Enroth blir bara bättre ju tuffare läget är. Det bådar gott. FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)
Har
ni hämtat er efter kvartsfinalrysaren mot Kanada? Jag har det men med viss
möta. Nu väntar nästa magsårsframkallande fajt, i form av semifinal mot
Finland.
Det
var Tre Kronor som väckte mitt intresse för hockey som liten. Att sitta där på
köksgolvet och leka med radiosportens utsända i radion var en höjdare.
Jag
växte upp i en tid när Sverige förlorade mer än de vann, Sovjetunionen
dominerade och det var inte helt ovanligt med kommentarer som ”och där blev det
tvåsiffrigt för CCCP igen” men det fanns alltid en liten räddningsplanka.
Finland. Om vi bara slog Finland då var allt okej liksom.
Maskens
två snabba mål på nio sekunder 1986, Tornbergs one and only mål i tvåmatchers
finalen 1998, den galna vändningen med Sundin i VM2003 och inte minst OS-guldet
i Turin 2006. Det finns många härliga matcher att minnas om man vill se Tre
Kronor knäcka Lejonen.
Sedan
har ju Finland skickat tillbakakaka genom att ta VM-guld i Globen 1989, ta över
den svenska VM-låten och inte minst slå Sverige i VM finalen Bratislava för två
år sedan.
Det
finns med andra ord gott om bränsle för hatkärlek (mest kärlek även om det inte
låter så under match) så fort det är hockeymatch och framför allt när det är
VM-matcher och i det här fallet semifinal
mellan Sverige och Finland. Och lördagens fajt kommer bli en höjdare,
det törs jag lova på förhand.
Visst,
Alexander Edler är avstängd VM ut nu för tacklingen på Eric Staal senast men
Sverige tog sig samman då och med den genuint sköna stämning som verkar finnas
i laget så klarar man sig utan honom nu också. Det är jag övertygad om.
***
Jag
är fortfarande deppad över att min Jhonas Enrothintervju fuckade upp totalt
rent tekniskt efter kvartsfinalen. Jhonas var så glad och sa så mycket roliga
saker att det hade varit kul att få delge er det. Att jag för en gångs skull
fick intervjua honom utan tio mikrofoner och reportrar som avbryter runt
omkring svider ju extra mycket.
Men
hur som helst…
…vi
pratade bland annat lite om när Globenpubliken sjöng Enroth, Enroth.
Jhonas
sken som en sol när det kom upp, sa att han visserligen hade varit med om det
förr, bland annat i Södertälje men att han blev varm inombords och växte lite
ytterligare när han hörde stödet.
…
Han sa att friläget som Steven Stamkos fick var riktigt svårvunnet men han tog
det, förmodligen hans bästa räddning mot Stamkos så här långt i karriären.
Han
försökte se förlängningen som en omstart av matchen, typ period ett igen och
var extra supertaggad när det väl blev straffar. Det blir han alltid. Det finns
en riktigt killerinstinkt i Jhonas Enroth som är en fröjd att se.
Ju
tuffare läge, desto mer som står på spel, desto bättre blir han. Han växer av
utmaningen och får energi av den och en sån inställning kan man ju inte göra
annat än älska.
**
Ni
vet väl föresten att det går en supportermarsch från Medborgarplatsen i morgon?
Det delas ut gula t-shirts klockan 12.30
och sedan går marschen via Götgatan, Skanstullsbron, Gullmarsplan,
Söderstadion, Hovet och fram till Globen. Kan bli maffigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar