" Ja vad är det som händer?!"

(Mattias Guter hade, liksom DIF en fantastisk första period men vad hände sedan?)

Tre fina mål och ett spel som var helt outstanding. Efter första kvarten såg det ut som att Djurgården skulle köra över Timrå fullständigt. Det gjorde de inte. Istället för kross blev det – förvåning, förvirring och en kamp i de återstående perioderna för att rädda poäng över huvudtaget.

-Ja…alltså jag vet inte vad som hände… i tredje är vi alldeles för passiva och i andra så… jag vet inte om det smyger sig in någon dum säkerhet, att man tror det är klart, säger en konfunderad Mattias Guter efteråt.

Hans lagkamrat Dustin Johner sa redan i andra pausen till Viasat att laget kanske ”kanske kände sig lite lata i andra perioden. Det håller Guter med om.

-Ja tittar man på första kvarten så vet jag inte hur många gånger vi får fast dem nere i zon, även på andrapuckarna - allt är in på mål men det tycker jag inte att det är i de resterande perioderna.

Försökte ni spela på 3-1?

-Nej absolut inte utan Tony var på oss i pausen att vi skulle tajta till spelet i mittzon och inte släppa till några turnovers (spelvändningar), men ah, jag vet inte riktigt vad som händer.

Vad tänkte du när de gör 4-3?

-Nu tar jag livet av mig! Närå! Men det kändes inte alls kul. Det har gått tyngre för både laget och min egen del de typ två senaste matcherna. Så det är klart att det inte är roligt. Så när Ljungh går in och sätter dit 4-4 (i slutminuterna av tredje, sedan gör Marcus Sörensen 5-4 halvvägs in i förlängningen) då…även om vi ”bara” får med oss två poäng så tycker jag att det är jäkligt skönt.

Men man undrar ju hur det kan skifta så här.Det kan ju bara sitta i huvudet?

-Ja vad är det som händer?! Säger Guter och skakar på huvudet.

Men det finns tendenser som man kan känna igen från andra matcher. När motståndarna bjuder upp, då gasar DIF på. När lag börjar dra ner tempot, som till exempel Almtuna gjorde i Gränby ishall förra veckan, då blir det kämpigt.

Djurgården lyckas sällan hålla uppe tempot utan dras med i det lägre tempot och det passar dem inte alls.

-Nej, och som min kedja spelar i den här första perioden och även mot Oskarshamn på hemmaplan förra veckan.. då vinner vi puckar i mittzonen och vänder fort som satan men jag vet inte om det kanske är en falsk säkerhet. Att man känner att det här kommer lösa sig för att man har tre måls marginal. Men så enkelt är det inte.

Men varför är det så svårt när tempot sänks? Då borde ju ni kunna gasa ifrån de ännu mer men istället så faller ni in i det och det passar er inte riktigt?

-Nej precis, jag håller med och vi jobbar mycket– framför allt när de har pucken – på att ha ett bra styrspel där vi kan vinna pucken från dem och vända fort. Och jag tycker att vi känner oss säkra i det. Men på något sätt så får vi inte riktigt fast dem. De spelar ju på back, back och så högt upp på en avlastare och så ner igen och vi pratade väldigt mycket om det – i båda periodpauserna och även innan match, så vi visste ju om det men jag vet inte vad det beror på faktiskt.

En annan detalj som var tydlig i just gårdagens match var att powerplay var briljant – rörligt, snabba pass, många alternativ och svårt att värja sig emot medan boxplay – där DIF just nu har sjunde bästa procent i ligan – var för dåligt med stora luckor och framför allt risig organisation. Det såg helt enkelt rörigt ut.

-Ja, jag vet inte vad som  händer där. Och jag själv har ju inte varit inne så mycket i boxplay men innan den här matchen, de första tre matcherna, släppte vi inte in ett enda mål i boxplay så något har vi ju gjort rätt – fram till i dag. Men det handlar om så sjukt små marginaler, som att komma upp så att man ligger rakt i skottlinjen för det räcker med att ligga någon decimeter åt sidan så hänger de dit pucken eller får den förbi gubbarna.

Det såg dessutom ut som att ni blev stressade i erat spel när Timrå började komma ikapp i tredje. Plötsligt flög puckarna lite överallt?

-Ja det håller jag med om. Vi blir inte rädda men håller kanske lite för hårt i klubban och blir passiva på så sätt och kanske tar fel beslut. Men det är något vi måste jobba med.

Vad händer nät Timrå gör 3-4 i slutet av tredje perioden?

-Det får jag ta på mig. Först kommer jag igenom där och skjuter i stolpen, då kommer pucken i rundeln och upp till blå. Sedan slår vi ner den igen och då kommer pucken som hoppandes längs sargen och så tar den på… jag ser en lucka mellan deras gubbar och ska in pucken i zon men då hoppar den fram samtidigt som han (Robin Persson) stöter till den…

Och får den med sig?

-Ja. Då får han med sig den. Det är ju väldigt lätt att vara efterklok men istället hade jag lika gärna kunnat antingen skita i pucken eller skyffla den ner…

Men det är ju sånt som händer?

-Ja, konstaterar Mattias Guter.

Han är som sagt glad ändå åt de två poängen som var på väg att bli noll. Och han är framför allt glad över att kroppen kändes lätt, att spelet satt som det skulle redan från nedsläpp. Och det syntes i första perioden då han hade fem skott på mål varav två gick in (även om Michael Holmqvist var med och styrde in 2-0 målet).

Och Mattias Guter hade faktiskt som mål att skjuta fem skott i första. Tar man det gånger tre perioder hamnar vi på 15 skott som mål, det är väldigt mycket.

-Ja, ha, ha det är det, men jag har ju elva som rekord, mot Malmö, förra säsongen. Nä men egentligen har jag väl inget mål att jag ska skjuta femton skott under hela matchen men jag vet att skjuter jag ett visst antal skott per säsong så kommer puckarna att trilla in. Förra året sköt jag väldigt mycket. Jag brukar inte ligga högt i skott procenten men fortsätter man att skjuta så… kolla mot Oskarshamn där var det en puck som hoppar in till exempel. Allt kan ju gå in.

Vad siktar du på i varje match då?

-Förr har jag haft som mål att skjuta 2-3 skott per period så jag kommer upp runt 8-9 skott per match. Och i dag (läs mot Timrå) borde jag ligga därikring. Jag vet att jag hade fem efter första, det sa Jihde. Men därikring ska jag ligga för då borde det till slut ramla in lite mål.

Varför tycker du att det har gått tungt i ett par matcher då?

-Nej men, för egen del har jag blivit… lite som laget blev i dag i två perioder. Jag har blivit lite passiv och har känt mig tung i kroppen. Det har inte varit som i dag, för nu kände jag mig pigg direkt. Innan har det kanske varit att man har börjat lite trevande och sedan så kommer någon liten motgång så blir det att man kör ner sig i skiten så det var skönt att få vända på det idag.