Marie möter: Anders Gozzi! Del 1

(Anders Gozzi, sportchef i AIK Hockey. FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)

Det här är något jag hinner göra alldeles för sällan... men nu är det landslagsuppehåll, jag hade lite mer tid och Anders Gozzi som oftast är för upptagen för att hinna med en lååång intervju hade möjlighet att ställa upp för en intervju på Hovets läktare samtidigt som AIK tränade. (Stort tack för det!!).

Det blev ett långt, men rätt skönt snack med AIK:s sportchef om alltifrån gråa hår, hur mycket en sportchef ska lägga sig i och vad som driver Gozzi till Roger Melin, publik och värvningsstrategier.  Och inte minst varför det är så viktigt att hinna sitta och kolla på några träningar i veckan utöver alla matcherna:

– Nämen det här är mitt jobb, att leva med grabbarna och se hur det funkar och allt det där och ha kontroll och se hur allt löper. Det är det dagliga som är det viktiga. Matcherna kan ju alla se men det dagliga, hur det funkar och allt det där är viktigt. Matcherna är ju något som… det är när vi ska ut på scen. Det är det dagliga som bygger om det går bra på matcherna.

Hur mycket vill du lägga dig i verksamheten?

– Jag tycker så här att en sportchef ska ju vara med och prägla verksamheten, inriktningen, och om man tittar på spelet - hur vi ska uppfattas. Den långa tråden måste ju sportchefen få vara med och bestämma hur vi ska spela. För det bottnar ju lite grann i vilka spelare ska vi jobba med, hur ska vi jobba med föreningen? Ska vi satsa på utländska spelare eller ungdomar, vilken väg ska vi gå? Vi har ju valt den vägen nu – och det gjorde vi när jag började 2004 – det var ju solklart hur vi skulle jobba. Då var det jag som bestämde det och sedan försöker man ju hitta tränare och självklart spelare som vill vara med och spela på det här sättet. Sedan går det inte alltid att hitta det hundraprocentigt i spelare och ledare men att det finns en närhet i hur man vill spela och agera där ute. Så om man hårdrar det – ska vi spela 1-3-1 eller ska vi spela med forechecking och så, den inriktningen är det viktigt att man bestämmer.

Men det innebär ju att du låser tränaren lite?

– Nej absolut inte, utan tvärtom så försöker man ju hitta den som har samma syn och som verkligen vill spela så här. Sedan är det ju en utveckling av det här som sker hela tiden men det gör man tillsammans med den tränare som är här. Saker och ting utvecklas i spelet och hos spelarna och varje tränare sätter sin prägel men i stora drag, så måste man nog ha samma syn på hockey. Annars blir det svårt. Det finns ju tränare som kanske är mer defensivt lagda och som spelar en defensiv hockey och andra som har offensivt tänk. Så det är viktigt när man bygger lag, att då gäller det att ha spelare efter tränare som ska gå ihop.

Men även om det inte låser tränaren så låser det ju vem du kan ha som tränare?

– Ja så är det lite grann.

Antingen ska du ha någon som är lättstyrd eller så ska du ha någon som är som du?

– Nej det måste inte vara någon som är lättstyrd eller tänker som jag i allting, absolut inte. Det är inte det men man måste ha en hyfsat samma bild hur man tänker och spelar hockey. Det blir så mycket roligare att jobba tillsammans då.  Så är det ju!

(FOTO: WWW.JESPERZERMAN.SE)

Jag måste bara fråga… vad hände egentligen med Roger Melin och Gunnar Persson? Var det en maktstrid mellan dig och Roger som det har spekulerats om?

– Maktstrid?! Nej absolut inte. Det var ju tvärtom. Sanningen är den som jag sa i Canal Plus när jag blev intervjuad och Boorken frågade varför vi inte behöll Roger. Det är som jag sa då att vi försökte! Han fick ett förslag på fyra år från oss. Det var våran ambition att ha kvar Roger och att bli flera tränare och det får man väl fråga Roger varför han inte ville vara kvar.

Men vad sa han till er?

– Det var väl lite att han hade varit här redan i fyra år och att han kände sig klar.

Hade det varit annat tror du om Gunnar hade fått stanna?

– Det vet jag inte.

Eller om Hultin inte hade kommit in, för det är ju nästa teori, att det var Hultins ”fel”.

– Ja precis, men det sa han (Roger Melin) aldrig någonsin till mig eller till agenten.

Menar du Gunnar eller Hultin nu?

– Båda två!. Och hade han hade tyckt så, så hade han väl förmodligen sagt det till mig. För det gick ju långt och vi var väldigt nära och sådär så det tror jag väl att han hade sagt i så fall men det nämndes aldrig. Så de spekulationerna, att det var Hultin som sabbade det eller att det var för att Gunnar inte fick vara kvar… hade det varit så, så hade han väl sagt det.

Så nu blev det inte ens en dealbreaker?

– Nej utan han kom och sa att nu har jag varit här i fyra år, det är lång tid för mig och jag vill byta miljö.

Inför säsongen hade ni en grej ni körde, det här med "dags att ta nästa steg". Ni har fått äta upp det lite. Vad var tanken?

– Nämen tanken var att ta nästa steg och precis som… om du tänker dig målvakterna, så har de haft en målvaktstränare senaste tio åren och  har kunnat ta nästa steg genom individuell träning och genom att jobba med mycket hos individen. Så att ta in en ledare till i ledarstaben, att jobba mer mot killarna individuellt, jobba med backar för sig och forwards för sig och utveckla individen lite mer. Det var tanken.

Jag tror många tänkte ”ta nästa steg uppåt i tabellen”?

– Jo men det är klart att man hoppas på det, när man jobbar mer med individen och ger en resurs till att det ska leda till att det går ännu bättre. Självklart.

Tabellmässigt har ni ju  inte kommit längre upp men i övrigt då? Har ni tagit det steg du ville att ni skulle ta?

– Nej men … du vet ju vad som har hänt här i höst, det har ju varit väldigt turbulent och har ju inte riktigt funkat som vi har velat så där har vi fått backa tillbaka lite grann och styra om skutan och nu känns det jätte, jättebra med Eldebrink och Mats som leder skutan nu och härifrån. Så under hösten har det inte riktigt blivit som vi hade velat, så är det.

Varför blev det så turbulent då tror du?

– Nej men det funkade inte riktigt. Ledarskapet med de här tre och… det var saker som inte riktigt flöt på som vi hade hoppats på.

(Mattias Janmark, ett stort och roligt utropstecken skriker ut sin målglädje. FOTO: WWW.JESPERZERMAN.SE)

De första två åren fick du mycket beröm för dina värvningar, för att ni tog er till slutspel med små medel. I höst har det snackats om att du har tappat tappat greppet och fingertoppskänslan?

– Ja… det skrivs ju både när det är positivt och negativt, så är det ju. Det är ju resultaten som alltid ligger till grund. Sedan är det ju så här att vi har väl…när vi tog bort tränarna och Perra så är det ju lite upp till bevis för spelarna under ett annat ledarskap. Så får vi se om några av spelarna – som andra tycker jag inte har haft fingertoppskänsla på – om de lyfter sig eller inte. Det återstår att se.

Utan att nämna några namn, känner du dig fortfarande nöjd med alla värvningar som du gjorde?

– Nämen jag tror ju att det finns potential i flera som inte har varit bra och ska man vara hård och rättvis så är det ju många av spelarna som har varit bra och som har spelat med oss i många år, som inte heller varit så speciellt bra i år. De som har hängt med i flera år och har tagit steg för steg. Det är ju en helhet, vi får väl summera efter säsongen. Det är lättare att göra det då så får man se vad som händer under den här tiden som är kvar till dess.

Men tycker du att du har ändrat riktning på typen av värvningar, från unga, lovande, utvecklingsbara till äldre, mer färdiga spelare som Pirnes, Hynning, Melin?

– Nej, verkligen inte. Det har ju ingenting med gamla och unga att göra så utan vi jobbar fortfarande med AIK:are, Stockholmare, svenskar och utlänningar i den turordningen. Det har inget med ålder att göra och jag menar Hynning och Frisk är två AIK:are. Vi tappade ju lite av den där kärnan som vi hade haft i många år i våras – Bång, Nemeth, Gynge. Det är AIK:are som har varit med och byggt kärnan och det är klart att tar man bort några stycken så tappar man lite av den kärnan och sedan tycker vi väl att vi har tagit in yngre spelare också: Windlert, Janmark med fler, säger Gozzi och fortsätter:

– Men man kan ju  inte bara ta in yngre spelare. Man måste även ta in lite rutin. Mycket försvann ju, poängmässigt, lite överraskande, när både Gynge, Bång och Rosén försvann. Och det var därför vi ville ha lite mer rutin i nyförvärven också. Så vi har absolut inte gått ifrån det ursprungliga rekryteringsplanen, bara för att det har kommit in två lite äldre spelare. Absolut inte.

Så ni har inte ändrat i strategin tycker du?

– Nej, absolut inte, utan vi tittar på vad som behövs i kvalitet och vi har väldigt många unga spelare. Det har vi visat i år. Herregud, vi är väl de som har spelat med flest nittiotalister i år kan jag tänka mig.

Men det är väl för att ni har varit tvungna på grund av bland annat skador?

– Jo absolut men även de som ingår i truppen, det är ju bara att räkna upp. Vi har ju fyra 93:or under kontrakt. Hur många har det?

Nu har ju inte du ansvaret för pengarna i AIK men du har ju koll på läget så klart så hur är läget, hur är dina möjligheter att värva?

– Det är ju bara titta dig runtikring hur mycket folk det är på matcherna. Det är svårt när det är den här publiktillsättningen som vi har nu där det ligger runt 4 200-4 500 personer. Det gör ju att det blir svårare att värva, det gör det ju.

Vad skulle ni behöva ha för publik?

– 5 500 – 5 700 tror jag budgeten ligger på så såna saker gör ju att det blir svårare.

(FOTO: WWW.JESPERZERMAN.SE)

Vad tänker du när du kommer in till en match när det är halvtomt?

– Skittråkigt! Jättetråkigt. Jag tycker ju att vi är värda lite mer publik och jag tycker det är tråkigt att det inte kommer mer publik. Vi har gjort två väldigt bra år och det är så många som säger år efter år att ”vi har tappat en generation” men vad fan. Det där snacket håller inte. Nu har vi haft två säsongen där vi har spelat bra hockey och där vi har gått långt. De vet ju att vi finns men vill ändå inte komma. Jag tycker det är jättetråkigt.

Skär det i hjärtat?

– Ja jag tycker ju att vi ska bygga en verksamhet och vi står ju bara på två ben i Stockholm - det är sponsorer och publik och om publiken inte vill komma så har du bara ett ben att stå på och då är det svårt att bygga en långsiktigt bra verksamhet. Så är det.

Går det att ändra eller blir det inte bättre än så här?

– Ingen aning, det får du väl fråga dem som jobbar med det men det är klart att det går med långsiktigt arbete men samtidigt så är det ju här och nu och det är tråkigt när det inte kommer mer tycker jag. För det är en fantastiskt härlig arena att spela i när det är mycket folk.

Även om ni har gått till semifinal två år i rad så har ni fått kämpa runt strecken alla tre åren. Hur är det att vara sportchef i ett sånt läge?

– Ja… det är ju, ha, ha. Nu har jag inte lätt för att bli gråhårig … ha, ha  men…annars så hade man väl varit gråhårig. Ha , ha.

(FOTO: WWW.JESPERZERMAN.SE)

Du får utveckla det där. Vad blir du gråhårig av förutom publiktillströmningen?

– Nej men det är en anspänning hela tiden, det är klart att det skulle vara skönare om vi var på säker mark och man kunde spela mer avslappnat. Jag tror ju att det är en anledning till att vi har spelat så jävla bra i slutspelen. Att vi har kunnat spela avslappnat.

Ni har äntligen tagit er dit?

-Ja, allt har liksom… tyglarna har släppts, nu kör vi , nu går vi in och gasar på. Full fart framåt och det är ju bra gjort tycker jag att vi har vuxit 25 procent två år i rad. Så det är klart att det är en anspänning, att spela i de nedre regionerna.

(Intervjun fortsätter i del två nedan)