VM Kronwall: "Jag drömmer om att få lyfta en buckla"

(Staffan Kronwall. FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE/ARKIV)

För några år sedan fick han ofta vara ”Niklas brorsa” för allmänheten. Men de senast tre åren har Staffan Kronwall tagit steget ut ur storebrorsans skugga och är numera en spelare som med självklarhet bär Tre Kronors C på bröstet.

Och han hoppas att han inte är kvar i den där skuggan längre:

(FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)

– Men det har väl alltid varit så, eftersom han har varit så pass mycket bättre än vad jag har varit, så har det blivit naturligt att han har fått mest uppmärksamhet och så blir det Niklas brorsa Staffan …

Nu är det väl inte så?

– Jag vet inte för jag läser inte tidningarna så men lite respekt har man väl fått i alla fall, från folket kanske.

Vad betyder det för dig?

– Äh jag funderar inte så mycket på det där faktiskt. Jag har, som sagt, alltid varit sämre än brorsan och det kommer jag förmodligen alltid att vara så det är inget jag funderar över.

Men det är väl inte säkert att du är sämre?

– Nja jag vet inte men jag är mig själv och funderar inte så mycket på vad andra tycker faktiskt.

(FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)

Men att självkänslan är stark och att det förtroende han fått i såväl Tre Kronor som i Djurgården för tre säsonger sedan och i Ryssland de två senaste säsongerna har varit ett lyft.

Det lyser en självklar och på samma gång avslappnad pondus runt Staffan som visserligen alltid varit trygg i sig själv men nu även utstrålar det på ett väldigt tydligt sätt mot sin omgivning:

– Det är klart att får du förtroende från en spelare som tror på dig så växer du och så har det väl varit. I båda de två ryska klubbar som jag har varit i har jag fått jättemycket förtroende. Jag spelar väl över 20-23-24 minuter par match och mycket tid i både boxplay och power play, både i början och i slutminutrar och sådär. Och känner man att man har en tränare som gillar en och tror på det man gör så är det lättare att växa, slår Staffan Kronwall fast.

(FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)

Pär Mårts såg tidigt vilken ledare han fick in i laget när Staffan Kronwall kom hem från Nordamerika och blev tillgänglig för spel i landslaget. Att han varit lagkapten hela säsongen och även är det under VM känns självskrivet – sett från utsidan i alla fall.

Själv håller Staffan en låg profil när jag frågar hur han trivs i rollen lagkapten?

– Jo det känns väl bra. Jag är väl bara mig själv egentligen sedan att jag har en bokstav på bröstet är en jättestor ära naturligtvis men egentligen är jag bara mig själv oavsett om jag har en bokstav eller inte.

Beskriv känslan av att få förtroendet att leda ett landslag?

– Jag tycker det är jättestort naturligtvis. Det är en stor ära och någonting som jag kommer minnas naturligtvis resten av mitt liv och det kommer säkert gynna mig i karriären framöver att jag har haft den erfarenheten.

(FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)

På vilket sätt?

– Jag är ju den jag är och jag har fått vara assisterande kapten i Ryssland också, jag har fått en liten ledarroll egentligen vart jag än har varit. Jag trivs ganska bra med det, samtidigt så är jag bara mig själv och det är väl kul att det uppskattas.

Hur är du som lagkapten

– Jag försöker väl få alla att trivas, att ingen ska bli utanför, se till så att vi drar åt samma håll lite. Det finns ju massa olika typer av lagkaptener men jag är väl ganska social och gapig av mig höll jag på att säga.

Ibland måste man vara arg och otrevlig också, när det inte funkar på isen?

– Jamen vi har högt i tak i omklädningsrummet och naturligtvis kommer vi att kritisera varandra och det spelar ingen roll i fall det kommer från mig eller vem som gör det. Utan det kommer från alla, så pass högt i tak har vi därinne så att vi måste kunna ställa höga krav.

För egen del då? Är det ok eller jobbigt att skälla på lagkamrater?

– Bara för att jag har en bokstav på bröstet känner inte jag att jag har rätt att kritisera andra mer än någon annan. Vi har en bra diskussion inom laget och vi vet alla att är det något som händer som inte ska hända så är det alltid någon som påpekar det. Sedan om det är jag eller någon annan, det spelar nog ingen roll.

(FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)

Staffan Kronwall flyttade säsongen 2005-2006 till Toronto. Det blev 34 matcher med Maple Leafs, alltså NHL-laget den säsongen men också 16 säsonger med farmarlaget Marlies. Säsongen 06-07 blev det enbart spel i Marlies, 07-08 blev det spel i båda ligorna och säsongen 2008-2009 blev det till slut en trade till Washington.

Det kändes som att nu skulle Staffan få chansen. Men. Nej. Det blev mestadels spel i Hershey Bears i stället.

Säsongen 09-10 så kom nästa trade, nu till Calgary Flames som i sin tur skickade Staffan till Abbotsford Heat.

Sedan vände Staffan Kronwall hem och spelade säsongen 10-11 i Djurgården.

– Jag var less på att sitta på läktaren i NHL och vara lite mittemellan någonstans mellan farmarlaget och NHL och jag kände väl att nä nu får det räcka. Jag var nygift och ville ha lite närhet till min fru också.

Sedan drog du till Ryssland, först Severstal Cherepovets 2011-2012 och spelade senaste  säsongen i Lokomotiv Yaroslavl.  Vad har de här två åren i Ryssland gett dig?

– Det är väl erfarenhet framför allt och att få bevisa för sig själv någonstans att man duger internationellt och på högre nivå och egentligen så tycker jag att jag har spelat samma typ av hockey sedan jag åkte till Nordamerika. Och redan innan jag åkte dit så hade jag en mer defensiv roll här hemma och första året så har jag haft en mer framåt och bakåt roll så jag är van att spela i alla situationer så det växer man av när man får ett stort förtroende av tränaren, tror jag.

Vad har du lärt dig mest i Ryssland?

– Jag vet inte, kanske att ta för mig mer. Jag har fått fria tyglar att gå med i anfallet och spela lite mer offensivt vilket jag trivs ganska bra med och målproduktionen var väl ganska bra. Jag gjorde 14 mål så det var väl personbästa för mig under en säsong tror jag.

Jobbar de på något sätt där som du utvecklas av?

– Nej jag tror mer det är erfarenhet faktiskt. Det kommer med åren. Jag har väl alltid haft något av en talang och som jag byggt på och jag har jobbat hårt både på gymmet och på isen och haft bra attityd så det kommer man ganska långt med.

Vad har varit roligast i Ryssland då?
– Det har varit en jättebra erfarenhet och det kommer det säkert vara nästa år också. Det är konstiga grejer som händer där borta faktiskt, på alla sätt egentligen men det är en jättebra liga. Och hockeyn är jättebra. Och det är trots allt därför man är där – för att utvecklas som hockeyspelare. Sedan får man ganska roliga erfarenheter vid sidan av också

Säg en av alla!

– Oj jag skulle kunna skriva en hel bok om de där om jag ska vara ärlig men det roligaste var kanske min första resa till Severstal, det var ganska komiskt, säger Staffan Kronwall och spricker upp i ett stort leende innan han fortsäter:

– Jag skulle åka bil från St Petersburg från Cherepovets och det första jag såg när jag kom upp på motorvägen var en neonfärgad Lada som bogserade en tre gånger så stor segelbåt på väggrenen och båten var fastkedjad i kofångaren egentligen så … Jag tycker det var en jävla härlig känsla. Man får ta det med allt lite med glimten i ögat. Det är väl det man förväntar sig också, när man är i Ryssland, att få se både fram och baksidan av det så…

Du kände att det här blir ett äventyr eller?

– Ja jag är ganska lättanpassad och jag trivs faktiskt ganska bra där. Som sagt, det är många roliga saker som händer som man kan komma hem och garva åt med polarna. Det är på både gott och ont.

Din mamma Tove har sagt en gång till mig att är det någon man kan släppa ner precis var som helst och han klarar sig ändå, så är det du?

– Ja och det stämmer nog. Jag har ju spelat i Hersey också med 12 000 invånare, jag klarade mig bra där också så jag har lätt för att anpassa mig för egen del. Och sedan har jag haft turen att få spela med ruskigt duktiga spelare och haft roligt med dem vid sidan om också så då är det svårt att inte trivas.

(FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)

Och i Ryssland blir han kvar även nästa år, då han har ett år till på kontraktet med Lokomotiv Yaroslavl, klubben som försökt återhämta sig och komma tillbaka i KHL efter den fruktansvärda flygolyckan där hela laget omkom för snart två år sedan.

– Jag trivs jättebra, det är en väldigt proffsig organisation och det var en väldigt speciell säsong som var nu efter det som hände och vi ska väl nu någonstans bygga vidare på det vi har börjat med. Och det kommer väl fortfarande ta lite mer tid att bygga upp laget igen men jag tycker att vi gjorde en ganska bra säsong för att vara ett förstaår.

Vad drömmer du om i framtiden?

– Jag drömmer om att få lyfta en buckla, precis som alla andra. Jag har fått vara med och vinna i farmarligan där borta (med Hersey Bears 2008-2009) vilket kanske är det roligaste hockeyminnet som jag har hittills och det är någonstans den känslan som återkommer varje gång man funderar på varför man håller på. För det var den bästa tiden jag har haft absolut.

Gagarincup vore väl häftigt? Inte minst med tanke på vilka spelare som kommit fram i Ryssland?

– Ja det vore det. Det skulle ju vara den näst, efter Stanley Cup så står ju Gagarin cup jättehögt i kurs. Det vore en jättehärlig känsla att få göra det med Yaroslavl, det skulle vara känslomässigt.

Den här VM-bucklan då?

– Ja det är någonstans på ett annat sätt tycker jag. När man spelar med klubblaget så går man igenom spel i åtta, nio, tio månader tillsammans och man lever så tätt ihop, delar upp och nergångar så det blir väl mer speciellt. Sedan att kunna titulera sig världsmästare vore speciellt i sig, säger Staffan Kronwall.

(FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)

På lördag kommer Vancouverbacken Alexander Edler till Sverige som förstärkning i Tre Kronor och honom har Kronwall bra koll på. Spelar gör han dock först på tisdag mot Danmark:

– Ja, jag har ju spelat med och mot honom jättemycket, i både farmarligan och NHL. Han är ju en bra tvåvägsback med ett bra skott i power play och han snittar väl uppemot en 22-23 minuter i Vancouver som är vanligtvis ett av ligans bästa lag. Det säger ju en hel del. Så det är en all-star back som vi får hem egentligen. Han kommer vara till stor nytta.

Vill du spela med honom? Eller det vill väl alla?

– Ja varför inte men jag har inga preferenser om jag ska vara ärlig. Det spelar ingen roll om jag spelar med honom eller med Fälth eller med någon annan. Någonstans handlar det bara om att vinna och förhoppningsvis hittar vi en konstellation där som gör att vi vinner.