"Vi är lite mer tajta nu"

(Oscar Ahlström. FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE/ARKIV)

De har skjutit, gnuggat, jobbat, skjutit, grubblat, jobbat, skjutit och till slut gick pucken i mål.  Victor Ahlström gjorde 1-0 efter bara 2.35 av första perioden, Oscar Ahlström fyllde på med 2-0 efter 5.50 av samma period.

Glädjen – på en skala ett till tio - när pucken äntligen satt där?

– TIO! Det var inte svårt att sätta en markering på den skalan, säger Oscar Ahlström med ett skratt.

Tvillingarna har som alltid stått för bra arbetsinsatser under säsongsinledningen men målen har uteblivit och frustrationen har växt. Även hos brorsorna, nu gjorde Victor sitt första mål i SHL för säsongen och Oscar sitt andra.

– Det är klart att det är skönt! Det har varit tufft för både oss och laget i ett antal matcher nu så det var skönt att få in ett mål.

Har du grubblat mycket?

– Nej… eller… jo.

Jomen det har du ju!

– Ja, jo det är klart att man grubblar men man kan inte göra mer än sitt bästa och vi försöker alltid vårat bästa!

Det har varit lite upp och ner med speltid fram till nu.  Först mycket under försäsong, sedan ner runt åtta, nio minuter per match under inledningen av serien. Mot Luleå och Leksand var båda uppe på runt 16-18 minuter per match. De senaste matcherna har istiden minskats något och legat mellan elva och fjorton minuter men det är ju fortfarande mer än under de första matcherna i september och mer istid förpliktigar tycker Oscar och Victor:

– Ja precis, så är det! säger Oscar som noterades för 2-0-målet mot Örebro där Jonathan Andersson sköt och Oscar (som tillsammans med Victor och Mark Hurtubise skymde framför mål) var sist på pucken:

– De spelade upp pucken på backplats, Jonathan och Jonas (Liwing) passade varandra, Jonathan sköt sedan fick jag en styrning, jag såg inte vart den gick in. Men pucken fick väl en liten touch av mig.

Du spelade fram till Victors första mål också?

– Ja, men det är faktiskt Mark som ska ha första assisten. Jag passade till Mark i mitten, så sköt han på mål, det blev retur som Victor sköt in.

Ska man fortsätta på det positiva så var det brutal skillnad på AIKs spel nu jämfört mot Växjö senast.

Örebro bjöd – till skillnad från Växjö – upp till en fartfylld hockey och det brukar passa AIK bättre. Tycker jag.

– Ja, det kanske stämmer, jag har inte tänkt på det men nu spelar vi som vi har sagt att vi ska göra. Vi jobbar mycket hårdare i dag, sedan är det så klart lättare när det studsar med oss i början av matchen. Sedan var Danne grym i målet hela första perioden där vi inte spelade så bra defensivt. Men i de andra två perioderna så var vi riktigt bra i försvarsspelet. Då var vi starka. Sedan får (Björn) Melin göra mål där. När vi får 3-0, då känns det ganska skönt. Då kan vi spela ut på ett helt annat sätt.

AIK har ju varit väldigt upp och ner, både från match till match och från period till period. Vem minns inte kalasinledningen mot Frölunda i senaste hemmamatchen, drömhockey inledningsvis och 2-0-ledning efter halva första perioden? Därefter plexiglasstrul och total pannkaka av AIK som föll ihop totalt, även om man fick in ett tredje mål.

Mot Örebro gick brandlarmet samtidigt som domaren videokollade AIKs 2-0 mål. Hallen fick utrymmas och visst började tankarna fladdra lite jobbigt i skallen då.

– Ja, det kom ju olyckligt precis när vi får 2-0 och man tänkte väl att nä nu kommer det en sån där grej igen! Men den här gången fick vi gå in i omklädningsrummet istället för att sitta kvar i båset och då kan man snacka ihop sig på ett helt annat sätt. I båset är det längre mellan alla, man sitter still i båset med knutna skridskor och det kan bli rätt jobbigt. Nu blev det som en periodpaus i stället, det var mycket bättre. Plus att Danne var grym när vi kom ut där igen så det var bara att fortsätta.

Och visst fortsatte AIK. Björn Melin gjorde som sagt 3-1 efter 10.52 av andra perioden. Örebros Justin DiBenedetto reducerade visserligen 6.31 in i första men Esa Pirnes kunde fastställa slutresultatet 4-1 i tom bur med åtta sekunder kvar till full tid.

Och vad var skillnaden i spelet då? Exempelvis snabba fötter och ett mer aggressivt spel då AIK sköt 32 skott, vilket är dubbelt så många som de 15 som avlossades av AIK i Växjö. Men- och det här kan ju låta lite förvirrande. AIK hade en bättre defensiv mot Örebro än man hade mot Växjö, där man förvisso täppte igen bra fram till de två sista Växjömålen. Men framför allt så hade man farten och spelade som ett lag mot Örebro.

– Vi gick ju fram mycket hårdare i våran checking i början av serien. Då gick vi bort oss många gånger. Vi vann lite fler puckar då men gick ofta bort oss när vi skulle gå fram. Nu har vi dragit tillbaka spelet lite mer, vi är lite mer tajta nu och ska ta vara på de lägen som bjuds. Det ska inte vara så att motståndarna får komma tre mot en eller två mot en och det är något vi har jobbat på, säger Oscar Ahlström och fortsätter:

– Vi sa innan matchen att första åtta ska vi gå fram hårt sedan får vi se om vi ska dra tillbaka spelet eller inte. Och så är det ju så att de matcher som vi har vunnit då har vi spelat som ett lag och i de vi har förlorat så har vi inte agerat som ett lag. Men just det där (spela sammanhållet som ett lag) är svårt att lyckas med i varje match. Vi har sagt att vi ska spela som ett lag så klart och vi var nära att göra det mot till exempel Linköping men lyckades inte då.

Varför det är så svårt? Det pratade jag och Oscar om ett bra tag igår. Men det går liksom inte att förklara mer än att det sitter i skallen. Ibland lyckas man få med sig alla på samma linje och hålla ihop laget, ibland inte. Men det positiva där är ju att alla i AIK är medvetna om det och då går det ju att jobba med. Och det gör man.