VM Niklas Persson: "Han hade en klubba som var som en stor jäkla ekstam"

(Niklas Persson kan allt om tekningar. FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)

Någon mer än jag som gillar att nörda in sig i detaljer? Grattis i så fall är den här artikeln gjord för just dig. Detaljen är tekningar- i allmänhet och för att verkligen nörda in sig, Niklas Erikssons tekningar i synnerhet.

Häng med in i ett samtal om stilar, klubbsnurrar, fusk, arga domare och trashtalk. Det vill säga allt som behövs för att vinna en av de viktigaste detaljerna i en match = tekningarna.

Niklas Persson har varit center och tekat i så gott som hela sin karriär. Det syns. När han glider fram mot tekningspunkten är fokus totalt. Stilen utpräglat egen och frammejslad genom tusentals tekningar.

Titta till exempel var han har den nedersta handen. Ibland håller han den så långt ner på klubban att han nästan har handen på själva bladet (lite hårddraget):

– Jag har ju min stil när jag tekar, så är det ju. Den har funkat rätt bra och jag har väl… jag har väl inte alltid handen där nere. Det beror lite på vilka jag mötet och vilket håll jag tekar åt och sådär, förklarar Niklas Persson.

Att han lutar sig långt fram samtidigt gör att det ser ut som att man kan tippa honom omkull honom framåt enkelt. Men det är inte svårt att hålla balansen – det ser bara lite svårbalanserat ut:

– Man får ju luta sig på klubban! Ha, ha. Närå men när har jag handen där nere… det är alltid på backhandsidan för när man ska försöka vara så stark som möjligt med klubban så är det lättare att vara det när man har handen långt nere. Då blir det inte så mycket för motståndaren kvar att jobba med. Man ska ju försöka ge motståndaren så lite utrymme som möjligt att göra någonting och då har jag utvecklat något som funkar för mig i alla fall.

När började du med det?

– Nämen jag har väl alltid sett ut så tror jag nog. 

Till och med som junior?

– Ja såna grejer kommer… man jobbar ju på det med, lika mycket som man jobbar på skottet, tekniken och såna saker så jobbar man på tekningarna. Jag försöker ändra så lite som möjligt egentligen men jag försöker ändå ändra lite grann beroende på vilka jag tekar mot – om det är en stor stark kille eller en liten snabb spelare. Då får man vara på olika sätt. Egentligen handlar tekningar om att fuska så mycket som möjligt. Så är det ju och ibland så blir man utbytt men oftast inte. Så det har väl kommit eftersom att man har ändrat lite då och då.

Beskriv en tekning mot en liten snabb spelare?

– Oj det är så svårt att beskriva vad jag gör men är jag på backhandsidan så går jag alltid hårt på pucken och försöker vara stark. Sedan beror det på om det är en rightare eller en leftare, hur långt ner jag har handen, hur jag står med skridskorna, hur jag… om man är i anfalls eller försvarszon, om man får ställa upp först eller inte, berättar Persson och fortsätter:

– Ställer man upp först försöker jag väl få in huvudet så långt som möjligt så att han inte får plats ungefär. Det beror lite på hur det ser ut. Men visst möter man en liten kille då kan man försöka gå på kraft och på styrka och få bort hans klubba eller komma runt honom på något sätt. Möter man en stor och stark så kanske man får försöka vara smartare än honom.

 (FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)

Att känna sin motståndare är viktigt också. Både att veta den andras styrkor, svagheter och mest förekommande tricks.

– Ibland känner man att den här killen – jag kommer inte åt honom. Man får ett psykologiskt övertag eller underlag ibland när man känner att fan det är bättre att någon annan går in och tar tekningen. Sedan får man försöka tänka framåt, komma runt dem och man funderar hela tiden. Det är så pass viktiga delar i matchen så att man får försöka utvecklas på de punkterna hela tiden.

Alla nördar inte in sig som du, eller?

Jo jag tror nog att alla centrar tänker på hur man tekar och vad man kan förbättra. Sedan är det ingen tillfällighet att vissa är bättre än andra, år från år.

Vad är det som gör en bra tekare, tycker du?

– Att han vinner pucken, ha, ha. Nä men det går inte att säga vad som gör en bra tekare rent tekniskt. Går man tillbaka några år så har man Martin Hostak, som jag spelade mot i elitserien. Han hade en klubba som var som en stor jäkla ekstam. Man kom ingenstans och jag hade inte en chans. Det var helt omöjligt. Han var så pass stark att han bara tog bort en. Och på den tiden fick man… fan nu låter det som att man är hur gammal som helst! men man fick snurra mer och det fanns inte de här linjerna för skridskorna som finns nu och man kunde utnyttja det på ett annat sätt än man kan göra idag. Och han var ju grym på just det, berättar Niklas Persson och skakar på huvudet.

Men alla är inte bara fysiskt starka. Det finns de som psykar ut motståndarna och fintar bort dem mentalt vid tekning också

– Ja det finns ju såna som Masken Carlsson. Han surrade alltid med motståndarna, stod och pratade och pratade och sedan när pucken väl skulle släppas kunde han slå på – snapp – så där medans de andra killarna nog stod där och funderade lite på vad han sa och inte hann med. Masken har väl aldrig haft någon bra tekningsstatistik tror jag men han var grym i ytterzonerna – jag vet att han sket ibland i mittzonen, bara för att störa motståndarna. Sedan var han grym i ytterzonerna och egen zon. Så det finns så mycket man kan ändra och greja på. Speciellt i elitserien där man känner folk och kan prata om annat. Då kan man alltid störa dem på olika sätt…

Vilket är ditt favorittricks då?

– Äh jag har inga tricks sådär… men jag tror domarna hatar mig och har hatat mig i alla år för att jag vrider och vänder mig och sparkar på sånt där sätt som man inte får men…(man vänder om så man får ryggen utåt) och domarna brukar oftast vara på mig och säga att jag inte ska snurra och jag blir förbannad på dem och allt vad det är.

Vad säger du då?

– Jag brukar säga till dem att de behöver inte säga att jag snurrar för det vet jag, utan tycker de att jag gör fel så byt ut mig bara. Tjata inte utan byt ut mig om ni tycker att jag gör fel, då blir det så. Men nej. Jag vet inte, det är svårt att förklara det.

En annan typiskt Niklas Perssonsk tekningposition är att stå med benen väääldigt brett isär. Många svårflyttade tekare står just så. Enormt brett med benen, låg tyngdpunkt men det ser ju nästan ut som att man ska fastna i det läget och inte komma upp… fast det gör man ju såklart.

– Förlorar man en tekning så kan det bli svårt ibland.  Men man får se till att man inte förlorar så ofta. Sedan lär man sig! Fasen, man är ju van att böja på bena och stå så djupt och försöker fixa det.

Det är inte risk att man står på näsan?

– Nej. Eller om de flyttar på sig så gör det väl det men oftast så har man motstånd så det är ingen risk och så bra balans hoppas jag ändå jag har att klarar det.

 (FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)

Ett annat typiskt kännetecken är klubban som Niklas Persson snurrar i handskarna innan en tekning. Det händer alltid på väg fram till tekningspunkten. Han håller klubban horisontellt med båda händerna och låter den snurra ett varv i handskarna. Lite som när duellerande revolvermän i westernfilmer flippar upp sina pickadoller. Ja fast här blir det med klubban och i lite annan position då.

Persson vad jag menar redan innan orden snurra klubban är nämnda. Det räcker med att säga ”du har en annan kul grej för dig” så bara garvar han.

– He he. Jag vet inte var det kommer ifrån! Det är såna där grejer som man tittade på när man var liten. Man hade idoler och spelare som man såg upp till vare sig det handlade om att teka eller något annat och jag har ju i stort sett varit center i hela mitt liv och man har ju tittat på folk i alla år, på alla delar av spelet, tekningar också. Sett hur andra spelare gör och det är väl något man har snabbat upp, någon gång i tiden att någon snurrade på klubban och jag vet om att jag gör det men…

Varför snurrar du? Är det för att psyka motståndaren? Visa att jag är lite kylig här?

– Nej, nej. Ha, ha, nej absolut inte. Det är bara en grej och jag har försökt att ta bort det. Ibland får jag bort det och sedan så kommer jag på mig själv med att stå där och snurra igen. I alla fall. Det är en sån grej som bara sitter därbak någonstans, det bara blir.

Vem inspirerade dig att början?

– Jag vet inte vem det var jag såg men vi plockade ju upp det där någonstans… vi var några stycken… (Växjötränaren) Sam Hallam snurrar också på klubban och vi är ju lika gamla han och jag. Han snurrade klubba som fan när han skulle teka under sin karriär och det var lite roligt för vi har ju mött varandra mycket under alla år… men jag vet inte exakt var det kommer ifrån.

Varför vill du ta bort det då?

– Vill och vill men man försöker ta bort såna där smågrejer som man inte ska hålla på med, såna där grejer som bara… är såna grejer man har för sig. Man försöker radera bort så många grejer som möjligt. När man var liten hade man ju hur mycket som helst för sig – från matchmorgon till nedsläpp. Och allt sånt försöker man radera ut. Man vill inte hålla på med så många tics och ritualer utan försöker ta bort så många som möjligt, säger Niklas Persson och fortsätter:

– Nu har man varit med så länge så man vet att vissa grejer gör man fortfarande och nuförtiden handlar det mer om att skulle jag missa att göra någon av mina grejer före träning och under isen så är det inte hela världen. Utan det är mer att jag vet om att gör jag så här så förbereder man huvudet och kroppen. För kroppen vet om att gör jag så här så är det matchdag.

Så när du snurrar klubban går skallen igång och tänker tek!

– Ja lite så är det ju. Är man i en tekningssituation så gör man ju likadant varje gång och jag funderar på saker och ting och att jag snurrar klubban det åker jag inte och tänker att jag ska göra utan det bara blir så på vägen fram och man tittar på motståndare, man tittar på hur han har skridskorna, det är såna smågrejer som man gör och någonstans så har det med förberedelser att göra. Men den dagen jag klarar av att göra en hel match utan snurra på klubban då har jag nog inte tekat i den matchen tror jag, he, he.

Vem är svårast att teka mot av de du brukar möta?

– Oj oj oj. Ryssarna har några som är häftiga att möta. Svitov brukar teka, han är stor och stark. Och han är bra på att teka. Jag har några där i KHL som jag knappt vet vad de heter som är bra på att teka långt bort i öster också men jag har ingen som är helt outstanding. Fast Novotny i Tjeckien är också bra. Han är rightare, då är det alltid svårare att teka mot. För han har klubban åt samma håll och tekar man på backhand så är man lite starkare än motståndarna. Sedan är några starkare på forehand också men de flesta är ändå bättre på backhand och möter du en rightare så har han, klubban mot dig då blir det lite jobbigare.

Nu är det ju inte bara Niklas Persson som har nördat ner sig i tekningarnas värld. Kollegorna i Tre kronor är inne på samma spår och det blir mycket snack om tekningar både inför, under och efter matcherna.

– När man pratar under matcherna, som inför sista teken mot Tjeckerna, då är det alltid så att man går igenom det i båset. Joel och jag kollar alltid vem han har tekat bra eller dåligt och vem jag har tekat bra/dåligt mot just den här matchen.

Vem håller räkningen där?

– Det håller man reda på själv, absolut och man känner ofta att ibland är det helt annorlunda och väldigt ofta har han mycket bättre statistik mot en – kanske för att han har tekat mer mot den killen också men ofta är det så att jag har en bra känsla mot en kille, han har en bra känsla mot en annan. Det kan vara jätteolika och då är det bra om man surrar igenom det lite, För olika teknik passar olika bra mot olika personer också.