Fredric Andersson " Man måste ställa in hjärnan på att det kommer göra ont, vara jobbigt och ibland ett tråkigt spel"

(Fredric Andersson - både finlirare och laglojal krigare i ett. FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE/ARKIV

Han älskar att lira och spela ut. Men har lärt sig att ibland passar cynisk – eller kanske rättare sagt krass - hockey bättre.

– Troja hade inte så många solklara lägen. De hade mycket press på oss, var lite hetare. Men det här var typ en sån bortamatch mot Tingsryd, Troja eller Bofors typ, där det inte spelar roll för oss hur det ser ut, bara man får poäng, säger Fredric Andersson.

 Det där med att skita i hur det ser ut bara man vinner låter ju enkelt men överambition har fällt – och fäller just nu – många lag. Att hitta tillbaka till det krassa spelet är en konstart i sig:

– Du måste lyckas med det någon gång så att det börjar rulla på. Sedan har vårat boxplay blivit betydligt bättre. I början small det ofta i slutet av matcherna, då var boxplay mycket sämre.

Nu ligger er penalty killing både procentmässigt och sett till insläppta mål i boxplay i mitten av vad de andra lagen presterar i samma situationer. Vad har ni ändrat som lyfter er?

– Inget speciellt sådär i själva spelet men vi har blivit bättre på att ligga i skottlinjen. Det är en grej som tränarna snackar om, att vi ska täcka skott plus att vi kollar på motståndarnas pp på video. Sedan handlar det även om självförtroende, att man känner att man har bra koll på det.

Så såg det verkligen inte ut i början av säsongen?

– Nej, och det kan bli fel om du åker runt och tänker för då hinner du inte agera. I dag agerar vi mer än vi åker runt och tänker, för är du orolig så kommer inget instinktivt. Då tar det så lång tid tills man reagerat att man oftast inte hinner in i skottlinjen. Om det till exempel är en back, backsituation så kan det gå för fort, det händer bara att det kommer ett skott och man hinner inte dit, säger Fredrik Andersson.

SSK trivs egentligen bäst mot spelade lag, man gillar att ha pucken samtidigt som man tar kommandot men så blir de inte alltid. I början av säsongen gick det inte alls. Vissa lag ställer dessutom upp i mittzonen och bildar från start en mer eller mindre tät köttmur och väntar - även på hemmaplan - ut det andra lagets misstag. Det där har Södertälje nu lärt sig att hantera menar Fredric Andersson.

– Alltså de där matcherna mot Tingsryd, Bofors och så. Man får försöka vara mentalt bra förberedd på hur matcherna kommer att se ut. Det spelar ingen roll hur många matcher man har vunnit i rad innan man åker dit. Det kommer bli tufft. Och båda våra tränare är noga med att vi ska ha den inställningen, de vill att vi ska åka dit med inställningen i både hjärna och kropp att det här blir en tuff match. Som mot Troja borta i dag (fredag) till exempel. Vi är noga första tio med att se till att vi är med i matchen. Sedan när vi har gnuggat oss in i matchen så rullar det på. Så istället för att det smäller i baken direkt och även om vi får mål emot oss så är vi duktiga på att fortsätta gneta.  Man får en känsla av att det där gnetandet kommer att löna sig till slut och när det gör det så rullar det på.

Så såg det inte heller ut i början när ni var sist i tabellen?

– Nej precis! men ibland kan det räcka med en speciell match som är tajt och som man vänder, sedan lyckas man göra det bra i den matchen eller så vinner man två i rad efter och då släpper det från bröstet och man kan spela ut på ett annat sätt.

Finns det någon sån match där du kände att woaw!? Nu sitter det?

– Hm (här krävdes det en del funderande), men Västerås hemma var väl en sån där vi kom tillbaka. Vi spelade lite sämre i början men vi lyckades nypa oss till en seger ändå. Men sedan såna här matcher mot Troja eller mot Tingsryd, de där man vet att man kan vinna bara man jobbar tillräckligt hårt.

På vilket sätt är det speciellt att åka till Troja-Ljungbys lilla hall?

 – Nämen man åker inte hit och bara vinner. Tror man det är man fel ute. De krigar något så enormt och man måste ställa in hjärnan på att det kommer göra ont, vara jobbigt och ibland ett tråkigt spel men köper man det läget så har man större chans att vinna, säger Fredric Andersson.

Det var han som inledde målskyttet i Ljungby ishall när han åkte igenom hela försvaret och sköt ett lurigt skott som gick stolpe och in. Målet var hans tionde för säsongen och Fredric Andersson har redan nu gjort lika många mål som hans personbästa säsong på målfronten – SSK säsongen 2010/2011. Med 14 hopsamlade pinnar är han även poängmässigt snart på personbästa (10+8= 18 poäng säsongen 2010/2011) i seniorsammanhang.

 – Förra året (3+3=6 poäng på 54 seriematcher) var ett mellanår för mig med lite mindre speltid och färre situationer där jag fick jobba för poäng utan jag fick mer hjälpa laget på andra sätt så man var rejält sugen (på att göra många mål) när jag skrev på för SSK, men också sugen framför allt på att kriga för att hjälpa laget att vinna. Sedan har puckarna ramlat in lite också och det har varit skönt även om jag tycker att jag hade kunnat vara bättre spelmässigt.

På vilket sätt?

– Nämen jag har väl varit okej men i vissa matcher har jag inte kommit in i matchen och då blir man irriterad. Det kanske har varit någon sån match där man jobbar för mycket, man jobbar och jobbar och får inte så mycket uträttat då blir man frustrerad. Men i dag kändes det bra, så vill man att det ska kännas hela tiden men det går ju inte…

Men du. När du var i SSK senast då hade du mer lira och poängjägarrollen. I Modo blev det kriga för laget, döda utvisningarrollen. Nu gör du både och gör så här långt din bästa säsong. Är det hos dig polletten trillat ner eller använder tränarna dig på annat sätt nu?

– Det är klart att det är hos mig polletten trillat ner. Man måste förtjäna mer istid och för att nå dit måste man ta mer ansvar, annars får någon annan det ansvaret och den istiden. Man måste visa att man vill ha den istid som man går och ge något tillbaka till laget och visa att man är tacksam att de valt rätt!