(En av de roligaste sakerna med att vara journalist är att få hänga med bakom kulisserna. Men det hinns med alldeles för sällan. Häromdagen blev det dock av då jag hängde med AIKs Josh MacNevin på hans väg tillbaka).
(MacNevin januari 2011. Foto:www.hockeymedmariehallman.se)
Tisdag, januarimorgon och snöknarr under skorna.
För Josh MacNevin är det halt under kryckorna också men när resten av laget ramlar in en efter en på Hovet är kanadensaren också där. Precis som han skulle ha varit om inte foten gått i kras den 6 november.
Josh, vill ha livet så normalt som möjligt.
Han vill vara delaktig i allt som händer – precis som vanligt.
– Jag ville inte åka hem och göra ingenting. Jag är hellre här med killarna. Och det har varit bra för mig, alla i och runt laget har varit bra för mig.
På vilket sätt?
– De får mig att känna mig delaktig, som en i gänget. Jag kommer till rinken när de andra gör det, går när de gör det, jag är med på alla lagmöten, är med inför och efter matcher. Allt är som det brukar vara – förutom att jag inte är på isen, säger Josh MacNevin.
När de andra spelarna drar på sig skydden och ger sig ut på isen vid tolvtiden kämpar sig Josh uppför trapporna till gymmet på Hovet.
Med sig har han ”Doc” som egentligen heter Jonas Möller och är AIK:s fystränare.
Han har varit Josh sida från dag ett. Pushat, peppat och framför allt skräddarsytt träningen.
Den här morgonen inleder duon med coretraining, det vill säga övningar som stabiliserar bålen, ryggen och magmusklerna.
(Fystränaren Jonas "Doc" Möller peppar Josh MacNevin på gymmet. Foto:www.hockeymedmariehallman.se)
Josh har lämnat sin ortopedstövel i omklädningsrummet. Han använder den mest utomhus. Inne går han stödd på kryckor.
Han får inte belasta foten fullt ut, bara någonstans mellan 30 och 50 procent av vad som är normalt (hur man nu ska veta det).
– Men jag ligger lite före i schemat så det blir mer och mer varje dag. Sedan är det bra för flexibiliteten och styrkan att börja jobba lite med foten redan nu, säger Josh.
(Foto:www.hockeymedmariehallman.se)
(Foto:www.hockeymedmariehallman.se)
(Foto:www.hockeymedmariehallman.se)
I gymmet är det däremot som sagt coretraining som är temat för dagen. Det är situps med pinne, vanliga sit ups, sit ups med 15 kilos tyngd och en rad övningar med pilatesboll. AIK-backen nöter på, övning efter övning. De med bollen ser trixigast och svettigast ut. Och det är de också.
(Foto:www.hockeymedmariehallman.se)
Är det tråkigt? Frågar jag när Josh är inne på jag vet inte vilken magövning i rad.
Men nä, Josh skakar bara på huvudet.
– Jag njuter faktiskt av det. Det är klart roligare än de två första månaderna när jag inte gjorde någonting alls. Jag kunde inte göra annat än sitta hemma med foten i högläge, titta på tv och spela tv-spel. DET var tråkigt, nu känner man nu att något händer.
(Foto:www.hockeymedmariehallman.se)
Övningarna på bollen ser emellanåt ut att lägga viss tyngd på båda benen. Men någon risk för att Josh kör på för hårt är det inte, säger fystränare Möller:
(Foto:www.hockeymedmariehallman.se)
(Foto:www.hockeymedmariehallman.se)
Och medan Josh kör några magövningar till berättar ”Doc” att träning på isen kommer allt närmare i snabb takt.
Om en dryg vecka är det återbesök med nya röntgenbilder som ska tas. Om de visar det som Josh och fysteamet i AIK tror, är det bara att ta fram skridskorna.
(Foto:www.hockeymedmariehallman.se)
– Är allt som det ska så ska det gå att belasta foten som normalt då. Inte så att han kan ta 300 i knäböj direkt men han kan gå på is. Sedan trappar man upp det steg för steg. Efter ett par veckor kan man köra start och stopp. Efter fyra veckor går det att köra normalt. Flyter det på så kan Josh vara tillbaka i slutet av serien och även vara med om vi skulle ta oss till ett slutspel, berättar Möller.
(Foto:www.hockeymedmariehallman.se)
När det börjar gå tyngre för Josh är han framme och peppar direkt. Efter gymmet väntar cykling och intervallträning på den. Cirka tio minuters uppvärmning sedan fyra pass där pulsen ska upp till 180 varvat med två minuters intervaller i lugnare tempo men ändå med pulsen så nära maxpuls som möjligt.
När Josh får upp farten är det svårt att begripa att han kör rehab för ett benbrott. Men cykling är skonsamt för den skadade foten, belastar inte tungt även om det till slut kan ila lite av smärta i benet när det blir för mycket av det goda.
Under uppvärmningen passar jag på och tar lite frågor.
Josh berättar om hur han längtat och längtat tillbaka. Kroppen minns hur det känns att spela hockey. Huvudet vill tillbaka ut på isen.
(Foto:www.hockeymedmariehallman.se)
– Det är först när man inte får spela hockey som man fattar hur kul man har när man gör det. Sedan har man ju jobbat så hårt hela sommaren för att få vara med om det roliga men man inser snabbt att den form som tog fyra månader att bygga upp, den tar det bara en månad i stillhet för att bli av med. Jag var verkligen klen, när vi började köra för tre veckor sedan.
Om man jämför hur tränad du är efter sommarens barmark och nu, var är du då?
– Kanske 50-80 procent av den form man har då. Jag tappade säkert 50 procent av styrkan och kondisen men nu är jag väl runt 80 procent. We are getting back there!, säger Josh bestämt och ökar farten på motionscykeln.
Skulle det någon gång gå tung behöver han bara tänka på laget, på jakten på en slutspelsplats för att hitta mer ork igen.
– Man ser sig själva i matchsituationer, ser hur man kör på i den speeden. Jag vill vara redo när det är dags, vara i så bra form att man känner sig fräsch i skallen fast man är trött i slutet av en match.
Han ser hemmamatcherna på plats i Hovet. Det är ”riktigt tufft”, särskilt om det blir förlust.
– Då känner man sig så hjälplös, det är tungt. Men det är ju kul när vi spelar bra och vinner...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar