar lite för krångligt och går bort sig. Som vid 0-2 mot Björklöven. För att ta ett exempel.

Nu menar jag absolut inte att SSKs kräftgång på något sätt är Pastrnaks fel. Det är det givetvis inte, jag tar honom bara som exempel på vad som händer när ett lag saknar rutin och tillräckligt med spets. Vilket är precis vad SSK saknar idag - som lag betraktat.

Det är förresten inte bara jättetalangen som tagit på sig för stora uppgifter. Det går att rada upp ganska många spelare i SSK som just nu försöker spela svårare än de klarar av. Både juniorer och spelare av det äldre gardet.

Rutinerade Robban Carlsson är en av dem. Jag satt i Uppsala och tänkte hela matchen att VAR är den Robban som laget behöver? Det vill säga, den Robban som skiter i finliret och bara kör, kör, kör. Den Robban är mästerlig som energigenerator, som finne i röven på motståndare, som kärnkraftverk i laget? Den Robban som trampar på så isen smälter, som smäller på, spelar enkelt, är först framåt men också först hem i backchecken?

Nu försöker han vara en ledande lirare och det är han inte.

Spelar det någon roll att spelare är överambitiösa och gör saker de inte riktigt behärskar?  Ja det gör det, för när man letar passningar vid fel tillfälle så blir det turnovers, spelvändningar och chanser för motståndarna.

Om man försöker spela ett passningsspel som man inte ens klarar av på träning då kommer det att se slarvigt och lojt ut på matcherna, då blir det risiga uppspel, fel fokus, forwards som får åka och hämta puck och lägga energi på fel ställen. Det blir spel en och en och inte alls som den lagmaskin man vill och måste vara.

Det finns andra lag i HockeyAllsvenskan som har insett det där, lag som Asplöven, Mora, Karlskrona och Karlskoga där man satt arbetet före liret och lyckats hålla ihop lagen och gemensamt ta de där poängen som gör att de ligger före SSK.

SSK skulle behöva en förstecenter och en så kallad chefsback, eller pappaback som det numera heter men för de krävs myyyycket deg och är det något SSK inte har så är det just det även om det redan nu är fans och sponsorer som är villiga att gå in och hjälpa till. Hedervärt och får man in ett par nya spelare fine.

Till dess, eller om de inte kommer, måste självbilden vara jobba, jobba, jobba, jobba, jobba. Grishockey, spela röven av sig hockey, kalla det vad ni vill men det finns bara en väg till poängen nu och det är att jobba sig till dem, att spela enkelt, sluta krångla till det och göra det man behärskar. Jobba, jobba, jobba.